Direktlänk till inlägg 11 november 2016
Under hela den tid som Ville katt varit här hos mig, så har han vaktat mig.
Han följer efter mig ut i köket.
Likaså på toa, sitter på golvet bredvid eller uppe i handfatet så han är riktigt nära mitt ansikte.
Han studerar mig ständigt.
Iaktar mig för att genast rycka ut om jag behöver honom.
Så fort jag suckar till eller kvider av smärta så är han tätt intill.
Lägger sig emot mig och värmer om jag fryser och svalkar om jag är svettig.
Det är inte långa stunder han lämnar min sida.
Han sover sedan tungt hela nätterna, såvida jag inte är vaken och mår dåligt, då vaktar han igen.
Han sover alldeles fast i mig på natten så han ändå har kollen hur jag mår.
Helt otrolig kille!
Igår kväll när jag kände mig nedstämd och ledsen så lade han sig på min bröstkorg och tvättade hela ansiktet på mig.
Började med näsa och hakan, sedan fortsatte han, lugnt och metodiskt blev jag tvättad.
Det var som meditation för mig...
Jag slappnade av och kände mig inte ledsen mera.
Pratade med min älskade i telefon inatt när jag hade svårt att sova, då jag visste att han var ute i det läskiga väglaget.
Märks att han känner en oro för mig då jag inte blir pigg.
Han är ju van att ha mig glad som en lärka, med full fart ständigt.
Visst är jag trött om kvällarna efter långa, intensiva arbetsdagar, men inte såhär.
Berättade att Ville tar hand om mig och han tyckte det var bra att jag har Ville här.
Att vara ensam länge är ingen bra lösning.
Definitivt inte om man inte har ork till någonting.
Ville satt en stund igår på köpmandisken i matrummet och tittade på urnorna med Tittis och Lovans aska.
Jag berättade för honom vilka som var där och han hoppade ner, strök sig mot mina ben och ville upp till mig.
En stund av tröst och värme.
Han är helt otrolig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|