Ibland så kan jag sitta i funderingar över vad som blev fel när livet måste vara en sån jävla kamp hela tiden.

Jag ser kollegor och vänner som är ute på resor, köper nya bilar, bor varmt och gott, njuter av livet och ser ut att ha det hur bra som helst ekonomisk.
Pensionen räcker och blir över.
Väl unnat givetvis!! Det är ju så livet ska se ut.

Vad har jag gjort för fel som inte har ett öre över när räkningarna är betalda.

Just nu väntar en saftig elräkning (fast vi snålar hela tiden med elen)
Likaså en dryg räkning på villadiesel.
(Ändå fryser vi härhemma och kan omöjligt dra upp pannan på högre grader)

Mina pengar räcker inte till hur jag än jobbar och kämpar.

Vad gör jag för fel??

Är det inte meningen att när man blir äldre så ska livet lugna ner sig.
Jag vete sjutton hur jag ska orka kämpa då kroppen börjar säga ifrån.

I maj blir jag 65 år.
Jag orkar inte och hinner inte träna så som jag skulle vilja och behöva då jag är helt slut efter alla arbetstimmar, smärtan i knät och den ständiga oron över att inte räcka till.

Jag skulle så gärna vilja känna att jag och tjejerna kan vara trygga.
Bo bra och njuta av livet ibland och inte bara kämpa med ekonomi och hälsa.

Hoppas för allt i världen att den plan som min äldsta dotter och svärson har inför framtiden går igenom.
Det skulle lösa så mycket knutar och få slut på det här galna utflödet av pengar i boendekostnad.

Det är inte rimligt att det ska kosta så mycket som 20.000 i månaden att bara bo. Inte vettigt nånstans. Det går bara inte!!

Jag orkar inte länge till.

Att allt är så galet dyrt!
Elen svindyr, dieseln är uppe i 20 kr litern snart igen fast den sänktes vid årsskiftet, maten svindyr och resorna till och från jobbet slukar pengar som jag aldrig får igen.

Är det såhär det ska vara att leva som pensionär? Att jag måste jobba heltid ändå


Jag mår skit rent ut sagt!
Tappat glädjen med livet fullständigt