Denna gång då jag är ensam i min husvagn, så känner jag en fruktansvärd saknad efter min sambo Titti som tassade över Regnbågsbron i december förra året.

Titti och jag hade husvagnen som vårat eget lilla paradis.
Här hade vi en närhet som var så mysig.
Vi sov ihop, tätt intill.
Åt frukost tillsammans, pratade ständigt och hon var med mig i allt jag pysslade med i husvagnen och förtältet.

Jag visste hela förra sommaren att det troligtvis var våran sista sommar tillsammans på Öland....och så blev det.
Efter 15 år tillsammans måste våra vägar skiljas åt.
Titti var så sjuk att det inte fanns annat att göra än att låta henne somna in i min famn, för gott.

Det var hemskt!
Jag trodde att jag skulle gå sönder i hjärtat dagarna efter!!
Gjorde så ont att mista henne i mitt liv.

Men jag hade givit henne löftet den dagen hon som liten kattunge kom till mig...att se till att hon inte skulle lida i livets skutskede, få somna in stilla under värdiga former.
Det löftet höll jag...

Förstår nu att jag inte sörjt klart henne på långa vägar, utan vara bara förträngt hennes bortgång.

Min lilla älskade tasstjej!
Jag saknar dig så hjärtat värker....

Idag var mitt lilla barnbarn, med sin mor och besökte hennes blivande skola.
I höst är det dags...

Tiden går så fort..

Det var ju inte länge sedan jag besökte henne på BB

Vaknade 9.30 imorse efter natt av djup och trygg sömn.
Ingenstans sover jag så gott som i husvagnen...vet inte varför, men så är det.

Kaffe igång direkt, gick ut och tog bilder ut över havet, andades in doften av hav och tång.
Kände hur det gjorde gott i själen.

Tung i huvudet efter all körning.
Tog en Alvedon för att slippa ha ont i huvudet.
Kaffet gjorde susen också.

Solen sken så varmt och skönt att jag kunde stänga av värmen i husvagnen.
Förtältet jättevarmt.

Plockade med lite allt möjligt innan jag åkte till Ica Böda.
Unnade mig blommor att ha här nu, som jag sedan tar med hem på Söndag, till balkongen hemma.

For sedan till Bödasågen för att köpa nåt mer till mitt boende.
Blev två fjärilar till att ha utanför :)
Hittade en kul present till min älskling.
Får se vad han tycker om den.

Tog en skön, lång och varm dusch.
Hann tillbaka ifrån servicehuset när min vän Micke kom till sin husvagn.
Han var kaffesugen så vi tog en fika i solen innan han drog över till sitt.

Jag satte igång att bygga vindskydd.
Skönt att ha som en liten avskärmning mot grannar och allmänning.
Jobbade på, testade olika förankringar.Det måste ju stå pall mot stormar och hård blåst.

Tyckte själv att det blev riktigt bra.
Hade köpt fyra rediga jordankare att fästa med och sedan extra linor samt ordentliga fästen till stagen mot marken.

Älskar mitt vindskydd :) Det är så snyggt.
Rejält och stabilt.
Ska köpa starkare linor till den i veckan.

Blev så förvånad när jag såg klockan :) hade jobbat på utan att märka hur tiden gick.
Skönt att pyssla och plocka utan någon tidspress.Dessutom utomhus i friska luften.


Fixade mat i vagnen.Stekt ägg och korv med hög kötthalt.
Kaffe och chokladboll till efterrätt.
Försökte få fart på tv:n men den säger att antenn inte funkar.
Sökte felet men hittade inte.
Kan vara utan tv självklart.
Tycker bara det är skönt att ha den babblande i bakgrunden.

Nu är det kväller och jag är trött.
Ligger och lyssnar på fåglarnas tjatter ute.Det är vindstilla.

Tog på dagen en bild på doftande syrener utanför Ica.
Så vackra!
De har precis börjat slå ut.

Njuter väldigt av tillvaron här.
Känner att jag behöver tiden för mig själv för återhämtning av själen.

Bara skräpa omkring och göra det jag känner för i flera dagar.

Inatt vid 2 tiden landade jag vid min husvagn, på Kyrketorps Camping på Öland.

Det var mörkt och kallt, alldeles tyst.
Hade stängt ner värmen helt i vagnen då vi inte planerade vara här på ett tag.

Startade igång gasolvärmen så det kom snart igång och vagnen blev varm och skön.

Jag var jättetrött!
Hade knappt sovit något natten innan, jobbat många timmar och efter att ha kramat om min älskling så körde jag neråt landet.
Lämnade Västerås vid 20 tiden, tankade i Köping.
Kort toastopp vid Botorpsström (tror jag det heter) utanför Västervik, så körde jag vidare.

Körde nästan på en vacker rådjursbock som kom upp på vägen plötsligt i mörkret, tvärvände som tur var.Pjuh
Det räcker med den lilla stackare jag körde på med bussen förra veckan.

Fick hjälp av min älskade vän med telefonsamtal, några stycken.
Han ville checka så jag kom fram helskinnad.
Det är jag oerhört tacksam för.
Kände mig inte trött sålänge jag körde, säkert tack vare våra intressanta samtal om allt mellan himmel och jord.
Tröttheten kom när jag väl var framme.

Packade upp medans vagnen blev varm.
Somnade vid 4 tiden.
Så tyst och skönt här, bara fågelkvitter i öronen då jag somnade.
Nu har jag dagar som jag styr helt själv...utan måsten.

Jag förstår inte varför det finns människor som utger sig för att vara något annat än de är?

Vart är ärligheten mot sig själv som person...

För andra gången går jag på samma människas ord om vänskap...
Denna andra gång med stor misstänksamhet, då jag minns hur första gången slutade

Återigen öppnade jag mitt hjärta och talade till personen med öppenhet och välvilja till en bra dialog.
Jag ville verkligen inte tro att det fanns någon baktanke med vänsökningen.

Misstanke var rätt...

Så till denna söta människa som tafatt försöker nå mig, i vilket syfte det än må vara.

Nästa gång du kommer på tanken....var snäll och bara låt den tanken passera.
Jag öppnar inte mig och tar emot dig mera.
Sköt du ditt så sköter jag mitt :) det blir bäst så.

Jag är ingen nickedocka som man kör med hur som helst.

Jag har mitt liv, mina problem och tampas med utan att du skall lägga på min börda.
Det jag nu bär gör jag med god kraft och energi.
Tyvärr finns ingen energi över till dig...längre!

Du skriver om pajkastning och bråk.
Sånt intresserar mig inte!
Det får andra hålla på med.

Men du förstår...ger någon sig på mig, då försvarar jag mig!
Ingen kastar skit på mig!

Du vet att du en gång i tiden gick med på det som skett...sedan ändrat spelreglerna längs färd.
Nu får du stå ditt kast.
Jag backar inte!
Varför skulle jag...

Låt livet ha sin gång.
Du kan inte styra och härska över allt som sker.
Gör det bästa av din situation, för livet går vidare för alla människor, oavsett.
Det gör även ditt liv.

Försök att hitta en styrka inom dig själv som bär.
Att skylla allt på andra funkar inte alltid.Eller leta felen hos andra.
Kolla i den egna spegeln först, innan du ger dig på andra.

Jag har mina fel och brister och dem står jag för.
En stor brist jag har är just att jag så gärna tror gott om människor.
Från detta åker jag på smällar som heter duga..

Det lever jag i.

Jag minns snart inte längre hur det känns att vara ledig.
Veckan som gått har varit fulladdad med jobb och resor tor Uppsala.

Söndagens arbetspass började 12.14 så jag fick lov att lämna hemmet 11.00
Hade då kommit hem från jobbet på natten vid 1.30 tiden.
Så det blir knappt med tid till annat än jobb, resor och sova.

Min körning igår var kul.
Började i Uppsala, vidare till Cityterminalen Stockholm.
Lasta på ordentligt med resenärer.Vidare Nyköping och sedan Norrköping.
Fick där en kort rast.
Med promenad rastlokalen så blev den 50 minuter.
Lite kort känner jag för så pass lång arbetsdag.

Åter från Norrköping till Cityterminalen via Nyköping.
Sedan till Uppsala via Arlanda.
Var i garaget vid 21.30 tiden.
Lämna in nyckel rastlokal, toabesök och hem.
Var hemma 22.45
Så det blev sina modiga 12 timmar denna söndag i bara arbete.

Upp igen denna morgon 7.00

Fritiden finns liksom inte.
Har nu på morgonen försökt hinna med det som behöver göras hemma.
Har två dagar framför mig med Högskolebussen.
9.50-19.15 bägge dagarna.
Hmmm....vart hinner jag leva?
Jag hinner inte träffa de mina nånting när det ser ut såhär.

Har inte ens kunnat fira min egen födelsedag i veckan.
Räknade ihop min arbetstid för veckan lite snabbt.
Får den till 45 timmar och på det 11 timmar körtid till och från jobbet på egen bekostnad...

Något har blivit fel...såhär vill jag inte ha det.
Har dessutom 85% anställning bara??
Ehh...jag får inte riktigt ihop detta

Tog lite bilder i parken utanför vår rastlokal i Norrköping.
Så vackert!

Sov ganska bra inatt, förutom när jag vaknade av ett meddelande som trillade in på småtimmarna.
Orkade inte engagera mig utan sov vidare.

Vaknade så vid 8 tiden, kände mig pigg och lite pirrig inför dagens körning:)
Det var ju ett tag sedan jag körde till Norrköping.
Såg redan igår kväll när jag checkade av dagens tur, att det blir en hel del som går på vid Cityterminalen, mot Kalmar.
Gillar det :) när det är mycket resenärer.Då trivs jag och levererar glädje och bus
Resenärerna slappnar av så när jag skojar och skrattar med dem, blir en skön stämning i bussen genast.

Blir en spännande, lång dag med rast i Norrköping.

Gick upp efter en kopp kaffe i sängen.
Gav Lovan god mat och pussar i mängd.
Hon är så lycklig när jag är hemma min lilla pantertjej.

Hopp i skön dusch.
Börjar smått packa inför mina dagar på Öland.Får se när jag kan åka...tisdag kväll eller onsdag.
Beror på om jag får jobb på Onsdagen, vilket jag hoppas inte sker :)
Isåfall sticker jag direkt efter jobbet på Tisdag och kör i ett streck ner till Öland.
Kommer då vara framme vid 1-2 tiden på natten.
Skönt att krypa in i en kall vagn :)

Jag tror att min vän Micke är vid sin vagn, ska checka om han kan starta värmen i min vagn åt mig, så det är behagligt när jag kommer.

Planterade tomatplantan jag fick på min födelsedag av min bästis V.
Blev jättebra!
Stor kruka att växa och frodas i över sommaren.

Fixade mat med till dagen.
Lekte och busade med Lovan.Bäddade
Vattnade blommor och duschade orkideer som gärna blir dammiga på bladen.

Plockade med post som kommit.
Ordning bland räkningar och annat viktigt.
Ville få undan sådant då kommande arbetsdagar är jättelånga.

Ska imorgon innan jobbet till Björks buss för att skriva på tillfällig anställning för de dagar jag kommer köra till och från Italien.
Jättespännande!

Känner på mig att min sommar kommer att bli toppenbra fast oddsen såg illa ut i vintras.
Jag får ledighet och spänning som trillat in i mitt liv av sig självt, tack vare att jag är så öppen i sinnet och ser möjligheter i allt.

Sedan har jag ju underbara vänner som vet vad jag går för.
Som givit mig chansen att visa min kompetens.

Så de som sjunger lovsånger över att man börjar bli gammal efter fyllda 50...hehe...glöm det!
Det är ju livets höjdpunkt nu att kunna göra det man själv vill och mår bra av.

Aldrig att jag trappar ner mitt välmående!
Jag sliter för allt jag tror på och vill.
Tror på mig själv :)
Ibland är mina krafter helt slut, men då vilar jag i det och tar sedan nya tag.

Nu har jag iklätt mig i uniformen.
Funderar på att ha kjol och högklackat imorgon på jobbet, med nylon på benen förstås.
Som en smekning :)

Dagen började med rivstart och det meddelande jag fick under natten har jag tagit med ro.
Berör mig inte nämnvärt, om man säger så :)
Jag vet vem jag är, vad jag vill och klarar av.
Det behöver ingen bekymra sig över.

Var och en bär ansvar för sitt eget.

Jag trivs, lever och älskar :)