Väcktes av Fröken Novas gnällande redan straxt efter 4 denna måndagsmorgon.
Hon tystnade efter en stund men jag var vaken.

Det var bara att gå upp och ta nässpray.
Lite kämpigt med nästäppan.
Hostade ur mig en stund och blev sedan sugen på morgonkaffe.
Puttrade igång kaffebryggaren och fixade två knäckebrödbitar med smör på.
Kröp ner i bädden igen då det absolut inte var tid att gå upp ännu.

Sov lugnt och bra den här natten.
Föregående natt var ju så hemsk så den gav eftersmak hela nästa förmiddag innan känslan släppte.

Jag hade ju drömt en massa där i den halvdvala jag befann mig i. Inte riktig sömn utan mera ett drömlikt läge som bara var jättejobbig.

Minns att jag slogs med mitt samvete över att vara hemma från jobbet.
Rekomendationen är att hålla sig hemma om man var sjuk. Det gör jag!
Samtidigt vet jag att det är tufft för arbetsgivaren då det är många sjuka.
Skulle jag nu ha smittan så ställer jag bara till det för så många andra.

Dessutom Är jag ju såpass sjuk att jag inte orkar jobba. Sitta och hosta med snoken täppt vid bussratten är inget scenario någon föredrar i dagens läge.
Samtidigt är mitt eget immunförsvar så nedsatt då jag pressat mig stenhårt med massor av jobb under en längre tid, samtidigt som jag kört flytt och flyttstädat ensam, i ett redan där så grymt kämpigt tillstånd.
Mina krafter är på minus fullständigt.

Så att vara hemma och bara vila, vila och sova mycket är det enda alternativet idag.
Men tala om det för min överpresterande hjärna, ja det ger mardrömmar.

Släktingar har Corona. Inga jag träffat på evigheter men ändå. Det kryper liksom närmare då.
Jag är inte rädd att få det men smittan ska ju minimeras, helst stoppas innan vårt samhälle kolapsar helt.

Media piskar upp en rädsla som påverkar oss alla och det även mig.
Livet har hamnat i ett läge då ingen vet vart det slutar. Något osynligt har tagit strupgrepp på mänskligheten.
Länderna tävlar om att visa vem som är bäst på att hantera situationen

Försökte titta på Agenda igår kväll och blev bara förbannad över hon som ställde frågorna till de personer som var ditbjudna.
Pressande, näbbiga och dryga frågor som hon sen inte ens gav personen framför henne en chans att svara på.
Jag orkade inte se programmet som i min värld blev bara ett sätt för programledaren att visa sig på styva linan.
Detta gynnar inte oss ett dugg.

Typiskt svensk tv.
Inte konstigt att jag väljer bort det alternativet till informationskälla.

Jag trodde i min fantasi att programmet var till för oss, en hjälp att förstå och få svar på frågor.
Inte ett drygt irritationsmoment med en näbbgädda till programledare.
Bläh!!

Nu har jag spytt galla så det räcker för denna vecka minst.
Jag är iallafall hemma nu med mina symptom. Kommer inte att jobba förrän det varit två helt friska dagar.
Så långt kom jag i tänket igår efter att jag pratat med mina döttrar som nu lever med mig dagligen och ser hur jag mår.

De ser en mamma som i vanliga fall är en morgonpigg lärka, nu gå omkring som en blek zombie, helt utan energi och fullt sjå att hålla sig upprätt under de vakna timmarna.
Hostande, harklande hes och igentäppt i luftvägarna.
Helt beroende av värktabletter, nässpray och massor av sömn för att genomleva dagarna.

Dessutom är de oroliga att jag är smittad så vi har vidtagit åtgärder hemma för att undvika vidare smitta.
Jag har extra, extra noga handhygien.
Tvättar händer i ett.
Rör ingen mat, har en egen handduk på toan.
Tar inte i någon, inga kramar.
Hostar i papper eller armveck om jag inte hinner ut när hostan kommer.
Jag är mest i min husvagn, vilar och sover.
Annars är jag ute mycket i friska luften.

Vi kan inte göra mer än så.

Jag hoppas den här skiten snart släpper så jag kan börja jobba igen.
Känna att jag bidrar till något positivt.
Just nu känns det bara som jag är en belastning för alla.
Kan ju inte jobba hemifrån som bussförare.

Idag hoppas jag att orken är såpass att jag kan städa i husvagnen.
Det är ju en väldigt liten yta och dammar snabbt igen. Fröken Nova hjälper till att pälsa ner överallt.
Nosavtryck på varje fönster hon sitter vid.
Håller noga rent vid hennes låda. Det är jätteviktigt. Vill inte ha kattsand överallt i mitt boende.
Hon är en sprättare när hon gör sitt på lådan.
Sanden flyger långt. Så där har jag dagligt jobb, flera gånger.

Skulle också behöva skicka tillbaka grejer till Bredbandsbolaget drån lägenheten. Nån liten låda som följde med lägenheten men som jag själv måste skicka åter.
Får checka med dem idag hur det ska fixas.
Har ingen lust att betala för att skicka grejerna. Ska inte behövas.

Längtar efter att bli frisk och pigg.
Komma igång och jobba. Fixa med trädgård och huset
Massor finns att göra.

Nu ska jag sova en stund till.
Känner hur trött jag är. Nova har röjt färdigt på lådan och ätit sin frulle
Kanske kommer hon och håller mig sällskap.
Katter gör som de vill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...