Fick inatt en brutal väckning.

För min del var den riktigt otäck, då jag väcktes ur en mardröm, där jag var jagad av en hemsk kvinna som ville mig ont.

Vart jag än sprang och gömde mig så hittade hon mig.
På något underligt vis var hon hela tiden i min mobil, så jag hörde allt var hon sade.
Det var inga snälla ord kan jag lova!

Vet inte hur hon hamnade där då min mobil inte ens var på, men det hjälpte inte.

Redan tidigare hade jag drömt om en hemsk bussolycka där föraren var skulden till hela olyckan.
Stress och andra färdvägar än normalt var orsaken.
Missbedömning av avstånd, höjd på bussen och försening.

Förödelsen var fruktansvärd och jag var ledande Trafikförman på plats.

Pjuh!!
Det var tufft.

Sedan kom då drömmen om den här kvinnan som jagade mig.
Jag visste att om hon får tag i mig så dödar hon mig.
Mina tankar hade full panik!
Jag ville inte dö ännu.
Det fanns så mycket kvar att göra.

Ingenstans kom jag undan denna hemska människa och jag sprang så mina lungor hotade sprängas.
Allt gjorde ont och jag behövde hosta, men vågade inte, för då skulle hon höra mig.

Satt på huk bakom en bil då jag hörde hennes hånfulla skratt komma allt närmare.
Min mobil där jag hörde henne också gick inte att tysta.
Jag försökte med alla medel och gömde till sist den i armhålan för att den inte skulle avslöja vart jag var.

Kände hur pulsen bultade i hela kroppen och jag var säker på att tjutandet i mitt huvud hördes överallt.
Plötsligt ser jag hennes ena fot vid sidan av skärmen på bilen och sedan kommer en fruktansvärd krasch!!.....

Det är då jag vaknar.
Skrikande, genomsvettig och pulsen rusande i min kropp.
Slänger mig upp ur sängen och i denna stund kommer jag till sans.

Hela jag skakar av skräck och mitt huvud tjuter...
Jag badar i svett! Nattlinnet är så blött att det klibbar fast vid min kropp och jag går ut i hallen, tänder lampan.

Ser hur Ville katt med hukad kroppshållning, springer mot tvrummet.
Jag ropar efter honom och förstår då att det jag hört i drömmen var någonting hemma hos mig.

Tänder upp och börjar leta.
Hittar ingenting och Ville är försvunnen.Gömmer sig någonstans, så något måste ha gått i kras, annars vore han inte så rädd.

Mina ben bär mig nätt och jämt och jag känner hur yr jag är, på gränsen till svimfärdig.
Ställer mig och lugnar ner mig en stund.
Försöker tränga undan drömmen, skräcken men känner ännu hur jagad jag är.Pulsen går sakterliga ner och jag letar vidare.

Hittar så i hallen en av de vita ljushållare/vaser som Hampus, förra hyresgästen lämnat kvar åt mig.
Den ligger i kras på golvet vid skorna och det är vassa skärvor överallt.
Samlar ihop allt och lockar på Ville samtidigt.

Är mormors lilla kille oskadd eller...
Skärvorna är vassa som knivar då det är tunt glas.
Ställer allt i köket och skräcken tar tag i mig igen.
Tänk om Ville ligger och förblöder någonstans nu...jag måste snabbt hitta honom.
Ropar och letar, försöker hålla mig lugn då jag vet att jag skrämmer honom med min stress.

Går ut i köket och låtsas ta fram mat.
Då kommer han lugnt gående och undrar..När blir det mat?
Tar upp honom och genomsöker han lilla mjuka kropp och kan llugna mig.
Inget fel på min lilla goding :)

Pjuh!!
Vilken lättnad.
Han får lite nattwhiskas och vi pratar om detta med att klättra bland mormors saker.
Att vad som händer när man inte lyssnar.
Han svarar mig med små mjrrjau.

Tar honom i famnen och håller om, pussar och berättar hur mycket han betyder för mig.
Mina ben darrar ännu så vi släcker ner överallt och går isäng.
Ville spinner och mår gott.
Jag lugnar ner mig och efter nån halvtimme somnar vi båda, tätt intill.

Vilken natt!
Fruktansvärda drömmar och sedan denna krasch som länkar in i drömmen.

Ville tyckte säkert inte om de vita ljushållarna/vaserna och gjorde vad han kunde för att få bort dem.
Buskatt!

Jag tycker själv om dem men nu åker bägge i glasåtervinningen då de är så vassa och otäcka.
Vilken tur att varken Ville eller jag själv skar oss på de vassa skärvorna.

Det måste vara mitt mående som skapar dessa stressiga mardrömmar.
Mitt blodtryck måste ha fått sig en riktig skjuts inatt, för jag mår inte bra nu på morgonen.
Har hostat mycket och fått lov att dämpa den med lite Cocillana då jag kände blodsmaken i munnen av att hostan slet sönder min strupe.
Annars har jag inte behövt ta någon hostdämpande på två dygn.

Det försvann minuterna efter och nu sitter jag i sängen med mitt morgonkaffe.
Magmedicinen tagen tidigare redan för att hinna verka innan jag stoppar ner annat i magen.

Ville har fått sin frukost och mår bra efter nattens äventyr.
Tröttare än vanligt kanske och det är förståerligt.
Han blev också jätterädd.

Har ljus tända i sovrummet.Hör hur staden vaknar, denna måndag morgon.

Jag måste ta det lugnt idag för min kropp är inte ok efter natten.
Kommer garanterat att behöva sova något på dagen.
Jag hoppas tjutandet i öronen avtar.
Bara det i sig är stressande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...