Direktlänk till inlägg 4 juni 2015
Gårdagen blev en spännande dag, en lång dag.
Jag gick upp 3.30 på morgonen för att hinna med en dusch innan mitt arbete.
Mitt huvud var helt låst vid det som skulle ske på eftermiddagen.
Jobbintervju med Nettbuss:)
Jag har ju aldrig förut varit på en anställningsintervju så detta var helt nytt för mig.
56 år gammal och första jobbintervjun:)rätt komiskt egentligen.
Hitills med de fåtal jobb jag haft så har det varit ett telefonsamtal bort bara, sedan en handskakning, en underskrift på ett papper.
Då har jag varit arbetsverksam sedan jag var 16 år gammal:)
Spännande med nya händelser.
Började först med att köra min egen tjänst som startade 5.20
Morgonen segade sig fram och jag var lite nervös.
Tvättade och städade min buss noga innan kaffe.
Sedan följde en utbildning på VL:s nya biljettsystem som träder i kraft i Augusti.
Efter detta fick jag tillstånd av min goa chef att avvika för att förbereda kommande äventyr på eftermiddagen.
Åkte hem till min yngsta dotter och hon hjälpte mig att fixa mitt hår som roade sig mig att se ut som en risbuske, just en dag då jag ville vara till min fördel.
Hon fixade detta.
Min älskade unge som finns för mig i vått och torrt.
Kände mig så, efter en kopp kaffe, redo att åka in till Västerås.
Var i kontakt med min gode vän och x kollega om det kommande.
Vi gjorde upp om att ses efter min intervju för jag kände att jag behövde honom och hans lugnande effekt på mig.
Vi har alltid så goda och givande samtal och idag var det verkligen läge för det:)
Parkerade en bit bort och gick först av allt till Domkyrkan, tände ljus och satte mig i den härliga miljön som jag trivs i.
Kände hur friden lade sig inom mig och jag blev lugn.
Nu var det bara en knapp timme kvar till mötet med min ev nye arbetsgivare.
Nettbuss...Bus4you
De lila härliga Scaniavagnarna som tyst och fint glider fram på vägarna.
Gick så till Stadshotellet, satte mig i lobbyn och väntade.
Så kom han då:)
Mannen som jag bara talat med i telefon och lite i text.
Med en vänligt leende och tryggt handslag önskade han mig välkommen till vår intervju.
Den kommande timmen kändes verkligen annorlunda.
Där jag fick med egna ord presentera mig själv, mitt liv inom bussbranschen och hur jag tänkte om framtiden med dem som ev arbetsgivare.
Vi talade om fritidsintressen, min blogg:) samt inställningen till Bus4you, som jag redan brinner för med full låga:)
Det som erbjöds från deras sida var timanställning och det funkar för mig, just nu iallafall.
Självklart är ju drömmen en heltidsanställning men jag får ju ta detta då jag inte hängde med i första omgången, då Nettbuss sökte heltidare.
Hoppet finns inom mig att den dagen kommer då jag kan få ett eget, fast schema att köra efter.
Men just nu känns detta bara spännande.Kommer jag in med halva mig i företaget och kan visa vartefter att jag passar till detta så kommer Nettbuss inte vilja vara utan mig:)
Solklart!
Fyller ut resterande tid med timmar på min nuvarande arbetsplats.
Efter en knapp timme var vi så klara och jag vinglade ut i blåsten, yr av allt som sades och fylld av hopp att detta kan bli min framtid.
Att jag som person och bussförare, servicemänniska, anses som passande för detta arbete.
Letade mig ut på stan, införskaffade lite mat.Kontaktade min vän och åkte sedan ut till depån för att äta tillsammans och prata om allt som jag fick till mig den senaste timmen, av mitt liv.
Han lugnade mig och sade att det kommer gå bra.
Kändes skönt att få en liten kram av honom och känslan av trygghet infann sig inom mig.
Tiden gick och han skulle gå på sin körning.Jag följde med för det kändes inte rätt att åka hem i stunden.
Jag ville vara kvar i miljön.
Åka med och ta in känslan av att ratta fram detta härliga fordon.
Jag pratade med gamla Västeråskollegor som saknat mig sedan jag slutade i Västerås och flyttade över till Köpingsdepån.
Jättekul:)
Sedan for vi mot Arlanda.
Jag sög i mig av känslan, vi pratade massor och jag bara kände hur jag ville in i detta, så snart som det bara var möjligt.
Jag skulle få vänta till nästa vecka då ett samtal med min chef var det som stod på tur.
Jag hade lämnat honom som referens.
Sådan väntan är så fruktansvärt lång då jag är en människa som är van att agera snart om något skall göras.
Kvällen gick, samtalen många.
Var med och tvättade buss, tankade, tömde toan, fyllde vätskor och stängde igen för dagen.
Tackade min vän för att jag fått varit med honom och att han stått ut med mitt prat:)
Nu är det bara och vänta och se om vi blir kollegor på nytt.
Sedan skall jag skicka in ett utdrag från brottsregistret till dem, som är naturligt nuförtiden.
För mig helt främmande:)
Men det ordnar jag självklart, har inget att dölja.
Nettbuss!
Jag väntar på telefonsamtalet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|