Sov denna natt utan att hosta en endaste gång.
Känns som att det börjar vara i stort sett tomt på gojs och skräp i luftvägarna.

Bara detta att få sova ordentligt ger återhämtningen en rejäl skjuts.

Gårdagens ork i övrigt var sisådär.
Var iväg och tankade husbilen så den är klar inför tjejernas tur någonstans.
Om dem nu kommer iväg.

Sedan plockade jag in mat i kylen så det är klart också så nu behöver dem bara plocka in sina kläder och grejer och åka iväg.

Själv tog jag beslutet att börja jobba på Lördag.
Flaggade tidigare till driften på jobbet att jag kan sätta igång.
Semestern och ledigheten har ju gått helt åt skogen iallafall så jag kan jobba så inte det dras så mycket av komptiden jag har i kompbanken från all tid i somras som blev extra när jag jobbade jämnt och ständigt.

Jag får hoppas på att kunna vara frisk och ledig i vår nångång istället.
Planerar ingen ledighet utan det får komma spontant.
Det planerade går ju åt helvete som synes.
Nu är min focus lagd på att jobba så vi har råd att bo kvar här och betala räkningarna som kommer varje månad.
Det verkar vara min lott här i livet.

Ja jag vet.... Jag är besviken och bitter på att min semester gick åt till sjukdom istället för egentid med husbil, träning och själavård.

Så snart min ork är åter så kommer jag att återgå till periodisk fasta 16-8 och röra på mig så mycket det bara går.
Hälsan är så grymt viktig.
Den styr hela tillvaron.

Samtidigt är jag nu ödmjuk inför att må bättre för var dag.
Mina tankar går också till alla som lever med kronisk sjukdom, som inte har en dag i sina liv med bra hälsa.
Måste vara fruktansvärt tärande.

Fick igår frågan från driften om jag kan tänka mig att köra en supporterbuss från Avesta med flera stopp längs vägen, till Leksand och Tegera Arena.
Visst kan jag det.
Såna körningar är rätt tuffa då det kan bli en hel del stök med öldrickande supporters.
Jag ska ha dubbeldäckare som tar 78 passagerare.

Lika bra att dra igång med en röjarvända först av allt efter min "semester"

Sedan är Söndagen ledig.
Den kommer behövas för det blir en lång Lördag som sträcker sig till efter midnatt med busstädning och allt

Sedan är kommande vecka redan klar med jobb inlagt.
Måndag: Arlanda till Steam hotell i Västerås. Hämtar gäster från flyget.

Tisdag: Hallstahammars Hockey A lag till Kumla för match. Sen kväll.

Onsdag: Steam hotell till Arlanda. Gästerna ska åter flyga hem.

Torsdag och Fredag ledigt.

Lördag och Söndag åker jag med Uppsala Gymnastiktjejer till Göteborg.
Det blir med övernattning.

Så veckan är spikad och klar :)

Bara för mig att se till så dessa två lediga dagar jag nu har kvar är energibyggande.

Vaknade tidigt den här morgonen.
Katterna fick sin frukost och jag mitt morgonkaffe.
Båda hade jättebråttom ut så det är väl rådisjakt i deras program direkt på morgonen.

Så fort det ljusnar ska jag ut till höns och kaniner.

Framför mig idag har jag storstädning av nedervåningen på huset.
Det har varit massor med häst och hundtvätt på tork inne.
Samt förtältet från dotterns husvagn.
Vädret är ju så grått och fuktigt så det var enda chansen att få allt torrt.

Så nu är det päls och gräs/skräp överallt.

Lilla akvariet i barnbarnets rum ska tömmas och stängas ner.
Energibesparing helt enkelt.
Fiskarna flyttar till stora akvariet i tvrummet.

Ludde basset fick sig ett bad igår kväll då han ska ut med husbilen och doftade inte gott direkt.
Det är nackdelen med den rasen.
Hudvecken gör att det blir en stark hundlukt.

Han låg sedan framför vedspisen i köket med en värmefläkt och tjocka badlakan på sig. Riktig fryslort.
Nu är han garanterat torr och väldoftande igen, skrynkelhunden :)

Jag skulle behöva tvätta och städa min lilla bil.
Det får bli lågprio för tanken är ju ändå att vara ledig nånting också.
Jobb finns jämt härhemma
Löv skulle behöva krattas.
Hönsgården behöver bättre taknät inför vinter och snö.
Ser inte ut att komma snö på ett tag som tur är.

Jag behöver tvätta själv efter att jag bäddat rent flera gånger under min sjuktid då jag svettats floder på nätterna.
Vissa nätter har jag förbrukat två nattlinnen.
Har säkert haft feber. Först fryst så jag skallrat tänder och sedan svettats kopiöst.

Nu har det släppt iallafall vilket känns skönt.

Så jobbelijobb dags på Lördag.

Slut på slappartid hemma.
Full fart som alltid

Tidigt imorse när jag gått upp fick Wille och Nova katt sin frukost som består i blötmat.
Torrfoder och vatten har dem tillgång till hela tiden


Just den där morgonritualen är jätteviktig. Det är inte mycket blötmat dem äter men det skall ändå vara sådär, varje morgon.

Helmysigt!

Sedan är det öppning av hönsaluckan och tändning av lampa när det ljusnat så damerna som sitter på sin pinne kan gå ut och picka krossad havre som är deras frukost varje morgon.

Även dessa damer har fri tillgång till friskt vatten och vetekross i sin foderautomat.

Sedan är det Kaninernas tur.
Havrekross i skålen inne i deras mysboende.
Kaninerna har friskt vatten, hö, halm, äppelträdskvistar och annat gottigt hos sig hela dygnet.
Nu börjar det ju vara ont om grönt ute så då har ninerna gått över till annan föda.
Morot, sallad och sånt kommer senare på dagen.

Wille katt var med mig och övervakade så jag skötte allt rätt.

Härliga morgonrutiner med våra älskade familjemedlemmar, våra husdjur som vi älskar högt.

I vanlig ordning vaknar jag jättetidigt på morgonen, fast jag kunde sova flera timmar till.
Lägger mig att sova väldigt tidigt också nu när hälsan inte är med i matchen ännu.

Provade på igår eftermiddag att kratta lite löv på baksidan av huset då det mesta nu har kommit ner.

Orken räckte inte långt men det gjorde inget. Jag ställde undan krattan när kroppen sa ifrån, det är inte värre än så.

Efter kvällste och smörgås kröp jag ner i varma bädden, med Wille katt intill mig givetvis och läste min bok.
Är nu inne på en bok av Liza Marklund.

Du gamla du fria

En ruskig bok som tydligt visar hur vi människor kan vara mot varandra.
På både gott och ont.

Att det finns så mycket ondska i världen!
Det är skrämmande!
Varför är människoliv så lite värd.
Hur kommer det sig att en del människor fullkomligt älskar att hata, misshandla, förnedra, tortera och döda andra människor.

Sedan kommer min beundran in över människor som orkar jobba med att bekämpa denna ondska.
Dag ut och dag in.

Marklund är så oerhört skicklig i sitt skrivande med att beskriva så jag iallafall är så inne i handlingen att min hjärna, mitt hjärta och kroppen reagerar kraftigt.
Stundtals rinner tårarna.
Ibland lägger jag ifrån mig boken då det blir för tungt.

Precis det som boken handlar om sker hela tiden i världen någonstans.

Jag har aldrig i hela mitt liv slagit en människa eller ett djur.
Jag vet inte hur det känns att slå.
Det finns liksom inte i mig.

Sedan har jag själv blivit slagen, ja blivit misshandlad nästan till döds.
Men inte ens då slog jag tillbaka.
Det finns liksom inte i mitt register över handlingar.

Som jag brukar säga att det grövsta jag gjort var att trycka in armbågen i sidan på min häst för många år sedan, då han valde att ställa sig med en skodd hov på min fot och stod kvar fast jag skrek av smärta.
Då kom reflexen att jag måste få honom att flytta sig.

Sedan kände jag mig hemsk efteråt.

Jag tror inte på våld.
Det löser ingenting.

Hur kan det kännas bra inom en människa att ha slagit, gjort illa en medmänniska.
Sedan stegen ännu längre, att döda.
Ta någon annans liv

Sen vet jag ju inte hur jag skulle reagera och agera om någon försökte göra illa mina närmaste.

Minns ju min känsla när yngsta dottern blev misshandlad av sin x man.
Hade jag sett detta ske så hade jag säkert agerat, försvarat och kanske slagit.
Det var ju mitt barn han gav sig på.

Jag hoppas att jag aldrig ställs inför något sådant.

Nu blev det sådär djupt igen.
Böckerna får igång min hjärna ordentligt och jag hamnar i världar som är så olika den jag lever i själv.
Triggar känslor som förfasar och öppnar minnen inom mig själv.

Det finns nog inget som är så förnedrande, förminskande, kränkande och knäckande än att bli utsatt för våld.
Både fysisk och psykiskt våld.
Ärren sitter kvar för alltid.
Ett frågetecken lever kvar. Varför?

Hur kan man slå en människa man påstår sig älska? Varför?

Den frågan får jag aldrig ett svar på.

Idag är det Onsdag den 2:a November.
Jag har en Kompledig dag.
Sovit skapligt. Hade en hostattack inatt som rev upp mig våldsamt ur sömnen och sedan var det hosta i ett par timmars tid.
Något äckel kom upp ur luftvägarna hela tiden som behövde komma upp.
Stämbanden helt trasiga igen.
Detta sker ju mest varje dag eller natt nu

Inte kommer jag att kunna sjunga på ett bra tag inte :)
Varför jag nu skulle göra det.

Ser att det ljusnar ute.
Katterna har fått sin frukost och gått ut.
Jag har fått mitt morgonkaffe.

Tog in bryggaren från Husbilen ifår då den gamla trotjänaren vi hade i köket, som säkert är 20 år gammal, inte längre var så sugen på att jobba mera.
Försökte ju kalka ur den härom dagen.
Det hjälpte inte så den fick gå i pension.

Den i husbilen är ju helt ny.
Fick den av dottern när Edde husbil flyttade hit till gården.

Får se om dotter och barnbarn åker iväg nåt med Edde nu i slutet av veckan.
Dotra är ju inte i bästa form direkt. Hon är inne i en kamp med kroppen i sitt mående.
ME är en jävla sjukdom!!!

Varje dag är en kamp för henne.
Varje dag ser olika ut i mående.
Allt från helt trasig, knappt kommer ur sängen till att fungera hyfsat men med bakslag rejält dagen efter om hon anstränger kroppen mer än den klarar.

Igår kväll var hon blossande röd i ansiktet med utslag, händerna och fötterna iskalla och vita. Känseln borta från fotsulorna och andra delar av kroppen.
Huvudvärk så hon nästan kräktes.
Trött så hon var yr, magvärk, värk i alla leder. Händerna lydde inte, hon tappade saker hela tiden. Snubblade, gjorde sig illa. Igentäppt i luftvägarna fast hon inte är förkyld.
Hjärnan var ihålig och hon hittade inte orden när hon pratade.

Listan är lång på alla symptom hon bär varje dag i sitt unga liv.

Får se hur denna dag ser ut för henne.
Hoppas den är bättre så hon kan få lite andrum i sjukdomen.

Nu ska jag gå ut och ge hönsen och kaninerna sin krossade havre och öppna hönsluckan.

Efter morgonens kaffekopp, blogginlägg och djurmatning var det så dags för mig att åka iväg till däckfirman för att få på vinterdäcken på min bil.

Jag har under en tid haft en röd lampa lysande på panelen som jag vet talade om att något var knas med däcken.

Fick den nedsläckt tidigare och däcken kollade med lufttrycket som var lite mindre i ett av hjulen.

Varningen höll sig borta men återkom just den kvällen då jag återvände från min sista arbetsdag, Norgeresan, innan jag blev hemma sjuk i influensan.

Sedan har bilen stått.
Jag har inte orkat bry mig och jag har sett att vänster bakdäck sett lite annorlunda ut.

Nu är jag ju piggare och kunde boka tid för skifte till vinterdäck.
Samtidigt få detta med punkan ordnad.
Jodå, mycket riktigt, det satt en spik i däcket.
Fick påmonterade vinterdäcken och meddelat också att mina sommardäck bak måste köpas nya i vår
Det var bara 2.5 mm mönster kvar och det är för lite.
5.5 fram så dessa är helt ok.

Jag har ju detta ställe som däckhotell vilket är så grymt praktiskt.
Jag orkar inte längre släpa med tunga däck och hålla på med slitet att skifta två gånger per år.
Dessutom har vi inte plats att lagra däcken hemma heller.

Så denna lösning har jag valt för både min och dotterns bil.
Även denna kostnad har stigit i takt med allt annat.

Åkte sedan till Willys och handlade.
Himmel vad matpriserna har gått upp!!
Det är bara att handla sådant som är absolut nödvändigt.
Inga som helst extra utsvävningar.
Jag köper mycket Svinnsmart produkter.
Dvs bröd, mejerivaror och grönsaker med 50% rabatt då dessa varor har kort datum.

Det viktiga här i vårt hushåll tycker jag, är att barnbarnet får bra mat.
Hon är 12 år och växer så det knakar.
Jag och dottern kan hålla igen på allt men Lillan ska ha god, näringsrik mat varje dag.

Jag har själv börjat äta Havregrynsgröt varje morgon i stort sett
Havre och råggryn blandade så det blir mera fibrer och bättre smak.

Vi äter mycket knäckebröd Sportknäcke helst, istället för mjukt bröd.

Behöver tanka min bil till helgen då jag ska hälsa på mamma.
Dieseln ligger nu på 27.72 litern såg jag.
Det är helt hutlöst så allt har blivit.
När jag bytte till en liten snål dieselbil hade jag ju inte trott att det skulle bli såna enorma ökningar i bränslet.
Bil måste jag ju ha för att ta mig till jobbet. Min bil börjar bli till åren kommen. Hoppas den håller ännu några år.

Snart har vi inte råd att leva längre om detta blir värre. Vilket det förespås bli.

Det är tur att vi har mängder med äpplen nu i källaren inför vintern
Då har vi en vitaminkälla där iallafall
Likaså äppelmos till gröten i frysen.

Nu ska jag tända en brasa i köksspisen.
Det är lite kyligt och rått härinne i huset.
Jag är ju ännu inte helt kry från influensan.
Det är tur att jag sågade och klyvde upp så mycket ved som jag gjorde inför kommande vinter.

Är det inte så att denna månad räknas som den mörkaste månaden om det inte snöar förstås.

För det är vid juletid det sedan vänder och börjar bli ljusare igen.

Nog är det mörkt allt när inte solen tittar fram mer än korta stunder ibland, om ens det.

Mig gör inte mörkret något.
Men jag vet att många människor påverkas negativt av mörkret och går som ner på sparlåga den här årstiden, för att sedan blomma ut igen när sommaren kommer.

Jag ser mörkret som en tid av vila och ro på något vis.
Tända levande ljus och mysa inomhus är ju något som ger vila och tid för eftertanke.

Visst kan det vara tufft i mitt yrke med mörkret. Köra i mörker och framförallt när det är blött ute och allt reflekterar det ljus som blir från trafik och gatubelysning.
Det äter kraft ordentligt då sånt kräver extra koncentration och skärpning av alla sinnen.

Igår eftermiddag tände jag två gravljus ute i lyktor på trappen och på gården.
Lite ljuspunkter i mörkret som finns där levande i flera dygn.

Undrar om det här blir en vinter med snö.
Här i Sörmland är det ju inte så ofta snö kommer eller ligger kvar om det skulle komma något.

Vi har ännu inte startat oljepannan i källaren i huset. Det är såpass milt att vi klarar oss med några elelement.
Energisnåla element.
Hoppas det dröjer innan vi behöver starta upp pannan.

Framtiden känns ju verkligen oroande med den utveckling som sker med alla priser.
Kriget i Ukraina som inte verkar komma till något slut.
Sen att ryssen även är inne och tomtar i Norge känns ju verkligen inte tryggt.

Det känns som förändringens vingar sveper över oss och oron sprids överallt.
Mänskligheten behöver bromsas in helt klart. Vi människor rasar på i ett tempo mot varandra och naturen på ett förödande sätt.
Vi tänker inte längre än våra armar når.
Att det finns en morgondag verkar inte vara intressant.

Makt är återigen en faktor som styr mycket.
Denna jakt på makt och ära kommer att bli vår undergång.
Länder sitter på sådana fruktansvärda förintelsevapen och det bara ett knapptryck bort så är vi helt utplånade.

Kanske det är meningen så.
Kanske har vi människor förverkat rätten till vår vackra planet. Jorden. Som vi så duktigt förstör dag efter dag.

I min värld önskar jag faktiskt att om det så skulle bli så hoppas jag att allt utplånas.
Så inget lidande blir kvar.

Djupa tankar såhär en Novembermorgon.
Det kan ju inte gå någon förbi att vi är i en tid som kräver rannsakan och eftertanke.

Min tanke blir i första hand min familj.
Mina barn och barnbarn.
Vad är det för arv vi lämnar efter oss till dem att förvalta.

November, mörkt, blött och kyligt.
Naturen har gått in i vila.
Växtligheten har dragit sig tillbaka. Ner i en dvala i väntan på våren, ljuset och livskraften, hoppet och glöden.

Vi människor lever i ett väntans vakum.
Hur kommer allt att se ut till våren.
Kommer vi att leva med freden i våra liv eller är det dags för ett Världskrig igen.

Bara de giriga stormakterna vet