Jag har alltid faschinerats av människors ögon.
I ögonen går att läsa så mycket om människan man möter, de återspeglar det inre på något vis.

Som bussförare möter jag mycket människor under mina timmar vid ratten.
Det är spännande tycker jag, ständigt denna ström av nya individer som jag får nöjet att se i ögonen och säga hej till.
Kanske byta några extra ord, eller rent av hamna ett intressant samtal,som pågår under hela bussresan.

Ett sådant samtal var jag med om igår under min sista tur för dagen.
Personen ifråga stod ihopkurad, frusen och liten vid hållplatsen och väntade då jag kom körande med min varma buss.
Vi hälsade på varandra och de ögon som mötte mig var ledsna, trötta och lite tomma på något vis.
Samtidigt fanns en pytteliten gnista där långt inne som jag blev nyfiken på att få fram mera.

Personen satte sig framme vid mig på "nyfikenplatsen" som vi kallar den för.

Vi inledde samtalet med kylan som kommit så plötsligt efter att det nästan varit vårvarmt några dagar.
Övergick till prat om hästar, till att personen där bredvid mig började prata om sitt liv.

Vi har talats vid tidigare han och jag och redan då berättade han om sig själv, hurdant liv han haft och hur han kände sig just då.
Den gången hade han nyligen mist sin mor och var väldigt vilsen, ledsen och livet verkade tungt.

Vi talade den gången om Gud och tro.Om hur kyrkan kan vara en tröst och rofylld plats.
Hans syn på kyrkan var ganska gammal så jag gav då lite tips om hur kyrkan finns för människorna idag, att alla är välkomna och att det alltid finns en förståelse för behovet av tröst och stillhet.
Att kyrkan finns....

Jag hör inte till den sorten som predikar vitt och brett om tro och Gud.
Vill någon prata om det och känner sig villig att höra om kyrkan så berättar jag gärna.
Jag kan berätta om min väg till den Sanna tron, som jag själv valt att kalla den för.
Kanske vore ordvalet Öppna tron nästan bättre:)
Hur mycket min tro och Guds närhet hjälper mig ständigt i livet.

Den här gången kom vi in på ämnet drömmar, att förverkliga drömmar.

Att det aldrig var försent att förändra någonting i livet som inte kändes bra.

Han lättade sitt hjärta ordentligt och jag beskriver inget mer om det än att för varje fråga jag ställde och varje svar han gav, så var det som om han själv kom igång med tänket och att förverkliga drömmar.
Jag gav honom nycklar som han sedan låste upp dörrar med, i sitt innersta.

Jag berättade lite kort om saker jag själv gjorde och hur jag tänkte.
Vad som drev mig framåt och hur man kan göra sig själv lycklig.

Vi talade om självinsikt, destruktiva människor som själ energi och om hur vi själva kan påverka.

Hela samtalet mynnade ut i att när han gick av min buss så hade han en rak hållning i kroppen, ansiktet hade fått färg och ögonen strålade som stjärnor och han log och tackade mig för ett gott samtal.
Han skulle ta med sig saker jag sagt och framför allt minnas orden

Det är aldrig försent!

Hans ögon fick liv av vårt samtal, hans själ fick näring som den behövde av en medmänniska som brydde sig.
Så bra det blev :)

Ögonen :) Själens spegel....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...