Det blev inte så många timmars sömn inatt, men vad gör väl det i läget som råder.
Jag sover ju alla möjliga tider på dygnet.När hjärnan känner att det är dags för en vila så tillåter jag den få det.

Tänker på tiden som gått från det jag lämnade Örebro och min dåvarande kärlek.
Han kallade mig för bipolär och det var för mig, då ett främmande ord som jag inte alls var insatt i.

Försökte läsa om hur man är som bipolär.
I mina öron lät det obehagligt då när han lade fram det för mig.

Ska man börja söka diagnoser hos mig som person, så finner man nog en liten grad av det mesta :)

Jag är den jag är och det som sker längs färd i livet får mig att inse mina begränsningar.

Visst är jag bipolär, utan tvekan!

Men den är inte i en sådan grad att jag behöver medicineras.
Jag vill hellre kalla det vid stor livsvilja istället.
Jag vågar vara öppen med vad jag känner och tycker.
Brinner rejält när det är någonting jag tycker är roligt och framför allt, när jag känner att jag kan tillföra någonting till en helhet som känns bra.

En människa som brinner i arbetslivet får bära en stor börda då det förväntas att denne skall brinna ständigt.
Det orkar ingen!
En sådan människa läggs det på mer och mer och jag har jättesvårt att säga nej.
Min arbetsmoral är väldigt hög.

Precis som min kärestas.
Han ger också allt i det han gör och sätter gränser samtidigt.
De gränserna är väldigt svåra för arbetsgivare att ta till sig då man redan insett att denna människa har mycket att leverera.
Det lastas på mer och mer.

När den dagen kommer då denna människa börjar säga ifrån, så är det nästan försent.
Bördan är stor att bära och krafterna tryter snabbt.

Förvånade ögonbryn höjs och frågan ställs varför människan inte längre ställer upp i den omfattning som denne gjort tidigare.

Jag har givit svaret att min kropp inte mäktar med bördan som läggs på mig ständigt.Jag vill inte längre.Jag far illa och måste få min vila.
Får då svaret....men du var ju ledig för fyra dagar sedan...det räcker väl!

Det finns liksom ingen gräns någonstans.

Jag har levererat så mycket under en tid och inte backat för några utmaningar.
Fine...stanna vid det att jag kan och vill mycket.
Men kör inte över min vilja!
Lyssna på mig när jag säger stopp.

När detta körs för långt blir jag till sist arg och kräver att bli lyssnad på.
Då anses jag som besvärlig plötsligt.

Men....du som brukar ställa upp...snälla!

Det är nu för mig en viktig uppgift att dra en gräns i allt.
Jag måste lära mig att inte vara "för duktig"

Min livsglödje, arbetsglöd och viljan att göra rätt för mig, vara delaktig i framåtsträvan, måste jag helt enkelt dämpa.
Bli mera grå som jag själv kallar det.

Jag vill inte sitta så som jag nu gör, med hälsa som vacklar, krafterna slut och hjärnan som en våt svamp.

Livet ska vara bra...inte en enda jävla kamp bara.

Men jag får svårt att vara grå, grå...

 

Syster

12 november 2016 18:17

Klart att grå är inget alternativ, vi är formade genom livet och lever varje minut. Kan inte människor respektera det så får dom låta det vara. En kombination av det mesta bokstäver råder ibland i mitt huvud med, ge sig hän i något till 110% det är ju den personligehen man har. Så länge vi inte blir utnyttjade och tagna för givet så funkar vi väldigt bra i samhället. Låter inte livet passera revy. Vi är skapta för att leva.

Sirpa

12 november 2016 23:21

Ja det är ju nu livet pågår.
Medans andra bekymrar sig över saker så passar jag på att njuta av allt som går att njutas av.
Vill jag något så kämpar jag för att genomföra det.
Brinner jag för något så brinner jag sålänge jag själv vill.
Kram Syrran
Du förstår mig då vi är så lika.
Jag vill inte ångra att jag inte testade det jag känner för när jag ligger och skall ta farväl av jordelivet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...