Direktlänk till inlägg 14 januari 2018
Denna Söndagsmorgon känns som lite av ett bakslag i måendet.
Har sovit tungt och bra en hel natt, över 8 timmar.
Vaknade med tung kropp och sinnet oroligt av någon anledning.
Gick upp till Villes stora glädje. Gav honom mat och morgonkelet som han är så van vid.
Han såg goset som viktigare än maten idag.
Vet inte om han kände hur slut jag kände mig.
Jag förstår inte hur man kan bli så dränerad på kraft och ork...
Känner att jag inte har styrkan att bära någon annan människa just nu.
Ändå blir det att jag försöker hjälpa och i stunder också söka lösningar på andras problem.
Försöker hålla sådant på avstånd men det lyckas inte.
Jag är så glad att jag har min äldsta dotter som på sitt proffsiga sätt lyckas hålla mig på rätt köl.
Det som är viktigt för mig nu, är att jag har positiva människor ikring mig.
Eller människor som åtminstone respekterar att jag inte klarar att prestera just nu.
Detta gör att jag drar mig undan mer och mer från livet, människorna och tempot i allting.
Jag orkar inte det tempot just nu!!
Jag orkar inte med andra människors problem och jag orkar defininivt inte lösa problemen åt dem.
Inte just nu!!
Mina krafter räcker inte till annat än att hålla igång mig själv.
Både fysiskt och psykiskt.
Det räcker inte att jag blir tillsagd och kommenderad till att vila och ta det lugnt.
Jag måste tillåtas få göra det också, i praktiken.
Jag vet vad som i nuläget tömde mig på energier och jag kommer inte att utsätta mig för det igen, förrän jag har nog med ork att bära.
Jag är så tacksam att dotter och lillkillen var med mig och att min sambo sedan fanns hemma för mig....
Denna söndag blir en återuppbyggnad av de krafter jag hade, innan gårdagens dränering.
Kärestan och jag stänger av telefonerna idag och bara ägnar oss åt varandra.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|