I rabatterna här växer det en troligen gammal växt som sprider sig som ogräs.
Den kommer uppoppande i gräsmattan och på grusgången och växer så det knakar.

Jag har rensat och tuktat den så gott det går. Vill ju inte ta bort den då det säkert är ägarnas blommor från svunnen tid.

Nu visade det sig att dess blommor är rena paradiset för bin, humlor, fjärilar och andra insekter.
Blev så lycklig när jag hörde surret i blommorna bredvid då jag satt på huk och plockade Svart vinbär.

Såg hur det kryllade av bin som troligtvis hör hemma hos grannen på andra sidan vägen som gar bikupor
Vi köper deras honung så det passar ju jättebra att bina förser sig av våra blommor.

Jag vet ju att de finns här på vår gård och det gillar jag verkligen.
Nu finns det mängder med blommor åt de små söta

Det som nu gäller är att blicka framåt.

När chocken lagt sig och det har fått gå några dagar sen det jobbiga beskedet om att vi blir ett helt gäng som sägs upp.

Jag hamnade i nån sorts vakum som jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen ur.
Min äldsta dotter som är utbildad beteendevetare sa till mig att låta allt verka och ha sin gång.
Så det tillät jag.

Ledsen, besviken, bedrövad, orolig för ekonomin, förbannad och till sist bara jättetrött, så allt fick tuffa på tomgång.
Jobbade massor med timmar varje dag, sov tyvärr lite för lite, åt det jag kände för och lät några dagar bara gå.

Många samtal med kollegor från andra bussbolag som jag träffade i Stockholm när vi lastade SJ resenärer och körde Tågersättning
Några tar steget bort från bussbranchen helt och andra bidar sin tid och ser vad som händer.

Kan tänka mig att såna som redan tidigare längtade bort från bussyrket, nu tar klivet vidare till sina drömmar och nya mål.

Detta kommer att resultera i en hemsk förarbrist när det rullar igång igen. För det är inte så långt borta tror jag. Redan till vintern kommer det trilla in olika beställningar och då blir det tufft när kompetent personal sagts upp och sökt sig bort till andra yrken.

Därför väljer jag att bli kvar som timanställd.
Jag kommer att jobba mellan flera depåer men ändå i samma bolag.
För När allt kör igång igen så finns jag redan på plats och kan sakta men säkert komma in i körningar igen som jag tycker väldigt mycket om.

Jag ska undersöka vad det finns för möjligheter till nån form av stöd för depåerna ligger långt hemifrån och ska jag sitta och pendla som nu så innebär det så stora kostnader att jag inte mäktar med.
Kanske milersättning, övernattning eller nån annan lösning.
Kommer att undersöka detta kommande vecka hur det går att lösa på bästa sätt.

Så min kreativa hjärna är igång efter att ha tuffat på tomgång en vecka.
Det är den tid jag behövde för att landa i tanken att jag ännu har så grymt mycket att ge i arbetslivet att jag bara vägrar sätta mig ner med fjuttiga Akassapengar och tycka synd om mig själv.

Konfortzonen är sprängd helt klart!!!

Hade igår körning till Grisslehamn och Ms Eckerö.
Jag stannade ju givetvis iland.
Utsätter mig inte för smitta om jag bara kan.

Efter att gästerna lämnat bussen och den var tryggt parkerad, tog jag mina ombytesgrejer och gick till stugan.

Bytte om, var ute och gick ca 3 km.
Hade inte lust med mer än så idag så det blev badkläder med och hopp i havet istället.

Kallt och skönt.
Rätt stora vågor men himmel så välbehövligt.
Jag älskar ju att bada.

Satt sedan på klipporna med vinden i håret och tänkte på framtiden.

Livet tar nu en annan vändning och jag ser med spänning fram emot vad min egen vilja kommer att skapa.
Vilja och styrka finns så det räcker till.

Arbetslös tänker jag inte vara.

Att gå upp 2 på natten för att åka och jobba och ha en så lång arbetsdag att jag inte varit hemma förrän 18.30 på kvällen, det var på väg att ta knäcken på mig !!!

Vi är ett gäng chaffisar som kör denna Tågersättningstrafik mellan Bålsta och Cityterminalen i Stockholm.
De flesta av oss jobbar de sista veckorna då vi blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

Känns så konstigt när vi just nu jobbar så grymt mycket och snart är det slut.

Jag ligger just nu i min säng efter att ha sovit tungt hela natten. Var totalt slut igår när jag kom hem på kvällen.
Hade då varit igång i 16 timmar i arbete.
Pjuh!!!

Många vändor blev det till Stockholm.

Jag dricker mitt morgonkaffe och funderar över framtiden.
Känner ingen större oro längre då jag hade ett samtal igår som gav mig stor glädje och hopp om att ändå ha jobb fast jag tvingas ner till timanställning

Vi får se vad detta samtal leder till.
Jag avslöjar inget ännu utan vill se att det landar väl innan.

Idag ska jag köra en Eckerökörning som börjar 10 och håller på till 1 inatt.
Så mitt dygn kastas om igen.
Det sliter på kroppen men jag ska inte gnälla då det snart ändå är slut

Sen har jag ingen aning om vad det blir.
Fullt upp till den 6/8 iallafall.

Jobbade nästan hela förra veckan till sena kvällar.
Nu ska jag ställa om mig för att jobba jättetidigt istället och har svårt att sova.
Jag är ju morgonpigg men mår inte så bra av såna omkast det blir.

Nu ska jag upp 2 på natten och i Fredags kom jag till depå samma tid efter kvällsjobb.
Har ju varit ledig lördag söndag men fått lov att sova längre om mornarna då det inte funkat att somna tidigt, fast jag fösökt.
Behövde ju ställa om dygnsklockan.

Somnade vid 20 tiden igår kväll och vaknade straxt efter 23 igen.
Ligger nu vaken och vet att det snart är dags att kliva upp.
Behöver vara i Västerås 3.15 för att åka i depåbil till depån i Bålsta där bussen står.
För att sedan köra den tom till Cityterminalen i Stockholm och börja körningen med tågresenärer där

Lång dag följer
Är inte hemma igen förrän tidigast 18.30 ikväll. Samma tider sen på tisdagen
Borde funka att somna bättre ikväll tidigt

Sen blir det omkast igen onsdag.
Kör då sen Eckerö.
Börjar vid 10 på förmiddagen och kommer hem igen vid 2 tiden på natten.
Kropp och knopp tar stryk av dessa kast.

Men men.... Snart är det ju slut
Den 7/8 har jag ju inte min fasta tjänst kvar längre. Då vet jag inget om när nästa arbetstillfälle blir.

Dagen då jag måste anmäla mig till A kassan för första gången i mitt liv.
Sen om jag behöver A kassan återstår att se.
Covid19 styr allt.
Viruset har tagit allt bussresande ifrån oss.

Ingen vet om och när livet återvänder.
Saknar mina riktiga beställningskörningar.
Kanske återkommer de aldrig mera.
Ingen vet...

Inte konstigt att jag har svårt att sova.
62 år i vår och snart arbetslös.

Fotot är taget i torsdags natt då kollegan och jag måste tanka vid en Preem mack i Barkarby då pumpen på depån inte fungerade.

Den natten blev extra sen pga av detta moment. Måste ju ha bränsle.

Rejält åskväder med ösregn och iskallt hagel som täckte trädgårdsmöbler på nolltid.

Tog ett foto på gruppen utanför verandan när haglet precis börjat smattra

Det har ju regnat så grymt mycket under senaste veckan så gräset har skjutit i höjden rejält.

Började klippa igår och det blev 3 km i benen. Fortsatte idag och det gav 4 km till i benen.

Svetten rann och stundtals riktigt tungt då gräset är tjockt och fuktigt.

Mycket bra träning som avslutades med dopp i den kalla poolen och dusch

Nu när pappret om Uppsägning på grund av arbetsbrist är påskrivet och ett datum är satt då min fasta inkomst slutar att komma in på kontot, när tillvaron står opp och ner och jag inget vet om framtiden.
Ja då har jag liksom kommit in i ett läge av förtvivlad tomhet inombords.

Känner mig jätteledsen och samtidigt riktigt orolig.
Hur i himmelen kommer detta att sluta.
Så mycket företag som är i kris och så mycket människor står arbetslösa idag.

2020 då Covid 19 slog klorna i stora delar av världen.

Kände ingen som helst arbetsglädje igår då jag jobbade på med Tågersättningskörning mellan Bålsta och Cityterminalen i Stockholm.
Skötte det jag skulle mekaniskt och gick helt på tomgång känslomässigt.

Bussförare, beställningsförare dessutom och nu uppsagd på grund av att det inte finns jobb.
Innan var det brist på oss bussförare.
Nu är allt borta.

Jag vet att Akassan finns och försäkringar som kan hjälpa en bit på väg.
Men det är ju inte så jag vill få mina pengar.
Jag vill jobba ihop till varje öre som jag behöver för att leva.

Jag vill jobba och må bra i känslan av att göra rätt för mig.
Vill inte ställa mig och yla efter bidrag från staten som så många andra gör och tar för givet att samhället ska ta ansvaret.

Jag är finne och jag vill tjäna mina pengar på att arbeta, inte gå och slå dank.

Så det som nu står på tur, när jag väl landat på fötterna, är att sätta igång och se vad det finns för någonting jag kan jobba med.

Att köra buss på timme kommer inte ge mycket då det inte finns jobb.

Har på mig till den 7/8 då min timanställning drar igång.

Jobb finns och jag ska hitta de jobben.

Men Björks Buss släpper jag inte taget om för jag vet att det kommer en dag då jag återigen har full trygg inkomst därifrån och ett arbete jag älskar.

Bara att kämpa och vänta in tiden som ligger framför.
Leva i nuet och göra det bästa av allt.