Fick idag ett samtal från min hyresvärd att gästen som tittade på den idag, vill ga den:)
Det innebär att denne flyttar in 1:a Augusti och jag slipper betala två månadshyror.

Känns jättebra!
Nu blir det bråttom att tömma lyan och vinden.
Städa den ordentligt.

Helst innan jag börjar på nya jobbet så jag kan focusera på jobbet bara.

Har kört en hel del till Sura redan.
Ska fortsätta imorgon både innan och efter jobbet.
Allt smått som får plats i bilen kan jag fixa själv.
Behöver hjälp med soffan, sängen och byråerna.
Hörnskåpet i köket.
Det är inte mycket men jag klarar inte bära ensam.
Får se hur jag löser det...

Igår upplevde jag en händelse i mitt arbete som återigen fick mig att tänka till det där lilla extra.

Jag hade precis börjat min arbetsdag och rullade fram till första hållplatsen
Kände mig glad och lycklig, hade tidigare fått höra att jag är värdefull som medmänniska och det låg kvar som en skön bomullstuss i mitt hjärta.

Tänk vad vänlighet och omtanke betyder mycket för oss människor.
Hur mycket det vi säger och det vi gör påverkar andra.
Hur mycket vi med kroppspråk förmedlar till varandra.Så mycket mera än orden har inverkan.

Brukar tänka på detta med hur vänlighet sprider sig som ringar på vattnet, hur leenden skapar leenden även i den mest sammanbitnes ansikte.
En helt annan människa blommar upp ur ett leende ansikte och det gör också underverk med själen hos den individen.

Ett hopp tänds ur leendet
En värme sprider sig inombord och allt ter sig genast så mycket lättare och ljusare.

Jag kände mig varm och glad.
Tillfreds med allt som sker i mitt liv just nu och det tror jag nog, syns på mig.

Vid hållplatsen jag rullade fram till stod en liten kille i kanske 18-20 årsåldern.
Ihopkrupen i sin munkjacka, med huvan uppdragen.

Han steg upp på min buss och sträckte fram ett betalkort och sade tyst till mig...Du, jag vet inte om det finns några pengar på kortet, jag festade igår och blev nyss utsläppt från fyllehäcken hos polisen.
Jag minns inte vad jag gjort.

Min första tanke var...ujuj då har det gått hårt till.
Tänkte också på att det var Söndag dagen innan och det brukar ju inte vara någon vanlig krogdag.

Medans jag grejar med betalkortet sä ser jag killen titta oroligt och lite blygt emot mig.
Ögonen är sorgsna och liksom slocknade.

Jag ser hur han darrar och jag kan inte låta bli att ta på killens arm och fråga hur han mår....
Min beröring får honom att sänka axlarna och slappna av något.
....Du darrar ju hela du, säger jag till honom och han svarar att han fryser så fruktansvärt och är helt slut.
Känner sig hemsk då han inte minns vad som hänt.

Han tittar på mig igen och mitt hjärta blöder.Denna kille är någons barn och har nu varit ut på äventyr som inte var menad att sluta som det gjort.

Kortet hans var mycket riktigt tomt....
Återigen tog jag honom på armen och sa att jag skall se till att han kommer hem och får komma till ro och sova.
Ett hopp tändes i hans trötta ögon och han tackade...

Jag tänkte att om det blir kontroll så betalar jag själv hans biljett.
Detta människobarn behövde komma hem till sitt.

Han satt ihopkrupen på en stol hela vägen och skakade.
Säkert effekten av en rejäl fylla.
Kunde inte låta bli att återigen tänka på att detta var någons son och jag kände i stunden ett ansvar att se till att han kom hem.
Oavsett vad han gjort!
Det var inte min sak att döma honom, utan göra det jag kunde för att få honom vidare i tillvaron.

När jag släppt av honom höjde han handen till ett tack.

Jag vet att han kommer minnas detta.
En bussförare, en mamma som förbarmade sig över honom i en jobbig stund.
Såpass mycket människokännare har jag blivit efter 20 år i detta yrke.

Omtanke värmer!

Denna dag blev lång och riktigt skojig.
Har gett mig baljan på att ha kul de sista dagarna jag har kvar i Köping.

Stack iväg från Surahammar vid 13.40 tiden.
Landade på jobbet i mycket god tid.
Skönt att bara sitta ner en stund.

Kollegor kom med frågornom nya jobbet och när jag sedan skulle börja min körning för dagen fick jag veta att jag kommer att vara saknad på depån i Köping.
Att VL gör en stor förlust i att mista mig.
Jag blev jätterörd av att höra det!

Fick höra att jag sågs som en positiv energi och glädjespridare.
Att jag fått upp mångas humör genom min inställning till livet och glädjen, bara genom att kliva in i rummet.
Härligt att höra att jag gjort skillnad:)

Funderade över detta sedan när jag satt och rattade min buss.
Träffade några av mina trogna kunder som brukar skina upp när jag kommer rullande.
Det är ju så himla kul att göra en annan människa glad:)

Kunna hjälpa och finnas för när det behövs.
Att räcka ut en hjälpande hand har alltid varit rätt för mig.Finns inget annat alternativ.
Likaså tycker jag om människor som bjuder på sig själva, som kan skratta åt tokigheter och dela med sig av livsglädje.
Det är ju så livet skall vara.

Inte en massa hårda ord, bråk och konflikter.
Så mycket går att lösa med ren vänlighet och sunt bondförnuft.
Det kommer man oerhört långt med.

Att komma hem från en arbetsdag och känna att den varit givande, med skratt och glädje, goda samtal och fantastiska möten med nya människor.
Det är en lyckad arbetsdag.

Ikväll kom jag hem till huset med bilen full av grejer från lyan.
Hade två timmars rast så jag passade på att åka till Kungsör och lasta.

Hann ha rast iallafall.
Sedan körning till Västerås.
Där stod en av mina lila Godingar och min bästa vän K körde den.
Förslog honom att vi kunde byta körningar:)
Han var föga imponerad av mitt förslag.

Jag blir alldeles knottrig på hela kroppen när jag ser dessa snyggingar.
Att sitta bakom ratten på en sådan härlig buss kan inte ge annat än ståpäls över hela kroppen.

Jag får köra en på Söndag då jag skall jobba extra.
Längtar!!

Nu har jag lagt mig för denna dag som började vid 6 tiden imorse och slutar straxt,
Klockan än efter midnatt.

Ny dag imorgon och en dag närmare mitt nya jobb:)
Härligt!