Känns verkligen toppen med all den positiva feedback jag fått över mitt beslut att ta jobbet norröver.

Hamnar faktiskt i känslan att det jag gör skulle gärna flera vilja men inte riktigt vågar sig på att ta utmaningen.
Boxens väggar är trygga och stabila.
Jag är ju udda på så vis.
Vill ha trygghet och i detta även uppleva, utforska och utmana.

Det är ju enda sättet att få uppleva någonting här i livet, just att våga!
Inte sitta och vänta på att någon annan ska leva och förverkliga äventyr och upplevelser åt en.

Livet känns alldeles för kort och framförallt i den här åldern jag nu befinner mig i. Tiden rusar fram.
Tyckte inte det var så länge sedan som jag fyllde 60 och om ett halvår fyller jag 63.
Åren ramlar på och inte blir vi yngre direkt

Dessa få år som jag har kvar att förvärvsarbeta vill jag känna att jag uträttar något som jag trivs med.
Bussjobb finns, överallt!
Det är bara att vara på allerten och visa vad man kan åstadkomma.
Att man vill, kan och vågar.

Jag älskar ju mitt yrke som tar mig överallt i vårt land och förhoppningsvis även utanför landets gränser när pandemin lugnat sig i världen.

Min inkomst är oerhört viktig för mig och jag hoppas att snart kunna börja lägga undan slantar för att ha en bra handpenning till att köpa en liten husbil när jag väljer att helt gå i pension.

Tror knappast jag är en person som sätter mig ner och gungar gungstol den dagen jag lägger förarkortet på hyllan. Kanske gungar en kort stund men sen ska det vara full fart igen.
Jag vill fortsätta att se mig omkring och vara i rörelse sålänge hälsa och ork tillåter.

Då kan husbil vara lösningen.
Åka dit jag själv vill och ha boendet med mig.
Inte vara bunden till någonting.
Faktiskt om jag hade pengarna idag och kunde köpa en husbil så skulle det underlätta enormt i arbetet.

Ta bostaden med mig vart jag än väljer att jobba.
Fast just nu skulle jag inte nöja mig med något litet fordon utan det skulle vara större ytor och det kostar.
Den jag gärna vill ha går på minst 700 tusen.
I den finns allt jag skulle behöva.

Så idag är det inte något alternativ.
Dotter, barnbarn och jag bor så himla bra här på landet. Med alla djuren och naturen inpå knuten.

Medans jag skriver detta blogginlägg slog klockan över från sommartid till vanlig tid.
Först stod det 02.59 på displayen och i nästa stund 02.00
Det såg lite kul ut :)
Vila en timme extra är ju inte så tokigt.

Jag känner mig ganska trött ännu efter magkraschen och allt som jag ändå grejat med under gårdagen fast det borde varit vila och återhämtning.

Har ju svårt att hålla mig stilla när det finns att göra.
Hann med att få undan mera löv och att klippa gräs på baksidan.
Hönsen helnöjda när jag hällde in det som kommit i gräsklipparens uppsamlare.
De sprätte och pickade, hittade någonting att äta i löv/gräs blandningen.

Hängde tvätt och laddade nytt i mängd hela dagen. Dottern måste ju tvätta upp precis allt från sängkläder, bäddmadrass, mattor och kramdjur till leksaker och badlakan efter barnbarnets kräk på fredagsnatten.
Vi hjälptes åt med att få allt rent igen.
Det hänger tvätt överallt på tork nu.

Eldade i köksspisen för att få en varm och behaglig temperatur inne för torkning.

Sedan åkte jag efter välbehövlig dusch till Vallby Kyrka och tände ljus på vår hyresvärds makes viloplats.
Den 25/10 var det ett år sedan han somnade in.
Tände även två ljus i Minneslunden för alla andra jag saknar och minns.
Pappa, Lillsyrran, släktingar samt nära och kära vänner som sjukdom tagit ifrån oss som är kvar på jorden.
Det är många nu. Märks att jag själv börjar komma upp i åren.

Där jag stod och såg ut över de höstplöjda åkrarna i den råa kyliga luften där på kyrkogården så kände jag att det var ännu mer angeläget att leva det liv jag själv vill.
Vår tid på jorden är begränsad.
Ingen vet när det är dags.

Det är bara att se på min mor som de senaste åren blivit så krasslig och i fullt behov av andras hjälp för att klara sin vardag.
Dit kommer vi alla, då åldern tar ut sin rätt
Jag hoppas att hon i en snar framtid kan få möjligheten att få komma till ett lättare boende.
Hennes lägenhet är ett fängelse så som hon nu är.
Otympligt och opraktiskt.

Broder och jag mäktar inte med att göra mer än det vi idag gör för hennes trivsel.
Resten måste överlåtas åt Hemtjänst och Kommun.

Jag hoppas att fler i släkten kan besöka henne oftare.
Idag är det bara broder och jag som är dit. Min äldsta dotter har varit dit.
Det finns ju flera av hennes barnbarn som kan besöka henne.

Mina besök kommer att begränsas då jag flyttar upp till Duved och jobbar. Kommer hem var tredje vecka så då besöker jag henne.
Blir många fler telefonsamtal istället.

Just nu har jag vilat ifrån kontakten med henne några dagar. Känner att jag själv behöver landa i allt runtikring mig för att mäkta med besök som är fyllda av allt som mamma vill ha uträttat.
Besöka henne när jag själv varit magsjuk är ju ingen bra ide.

Kommande vecka hinner jag dit på Torsdag.
Sticker idag Söndag med Esk Hockey till Visby Gotland med övernattning.
Bussen med på färjan över.
Sedan Tisdag Onsdag är jag i Duved och Östersund och besöker min nya Arbetsgivare, depån och boendet däruppe.
Torsdag kör jag nåt gäng till Nyköping bara. En transfer med tom buss åter Västerås.
Efter det åker jag direkt till Mamma för att se vad som måste göras.

Nu ska jag sova en stund till.
Ska upp 6.30 för att fara till Västerås, hämta bussen, lasta laget i Enköping och vidare till Gotlandsfärjan i Nynäshamn som avgår 12.50
Så firar jag Halloween :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...