Under denna vecka, i den mån jag bara orkar så växer Advent fram, här hemma hos mig.

Stjärnor och ljusstakar är satta på plats i fönstren.
Bara det att få upp stjärnorna krävde en hel del av mig.
Jag behövde upp på stol och vingla för att sätta upp krokar där stjärnorna skulle hänga.
Balansera med min yrsel är inte det ultimata.
Tog jag det bara lugnt så funkade det bra.Vilade ofta och fortsatte när orken återvände.

Vackert blir det.
Behöver köpa lite glödlampor innan Söndag då allt kommer tändas upp.

Konstgjorda grangirlanger på balkongräcket är uppe och en helt underbar ledljusslinga.
Jättefint både in mot rummet och ut.

Julkrubban är på plats i hallen.
På en lagom höjd så mina barnbarn kan se den.
Leka med de figurer som är löstagbara.

Ser hur många redan tänt sina stjärnor och stakar i fönstren.
Det vill inte jag, inte än.
Fredag kväll möjligtvis, för då är det helgens början i Första Advent.

Jag älskar Julen och tycker om detta pyssel.
Njuter faktiskt extra nu när jag inte har någon tidspress på mig.
Kan lugnt och fint ta fram de saker jag väljer att ha framme iår.
Nästa jul är vi två i hushållet som bestämmer hur det skall se ut, hur vi vill ha vårt hem.
Längtar dit med stor glädje.

Igår kväll kände jag en sådan längtan efter min älskade.

Vi hade talats vid vid flertal tillfällen under dagens lopp, medans jag försiktigt och lugnt, plockade fram Första Advent härhemma i lägenheten.

Klädde mig varmt och bekvämt, åkte till jobbet och var sedan med min kärlek i hans arbete.
Vi trivs oerhört gott i varandras sällskap och varje sekund är dyrbar.

Dessutom väldigt värdefullt för mig att komma ut.
Träffa andra människor och vara i det arbete som även är mitt eget.
Är nu inne på tredje veckan av min sjukskrivning så detta är nödvändigt för mig.
Så jag inte tappar allt i jobbet.

Kände mig stundtals väldigt yr, men fick det att lugna ner sig.
Det var lugna turer som jag åkte med på, utan stress och lugn trafik.

Min älskade nämnde det, hur skönt det är när jag inte ständigt hostar.
Hur lugn jag själv blivit när jag inte ständigt kämpar med hostan.

Fattar inte att han stått ut med mig, hela den tid jag lidit av detta problem.
Det är ju nästan ett år och de senaste 4 månaderna som värst.

Nu är jag stilla, i ett lugn.
Känner mig inte jagad och måste inte ständigt tänka mig för vad jag gör, så inte hostan triggas.

Jag minns ju själv hur han såg på mig oroligt då jag fick attacker som fick mig att kippa efter andan, med tårarna rinnande av ansträngningen.
Hur kraftlös jag var många gånger, efter en attack som kunde hålla i sig upp till 20-30 minuter.

Älskade man, du sade till mig då och då att det inte låter bra, att jag borde söka vård och få hjälp mot detta.
Jag viftade bort detta med ett..jag ska, snart!

Nu är jag lugn, men tyvärr alldeles för orkeslös och yr för att ännu kunna fungera ordentligt i livets puls.

Sakta framåt, steg för steg.
Mot ett bra helhetsmående och ett liv utan stress.
Det är mitt mål!

Dessa timmar utanför hemmets väggar har så stor betydelse för mig.
Tar energi självklart men inflödet är större då jag även i stunden får umgås med mannen i mitt liv.

Tack för allt du ger mig älskade.
Låt ingen åka snålskjuts på ditt goda hjärta och heller inte tro att du är odödlig i ditt hjälpande.

Det finns bara en av dig.
De som ställer orimliga krav på dig i livet, håll dem på avstånd.
Inget säger att du är den som skall bära allas problem och lösa dem.
Du har inte ansvaret för någon annan än dig själv och dina allra, allra närmaste.De som vill dig väl.

Älskar dig så, min underbara.

Nu när jag inlett min 13 dagars diet så innebär det också att mitt kaffeintag minskas rejält.

Jag är ju en riktig kaffekatt.Minst 5 koppar/muggar per dag i vanliga fall.
Nu får jag ta en kopp till frukost och sedan inget mera.

Vissa dagar inget kaffe alls.

Konstigt nog gav det ingen huvudvärk under gårdagen.Fast jag fuskade ju förstås och tog mig en liten kopp på eftermiddagen.
Men ändå...det är ju en stor minskning.
Får se hur det går idag, om jag klarar mig med denna kopp.


Ligger just nu i sängen och njuter av den enda koppen.
Ville katt har placerat sig på min mage och tvättar mina handleder och händernas översida.
Han spinner stilla och blundar under sin tvätt.
Väldigt rogivande.

Kaffe är för mig den enda "drog" jag tillåter mig.
Jag dricker ingen som helst alkohol och inte heller röker jag.
Känner att alkoholen förstör så mycket mera än den gör nytta för mig.

Det skall bli intressant att se hur jag kommer att reagera i kroppen av dieten.
Den är ju bra för det är ju inte frågan om att svälta sig.
Intaget är helt enkelt byggd på att det nästan helt är avsaknad av kolhydrater och fett.
Mycket protein.
Fett finns förstås i yoghurt och även skinkan.Men det är så litet intag att det mest är för att hitta balansen så kroppen börjar efter några dagar att ta av de egna fettdepåerna.

Den dagen det händer och vänder, den är jobbig.Jag brukar vara ganska trött och matt.
Sedan vänder det och jag blir jättepigg och lever helt normalt.
Extra energi skjuter till och säkert är det från de kilon som jag släpar omkring på som jag vill bli av med.

Jag är ju inte pigg alls annars nu så vi får se hur effekten blir denna gång.

Just idag har jag inga måsten heller, utan kan ägna mig åt det jag känner för och orkar.
Hade tänkt att fortsätta plocka upp stjärnor och adventstakar.
Det är ju advent snart.
Köpte ljus igår så jag kan greja till ett par adventsstakar för levande ljus.

Är ju inte så förtjust i mossa som är så brandfarligt så vi får se vad det blir för skapelse istället.
Visst kan man köpa mossa som preparerats men jag är inte så sugen på att lägga ut de pengarna.
Finns ju nötter, stenar och annat som alternativ.
Får väl bli ett blogginlägg om detta senare idag.

Mår just nu i stunden hyfsat.
Det tjuter i öronen, från högt blodtryck troligtvis.
Hoppas på att snart få en mätutrustning på mig som mäter trycket under 24 timmar.

Funderar på att ta mig en kortare promenad idag.Komma ut i friska luften.
Inte så jag kör slut på mig men åtminstone ett par kilometer.
Vi får se, vad jag känner för och orkar.

Kaffet är jättegott och den njuter jag av grymt i stunden.

På Söndag är det Första Advent.
Då vill jag till kyrkan.
Det är något jag saknat under den heltiska tid som varit.
Har jobbat så mycket söndagar så kyrkobesök har inte varit tänkbart.
Eller så har jag varit så trött och slut att vila fått gå före kyrkan.

Känner att den biten också måste förändras, för mitt välbefinnande.
Jag älskar ju kyrkans atmosfär och närheten till vår skapare i kyrkorummet.
Detta påverkar ju inte min gudstro på minsta vis, då jag bär min tro i mitt hjärta och min själ.

Bönen finns inom mig, likaså vördnaden för livet, som är den viktigaste biten i tron.
Att ha den inre sinnesron i gudstron är för mig viktigast.Veta vart jag står i min tro och hålla mig till detta.

Sen att jag kör på i livet och missbrukar min egen hälsa...där kommer jag lite på villovägar.
Det är en förändring som måste till från och med nu och här.
Utan min egen hälsa så är det mycket av mina drömmar som går i stöpet och det tillåter jag inte.

Kaffet är nu urdrucket och Ville fortsätter sin tvätt av mig.
Nu får halsen sin del.
Han själv är helt avslappnad på min mage och bara njuter av närheten till sin mormor.

Gick ju och lade mig väldigt tidigt igår och det resulterade i att jag vaknade i en känsla av saknad.

Är ju så van att prata med min älskling i telefon, när han åker hem på natten från jobbet.

Såg att han försökt ringa mig efter jag somnat igår kväll.

Jag var verkligen trött och är det även nu.Ligger och läser lite artiklar som är intressanta.Om kvinnors sexualitet, vad vi behöver för att kunna njuta.
Trygghet och värme är en stor del och det får vi av en partner som ger oss detta.
Då njuter vi fullt ut, avslappnade, bortkopplade från oro och annat som stör.

Likaså läste jag om introverta och extroverta människor.
Jag misstänker att jag håller på att förvandlas till en introvert person mer och mer, då jag inte har någonting emot att vara ensam.
Jag har inget behov av att ständigt ha andra människor omkring mig.

Samtidigt så längtar jag väldigt efter den dagen då jag får ha min älskade nära.
Jag vet att vi bägge är individer som är i behov av egentid och det kommer vi att inrätta oss i från första stund.
Samtidigt vill vi båda ha en trygg grund, vilket vi redan börjar få i varandra.
Någon att lita på fullt ut i alla lägen.
Att bara vara vi kommer att betyda så oerhört mycket.
Vi går in i detta steg för steg.

Känner också att mitt intresse för människan och alla dess egenskaper bara växer.
Så det kanske blir iallafall att jag kommer överge mitt nuvarande yrke och ger mig in i socialpsykiatrin, vi får se.
Jag faschineras mer och mer av hur olika vi är och samspelet emellan oss.Eller rent av, avsaknaden av samspelet hos vissa individer.

Vad som sker när vi möter människor med funktionsnedsättningar.
Hos mig väcker dessa individer en nyfikenhet och en känsla av att vilja förstå bättre.Kanske göra deras värld enklare så deras existens får ett värde.

Att möta den vanliga människan i min arbetsroll idag är ju också givande, många gånger.Men på något vis så förutseende och då enahanda i längden.
Jag vet vilka knappar jag skall trycka på för att få en medmänniska att må bra och känna sig trygg i stunden.
Det är för enkelt för mig, ger ingen känsla av utmaning längre.

Då behöver jag komma vidare...

Jag är ju en människa som tycker om struktur och trygghet.Men den får inte leda till tristess.
Den är en grund som bär allt det andra som jag vill utforska, bli utmanad av.
Jag behöver ett visst motstånd för att trivas.
Livet får inte vara för lätt, det är jag inte van vid.

Lugn och ro i privatlivet med en skön flexibilitet och nya mål är det ultimata.
Jag vill inte stanna upp då livet är en ständig utveckling, utmaning och en njutning i sin brokighet.
En fast grund att stå på är en nödvändighet.
En trygg botten liksom, dit jag kan återvända och bara vara den jag är, bli accepterad och älskad.

Jag är ju ingen stilla person.
Vill ständigt prova något nytt och är nyfiken på vad som döljer sig bakom hörnet.

Vi får se :)
Morgondagen har säkert svar att ge vilken väg jag kommer ta i yrkeslivet.

Min kärlek vill jag ha i mitt liv, det är då säkert och jag längtar ständigt efter honom.
Höra hans röst i mitt öra i våra långa, många telefonsamtal.
Se hans älskade, glada ögon se på mig, hans hand på min min och den gemenskap och trygghet vi känner i varandras närhet.
Helt underbart!

Tidigt isäng.
Denna dag har varit ett energiutflöde fast jag känner själv att allt har varit givande.
Min ork är ju inte vad den borde på långa vägar, det märks efter denna dag.

Vaknade redan innan 6 imorse.Hade sovit gott på natten.Faktiskt drömlöst och det var skönt att slippa dem.

Tog mig en kopp kaffe med lite honung i en sked.Skulle varit en sockerbit men det har jag inga hemma.

Bloggade innan jag gick upp.
Färgade håret.Duschade och skrev sedan lista på vad jag behöver handla till den 13 dagars diet som jag påbörjade idag.

Vilade en liten stund innan jag klädde på mig.Tog bilen till jobbet.
Försiktig färd.Kände mig lite yr när jag gick in på depån.
Tror att jag spände mig vid bilturen, den korta sträckan.

Pratade lite med några kollegor innan jag sedan satte mig i samtal med min chef.
Ett givande samtal hade vi och det kändes bra att få ventilera lite.
Vi får se vad som sker med strukturen som vi saknar och stressen många känner av, framöver.
Berättade att jag har annat på gång och det tvekar jag inte att ge mig in på om ingen förändring sker inom några månader.

Livet är alldeles för kort för att ödslas bort på dåligt mående.
Det finns andra arbetsplatser för både mig och min älskade.

Åkte vidare till Maxi Hälla.
Handlade de varor som behövs till min 13 dagars diet.
Var jättetrött sedan så jag fick lov att vila en stund i bilen, innan jag körde hem.
Kom hem helt darrig av ansträngning.

Lade mig i soffan en stund innan jag plockade ur kassarna.
Kokade ägg och värmde på färsk spenat.Åt 2 ägg och spenaten till lunch.
Sedan blev det soffläge tills min dotter kom med lilltjejen och hundarna.
Hade dem hos mig medans dottern var till sjukvården.

Vi plockade fram ljusstakar lillan och jag innan hon tog ett skumbad.
Hade plockat fram lite badleksaker åt henne, badankor och my little pony.
Hon satt och småsjöng i badet medans jag pratade med min älskade på messenger.

Dottern kom åter från sitt.
Vi pratade en stund innan de sedan åkte hem hela gänget.
Stekte på nötkött och åt med salladsblad.
Jag var sååå trött!

Bestämde mig för att det fick bli en tidig kväll.
Älsklingen skulle jobba kväll som han brukar.
Saknar honom väldigt.

Det här är inte kul kan jag säga....att inte ha ork till mer än några få saker varje dag.Jag är van att ha full rulle och ändå krafter kvar.

Min älskade son ringde och hörde hur det var med mor sin :)
Gulligt!
På dagen ringde även äldsta dottern och vi pratade lite.
Rart!
Jag har fina ungar och jag är så stolt över dem alla tre.

Nu ska jag sova fast klockan är jättelite....det struntar jag i.
Min dag är slut och jag med.

Då var det dags igen att färga utväxten som är grått, så grått :)
Grå är en vacker färg men jag är inte villig att låta det växa fram ännu.
När allt har samma vackra gråa nyans, då kommer jag att låta det växa ut.

Har hållit på med detta själv i så många år att det hör till mina bestyr i vardagen.
Håret växer så olika, beroende på årstid och hur jag mår.
Nu har det växt väldigt snabbt denna gång.

Varje gång jag ser mig i spegeln så blir jag störd av den ljusa randen mitt på huvudet.

Själva förgningen är väldigt enkel då jag bara lägger i botten.
Fördelar noggrant och sedan får hårtopparna behandling med ett serum som gör gott för håret.

Väntar 30-35 minuter och sköljer sedan ur och avslutar med en balsam som även stärker färgen så den blir kvar i strået.

Skönt att ha det gjort för sedan dröjer det 4-5 veckor innan nästa gång.

Ett irritationsmoment mindre, när jag i övrigt inte känner mig fräsch.

Nu skall det få självtorka.
Blir lättare att borsta ur tack vare de vårdande ämnen som finns i medlen.
Fönar ytterst sällan mitt hår då det sliter så väldigt.
Kanske en gång i kvartalet, inte mera.
Om jag har bråttom någonstans.

Steg ett är taget till ett bättre självbefinnande.

Börjar få så nog av att vara kraftlös, med ylande i öronen och yrsligt huvud, så jag bestämde mig igår för att inleda en strikt diet som kommer att få min kropp i balans igen.

Har lagt på mig extrakilon som känns jättejobbiga att bära på.
Klart det blivit så när jag inte kunnat träna på evigheter pga hostan.

Kör igång idag Måndag.
Kilon skall bort, blodtrycket ner, magen i ordning och välmåendet åter och det på 13 dagar.

Har funderat på detta ett tag och känner nu att jag inte kan låta bli att testa om det hjälper.
Bara att ta bort extra kilon måste ju gynna kroppen.

Följer en strikt meny och får inte tillföra någonting utöver den.
Kommer äta kokt ägg, skinkskivor, naturell yoghurt, sallad, helkött som tex lövbiff, rostbiff.
Broccoli, morot, tomat och lite frukt.
På morgonen en kopp kaffe.

Ska trappa ner min kaffekonsumtion också på detta vis.
Mycket vatten kommer jag att dricka och det får då bli mineralvatten.

Om detta lyckas, vilket jag ger mig den på att det kommer göra så blir jag av med minst 5 kg på dessa 13 dagar.
Behöver detta då jag känner mig som en seg, oformlig massa bara då jag går hemma och mår skurk.

Lägger ut menyn som jag hittade på nätet.Detta är ju en sedan länge beprövad metod som är framtagen av läkare i Danmark.
Användes förut iallafall ofta på idrottsmän som skulle snabbt i form och bort med extrakilon.
Mycket protein i kosten.

Ska försöka också att komma igång och röra på mig igen.
Ut på promenader och därifrån sedan öka på, sakta och försiktigt.
Lyckas detta så borde det inte dröja länge innan jag är arbetsför igen, av med yrseln och orken åter.

Idag skall jag iväg och ta ett litet samtal med min chef om hur jag mår och vad jag tänker med framtiden.
Det skall bli intressant.

Sedan iväg och handla det som behövs till 13 dagars.

Det blev inte många knop gjorda hos mig under Söndagen.
Vila för hela slanten.

Lyckades ta ut mig fullständigt under Lördagen då jag följde med dotter och barnbarn till Erikslund Shopping.

Köpte mig en ny mobilväska då den förra började gå i bitar

Vi åt lunch på Ikea tillsammans med min dotters pappa och hans fru.

Redan där var jag jättetrött och yr i huvudet av alla stressade människor omkring.
Genomsvettig.

Köpte hårfärg på Citygross och satt sedan i bilen när dottern var in i några butiker till.
Hem sedan, kaffe och vila en stund innan de åkte hem.
Dottern var också trött men hon hade varit tvungen att inhandla det hon kommit till stan för.

Jag vilade resten av dagen och kvällen.
Kände att blodtrycket var uppe.

Söndagen likaså.

Hade ett jobbigt samtal med min mor som fick mig att känna mig än mer misslyckad som människa en stund.
Jag fixar bara inte att umgås med varken henne eller min syster just nu, när jag själv inte ens har energi till något.

Jag vill heller inte ha någon medömkan för att jag mår dåligt för det är ändå inte menat.
Vill bara få vara ifred.
Jag har inget att ge till dem nu.
Orkar inte.

Skrev med min bästis om detta och likaså med min älskade.
Människor som vetkligen bryr sig om mig som individ.
Ingen kräver något tillbaka, utan jag får vara den jag är, med fel och brister.
Hos dem är jag respekterad som den jag är.
Precis som hos mina barn och barnbarn.

Pratade med äldsta dottern i telefon också om detta.

Fick frågan från min mor, varför jag inte kan vara som mina syskon.
Gav då svaret att jag är en egen individ och följer min egen väg, inte den hon tycker och bestämmer att jag borde.

Jag vägrar stängas in i en fålla där jag skall följa hennes vilja.
Jag förstår heller inte problemet.

Intresset att vara väninna åt min egen mor finns inte.
Jag känner mig inte manad till att tillsammans med henne, sitta och prata illa om mina egna barn och andra människor.
Det intresserar mig inte.
Så där är väl problemet med mig.

Jag tillät henne komma in i mitt liv för några veckor sedan och berättade mera om hur jag mår och har det.
Det borde jag inte gjort, för genast åkte jag på en omgång skäll.

Nu räcker det för min del.

Jag har låtit veta att jag visst kan ringa, umgås då och då, men något inträde in i mitt liv igen finns inte.
Då får hon väl ha mig som sitt hatobjekt och ge det övriga till mina syskon och syskonbarn.

Jag har ändå så litet värde så det lär knappast bli något problem.

Lägger detta till historien.
Bara för att man är släkt så måste man inte umgås.