Tjejerna och jag började känna av ett förtvivlat läge när det bara rasade iväg pengar och det lilla som vi hade att ta utav försvann och blev till ett tomt gapande hål.

Jag fick ju extrakostnaden med anskaffning av glasögon för att kunna sköta mitt jobb, med risk för att inte ens få godkänt med synen inför förnyelse av min tunga behörighet.

Bara där rasade det iväg över 5000 kronor då jag behöver progressiva glasögon och solglasögon med den styrka som är nödvändig, för att kunna sköta mitt jobb.

Valde billiga plastbågar för att få ner kostnaden.

Dottern som för inte så länge sedan måste köpa en begagnad bil då hennes rejält gamla Volvo gav upp helt och inte var värd att reparera mera.

Den hon köpte visade sig vara defekt och har stått mest på verkstad.
Nu när bilen rullar och hon skulle få på vinterdäck så visade det sig att däcken som följde med inte var till den bilen alls.
Bara nåt som säljaren skickat med.

Denne går inte att få tag i och det är bara att inse att hon blivit blåst av riktiga klåpare till människor.

Världen börjar se förjävlig ut rent ut sagt.
Det går inte längre att lita på någon utan det är bedrägerier och oärlighet i alla lägen.
Jag begriper inte hur människor kan bete sig så illa och leva med samvetet att ha lurat en medmänniska.
Sånt går utöver mitt förstånd.

Så nu står dottern i läget att måst köpa däck för pengar som inte fanns på världskartan.

Då kommer min mamma, hennes mormor in som en räddande ängel och lägger de pengar som behövs för att hon ska kunna köpa däck och fälgar.

Som en gåva från ovan!!

Glädjen och lättnaden har inga gränser.

Likaså får jag hjälp med glasögonen.
Det känns så befriande i själ och hjärta att få denna grymt välkomna hjälp som vi i det förtvivlade läget behöver.

Jag hade redan i min värld börjat ge upp tanken att behålla min lilla husbil som jag tänkte lägga ut på försäljning.
Jag har ju lån på det köpet så det hade inte inbringat mycket i reda pengar men det kändes som en tillfällig lösning.

Då hade jag återigen givit upp en dröm som jag hade om att få ha min lilla husbil som pensionär. Min frihet och glädje. Något jag unnade mig att köpa efter 50 års förvärvsarbete.

Nu kan jag andas ut ett tag.
Den behöver inte säljas tack vare att min lilla Mamma trädde in och hjälpte oss

Dessutom helt fel tid på säsongen att sälja husbil. Jag hade nog knappast fått mer än vad lånet ligger på.

Min dröm nu är att kunna betala av husbilen och kunna ha den som en trygghet. En reservbuffert.

Både att bo i om det skulle gå så illa att vi inte har råd att hyra huset vi bor i nu vidare. Det gamla huset är ju galet dyr i drift under kalla årstiden.
Jag betalar ca 15.000 i månaden med kallhyra och uppvärmning då huset har dieselpanna i källaren.
Kostar mig ca 30000 att fylla tanken som knappt räcker över vintern. Vi måste ständigt snåla och ha väldigt låg temperatur inne. Max +18
Sedan elräkning på det. Samt ved till köksspisen som är en gåva för oss med sin värme.

Det är ju många människor i dagsläget som tvingas lämna hus och hem på grund av att det helt enkelt inte går att bo kvar.

Att vi valde detta boende var en trygghet för oss, min dotter, mitt barnbarn och mig. Dela ett hus på landet.
Kunna ha djur och bo tryggt och lugnt.

Det finns ju andra lösningar på uppvärmning men hyresvärden är inte villig att satsa det som måste läggas ut

Så jag är så grymt lättad och fylld av tacksamhet för den hjälp vi nu fått av min mor.

Vi klarar oss ett tag utan att känna oro över att vi måste ge upp allt.

Jag hoppas och ber nu att jag får behålla min hälsa så jag kan jobba länge till. För att leva på min fjuttiga pension är helt omöjligt.

När ykb utbildningen är klar och jag får behörigheten förnyad på tungt fordon så kan jag jobba vidare i 5 år till och då det är dags igen att förnya så är jag nästan fyllda 70 år och förhoppningsvis inte ska behöva jobba mera.

Det visar sig vart livet tar vägen. En dag i taget är vad som gäller.

Jag är ju van vid att livet är en ständig kamp och att inget kommer till skänks.
Det kommer ständigt snytingar som sparkar undan benen på en.
Men det är bara att resa sig upp, borsta av sig och kämpa vidare.

Har ju jobbat och slitit ända sen barnsben så det är ju inget nytt.

Änglar tror jag på och min Mamma är tydligen en av dessa Änglar som lagt sina beskyddande vingar äver oss i nuläget.

Tack Älskade Mor!
Du gav oss hoppet åter och vi kan andas igen utan att gråta vid tanken på morgondagen.
Släppa oron som förtär och förgör för stunden.

Idag har jag suttit i skolbänken och tragglat igenom Kör och Vilotidslagar, Arbetstidslagar och en himla massa lagar och paragrafter, bestämmelser och senaste ändringarna av dessa.

Pjuh!!!
Tungt för huvudet att mata in nytt hela tiden. Det mesta är ju sådant som jag redan jobbar i och är insatt och införstådd med men det är inte fel att nöta in sånt ännu djupare.

På första rasten som var 15 minuter gick jag till husbilen och fixade min morgongröt i micron.
Hann precis äta den när det var dags att fortsätta.

Vi fick bestämma från en lista vad vi ville ha till lunch och jag valde en Vegetarisk sallad som var jättegod och så stor att det blev både lunch och middag.

När dagens kurs var över drog jag mig genast tillbaka till min lilla husbil.
Bytte om, tände levande ljus och åt middag medans mörkret föll utanför.

Man kan tycka att det inte ska vara tröttsamt att sitta och lyssna i timmar och pränta in i skallen, men jag var ordentligt trött efter dessa timmar.
Ett bra gäng som var engagerad mestadels i allt och sånt gör ju timmarna intressantare än att alla bara sitter tysta och lyssnar.

Jag tänker inte göra så många knop mera idag utan det blir softa med min bok. Planera helgens jobb lite och sedan ta mig en kopp gott kvällskaffe ur min goda bryggare som är med givetvis.

Kommer nog att somna ganska tidigt.
Väcks ju lite då och då på natten av att det rullar in bussar som är färdigjobbade.
Det gör inte mig något. Känns bara tryggt när jag får massor med bussar runt ikring mig.

Ligger i min supersköna bädd här i husbilen och njuter av att äntligen kunna använda min lilla pyttehusbil.

Jag ska gå en tredagars YKB utbildning (Yrkeskompetens bevis) här på depån i Avesta.
Inget jag får betalt för utan arbetsgivarna står för den så jag kan köra vidare i mitt yrke.

Det är ju något som egentligen ska delas upp så föraren går en delkurs per år under 5 år men pandemin och diverse annat har gjort att allt kommit på släp.

Nu gick mina två arbetsgivare som jag kör för ihop och ger mig de sista tre delkurserna.

Mitt YKB går ut i Februari 2024 så det är lite bråttom att få klart.

Jag har ju inte råd att pendla i tre dagar mellan Eskilstuna och Avesta och heller inte ekonomisk möjlighet att ta in på hotell så lösningen blev att jag körde hit min husbil tisdag eftermiddag och installerade mig.

Bor och sover i den under ledig tid medans jag är här.

Första delkursen är idag Onsdag och jag har sovit några timmar redan och vaknade mitt i natten och kan nu inte somna om direkt.

Jag åkte hemifrån igår vid 12.30 tiden och körde hit.
Ju längre jag körde, desto mera snö låg det på marken.
Här snöar det för fullt just nu.
Står med halva bilen under ett tak så jag är lite skyddad.

Tog en dusch inne på depån innan jag boade in mig i värmen.
Det blev ju en del att plocka iordning efter färden hit.
Allt måste ju vara undanstuvat och säkrat under körning.

Ligger och läser min bok och lyssnar på alla ljud. Blåser rätt hårt men jag står i lä för blåsten som tur är. Annars skulle det gå åt ännu mera gasol för att värma upp.
Jag får stå uppkopplad på el och det är jag tacksam för.
Bodelsbatterierna är ju för gamla och måste förnyas för att kunna stå på bara 12volt. Solpanelen har jag knappast nytta av den här årstiden.

1:a November och jag campar.

Jag har inge vatten i tanken på bilen för det behövs inte. Onödig frysrisk bara.
Har vatten i flaskor och en dunk.
Våtservetter fungerar alldeles utmärkt att rengöra händerna om det behövs.

Bilens defroster är ju ur funktion sedan tidigare redan. Troligtvis nåt chip som behöver bytas under panelen för den brukar enligt expertis ge sig med åren.

Det var ju vått, regnigt och blaskigt igår när jag lastade husbilen och när jag värmde bodelen så blev det imma på rutorna fram.
Löste det problemet med att tejpa fast en dubbel 12 voltsfläkt framme vid rutan som fick luften att cirkulera.

När jag sedan körde så blev straxt rutorna helt rena och torra av fläkten och värmen från motorn.
För värmen funkar alldeles utmärkt.

Så det går att hitta tillfälliga lösningar.

Nu ska jag läsa min bok en stund och sova några timmar till innan det är dags att sätta mig i skolbänken.

Det är bra med fortbildning så vi gammelrävar i branschen håller oss uppdaterade på allt nytt och lär oss hur vi ska bete oss mot våra gäster. Ecodriving och jag vet inte allt.
Det räcker inte att jag jobbat med det i snart 40 år.

Jag kan berätta sedan vad Onsdagens utbildning gav mig för Ahaupplevelser.