Igår Måndag var jag ledig och det kändes skönt, riktigt välbehövligt efter en intensiv arbetsperiod med mycket körning i Stockholm.
Även två hotellövernattningar veckan som gått

Så det är skönt att landa hemma några dagar innan det bär iväg igen.

Jag var jättetrött hela dagen igår
Trött, frusen och konstant hungrig. Ville helst bara ligga och dröna i sängen med en bra bok men det fanns ju att göra saker hemma.

Vaknade tidigt och började plocka med allt möjligt. Packade upp efter Stockholmsvistelsen.
Tvättade två maskiner med tvätt som samlats när jag jobbat mycket.
Alla vita skjortorna var använda.

Även tröja och byxor fick sig en tvätt och uppfräschning. Jag vill ju känna mig välklädd och fräsch i jobbet.
Ge ett bra intryck av företaget och mig själv som förare.

Åt alldeles för mycket!
Men det struntade jag i och stoppade i mig det som jag var sugen på.

Tog också ett viktigt beslut igår kväll tillsammans med mina döttrar.

Min far har nu varit död i 50 år och det innebar att det var dags att bestämma om hans viloplats skulle vara kvar eller inte.
Mamma vill inte begravas så långt borta när hon lämnar det jordiska så platsen behövs inte för henne
Jag tänkte först att det kan ju vara dags att överlåta platsen till andra som behöver få sina anhöriga i vila i jorden, men fick tänka om när mina döttrar inte ville att det enda minne dem har av sin morfar skulle försvinna.

Så min äldsta dotter tar över Gravrätten.
Vi delar på kostnaden och behåller även vårdkostnaden av platsen då vi bor såpass långt bort.

Det handlar ju inte om några jättestora summor och faktiskt såhär när beslutet togs gemensamt så känns det bra.
Vi besöker ju Lindesberg några gånger varje år och far är ju dessutom nedlagd i jorden utan kremering. På finskt vis på sin tid.
Det enda fysiska som är kvar av honom finns ju där i jorden.

Att dottern tar över gravrätten är ju för att även jag börjar bli till åren.
Gravrätten tas över i 15 år och jag hinner bli gammal och gaggig ordentligt under dessa år så rent praktiskt blev detta en bra lösning.

Vem vet, kanske ska min aska petas ner där hos pappa när det är dags för mig.
Helst av allt vill jag bara strös ut på en äng någonstans men det vill inte mina barn.
Dem vill ha en specifik plats att besöka.

Döden är något vi alla kommer att möta en dag. Den är en del av livet.

Jag ska nog ta och skriva ner min sista vilja i ett brev och lägga undan någonstans.
Man vet ju aldrig när det är dags och då är det bra att barnen vet vad jag vill.

Det är inte mycket jag önskar.
Jag är ju organdonator så finns det reservdelar att plocka på min kropp så är det ju toppen. Då kan någon annan leva vidare tack vare min kropp.
Resten får gå upp i rök och lite aska kvar.

Inte svårare än så.

Nu ska jag ta en kopp kaffe till. Sedan en dusch. Ut och ta hand om höns och kaniner när det ljusnar.

Ledig idag också så det blir ett besök hos lilla gamla Mamma idag.
Ska ta med lite gottigt åt henne och sedan ville hon ha gardiner bytta i lägenheten så det ska jag fixa.

Skulle gärna handla lite julklappar men det finns inte pengar till det.
När räkningarna är betalda blir det inte många slantar över.

Så ser livet ut och det är bara att gilla läget.
Råna en bank lönar sig ju inte för det finns ju inga pengar där längre. :)
Det är bara att jobba så mycket det går och lite till, så länge jag bara orkar tills kropp och knopp sätter stopp.

Hej hopp i galopp