Kom igår hit till Prästgården för att kunna vara till någon hjälp, trots att min ork var totalt nere för räkning.
Kände att jag vill vara nära min dotter och barnbarn.
Vila funkar ju lika bra här, samtidigt som jag kunde vara med lillkillen på golvet medans mamma fixade tårta, potatisgratänger och annat inför 30 års festen på Lördagen.

Jag ägnade mycket tid av dagen med att bara ligga på en dyna på köksgolvet, lilkillen lekte runt mig.
Skivade lite potatis och rullade den lille till sömns i hans vagn i vardagsrummet.

Kände mig så kraftlös.
Var på toa på övervåningen och det var en rejäl kraftansträngning bara det.
Chefen sms:ade med frågan om jag kan jobba på Måndag.Jag förstår honom, men samtidigt har jag ju ingen aning om hur jag mår på Måndag.Jag vågade ju inte lova att jag mår bra och sedan sitta i en rävsax och måst jobba sjuk.
Så svaret blev, nej!

Dagen gick och det kom en vän till undsättning för att hjälpa skala potatis.
Jag gick och lade mig mycket tidigt, redan vid 20 tiden.
Somnade rätt omgående.

Valde att sova kvar då vi imorgon ska till festlokalen och ställa iordning.
Jag kommer inte att göra mycket.Men ändå deltaga så länge jag orkar.
Min käresta kommer också till hjälp.

Vaknade mitt i natten av att lillkillen hostade fruktansvärt och grät, lilla vännen, att behöva ha så jobbigt.
Min dotter gick upp med honom till slut och jag hängde på.
Värmde glögg då det var så skönt för min ömma hals.
Dottern ville inte påbörja julen redan.
Var uppe en stund med lillkillen och försökte sova mera...det är tyst just nu så jag hoppas han får sova, för allas vår skull.

Min käresta sände bilder till mig på dan med kläder han köpt till festen.Han ska ju där få träffa min släkt.Spännande