Söndagen bjöd på en hel del inslag.
Kände mig hyfsad i orken för att göra någonting härhemma.

Pratade med min käresta först en stund när han vaknat, hemma hos sig.Längtar så efter honom!
Han hade fått vilan under natten som han behövde.
Det är bra då det är mycket ikring honom nu, med jobb och allt med skilsmässan, det praktiska och även det känslomässiga.
Inget är enkelt och kräver sin tid.

Sedan bäddade jag rent i sängen.
Jätteskönt att få det gjort då jag svettats där många nätter.
Fräscht och väldoftande.

Vilade kort innan jag själv tog en lång, varm dusch.Också den välbehövlig.
Förberedde en nyttig frukost.Kvarg med katrinplommon och fullkornsflingor.
Lät det stå nån halvtimme innan jag skulle äta den.Den kalla kvargen känns obehaglig i magen direkt från kylen.
Dessutom tycker jag att smakerna framträder bättre när det inte är kallt.

Kaffe till detta sedan i soffan.Nyduschad och fräsch.
Värdesätter de små tingen så oerhört nu när jag går hemma och försöker bygga upp min ork igen.

Denna söndag var det Fars Dag och jag kände hur jag längtade till Lindesberg, till min fars viloplats.
Ville tända ljus och prata lite med honom.
Men nu gick ju inte detta utan jag tände ljus hemma istället, som fick brinna hela dagen.

Pratade vidare med min älskling på messenger och han skulle uppvakta sin far på Fars Dag.
Så skönt att kunna ha en far att gå till, tala med och krama om.
Det har jag inte haft glädjen att göra sedan jag var 12 år gammal.
Då lämnade han jordelivet och lämnade oss i familjen, att ta hand om resten själva, utan honom.

Den sorgen och saknaden försvinner aldrig.
Jag har lärt mig leva med den och omvandlat den till en styrka inom mig istället.

En stund senare, som redan var lunchtid :) då allt jag gör får ta tid nu.
Jag orkar helt enkelt inte jaga på med någonting.
Då bar jag undan i hallen det som stod i vägen för en vägg jag vill måla om.
Tog det jättelugnt!

Fram med färg, roller.
Lade ut tidningar på golvet.Det är bara en liten vägg och en skåpsida med tapet jag inte gillar, som ska bli vit istället.
Började rolla försiktigt och bara efter 5 minuter var jag yr, genomsvettig, darrig och tvingades sitta ner en stund.Det tjöt i huvudet och inade i öronen.
Hann inte långt...
Mina krafter var redan slut.
En vidrig känsla som gör mig ledsen och arg, bedrövad och känslan av värdelöshet knackar på dörren.
Plockade ihop, tvätta roll och pensel.

Sedan blev det soffan.
Låg en stund och bara vilade helt stilla.Lät förtretet glida bort och kom så åter till Gillalägettänket.
Nu är det såhär.
Jag orkar inte mycket, kroppen kräver vila och väggen står kvar.
Det ser ju inte vackert ut men jag få ta en bit till imorgon, eller nästa vecka.När det nu finns möjlighet..

Gjorde iordning god varm soppa och knäckemacka med ost till.
Hällde upp god äppelmust blandat med vatten.
Åt i lugn och ro.Kände hur lite energi återvände.

Vilade, somnade till en kort stund.

Pratade med min bästis i telefon som ligger hemma hos sig i influensan.
Det blev som vanligt ett långt, välbehövligt och givande samtal om allt mellan himmel och jord.

Jag är så glad att vi funnit varann hon och jag.Har aldrig haft en sådan fantastisk vänskap med en kvinna tidigare i mitt liv.
Jag har inte litat på kvinnor efter att jag hade tjejkompisar i ungdomsåren som svek mig så grymt.

Veronica och jag vet precis vart vi har varandra och jag älskar henne för den hon är.
Detta underbara yrväder med sin energi och kämparglöd.
En kvinna precis som jag :) med lika värderingar, tuff bakgrund .Båda är vi självständig individer som vet vad vi vill med livet.
Och det är en hel del vill jag lova!
Ingen av oss är stilla förrän vi ligger knockade som nu, hon i influensa och jag med mitt skräp i kroppen.

Vi behöver varandra i detta livet, även fast vi står på egna ben.
Vi har ett gott utbyte av varann.
Varandras bollplank.
En själssyster :)

Under kvällen gjorde jag inte många knop.Kände mig däst och trött bara.
Bloggade en del och mådde väl inte toppen i själen direkt.
Känner som att jag skulle vilja bort några dagar.Till fullständig tystnad.
Utan några som helst inputs utan bara tystnad, natur och ensamhet.

Tjoade till på facebook om någon visste om någon stuga ute i skogen.
Fick ett svar om en 50-60 mil bort.
Det funkar inte.
Jag har inte möjlighet att köra så långt med yrseln i skallen.
Inte heller ekonomiskt.

Typ 10 mil bort som längst så jag kan ta mig hem om det känns nödvändigt.

Vill inte skärma bort mig från min käresta heller.Vill känna en närhet till honom.

Ska ta och kika om det finns någon stuga att hyra på nån camping i närheten.Vissa har ju vinteröppet och lågsäsongspriser.

Får inte rätta vilan hemma.
Ständiga ljud från grannar som lägger sig likt taggar inne mig.
Dundrande ljudanläggningar och under veckorna pågår ju helrenovering precis vägg i vägg.
De bilar upp betonggolv och det ljudet kommer jag inte undan alls.
Gahh!!
Det är inte att vila i lugn...som jag nu behöver.

Såg på tv och lade mig att sova, trött och lite ledsen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...