Vädret lever verkligen om denna vinter.
Dessa tvära kast är jobbiga för alla.

Just nu blåser det nå så in i bomben ute så det rister i väggarna i det här huset jag hyr.
Det är välventilerat kan jag lova.
På sina ställen ser jag hur blommorna rör sig i fönstren då det är så dåligt isolerat.

Igår hade jag en rätt kämpig dag.
Vet inte om jag är på väg in i en depression eller vad det är.
Tycker inte att någonting är kul eller givande.
Känner en oro och ångest hela tiden över vetskapen att mina pengar inte räcker till att bo i det här huset
Den är ett slukhål vintertid.

Betalade bort vedräkningen nu på morgonen då jag fick in en slant från min tjänstepension.
Den räckte till halva räkningen.

Snart är det dags att fylla på en skvätt i dieselpannan i källaren.
Det är dags att betala hyran och övriga räkningar.

Det kommer att bli noll kvar på kontot efter allting.
Ingenting får hända så det behövs pengar. Maten får vi helt enkelt leva på det som vi lagt i källaren i preppen.

Vi var ju nyss till Gekås och därifrån köpte jag hem dagligvaror som tex maskindiskmedel, kaffe, bröd, engångshandskar, spritservetter.
Köpte faktiskt vackra servetter till mitt planerade 65 årskalas i Maj.
Så mycket billigare. Gav 1/3 av normalpris.

Lite underkläder till mig själv. En fluffig morgonrock och tossorna till att hålla mig varm i det här kalla huset.
Tändstickor, värmeljus och lite annat som jag vet går åt dagligen och som det lönar sig att köpa därifrån.

Dottern och jag klurar på lösningar för det här är ohållbart att bo som vi gör nu.
Det går inte att ha en månadskostnad på över 20 tusen som det nu varit de senaste månaderna.
Bara boende alltså.

Jag bara vägrar bo i en lägenhet nånstans. Då går jag under om jag måste vara instängd i en lägenhet i stan eller nåt sånt.

Äldsta dotter och svärson har en tänkbar lösning men det måste kollas upp en massa saker först.
Skulle det gå igenom så innebär det att vi är kvar på landet fast på väldigt mycket mindre boytor än idag
Huset är onödigt stort och framförallt för att elda för kråkorna som vi gör idag.

För min del gör det ingenting.
Då kanske jag slipper denna oro och känslan av värdelöshet när jag inte mäktar ro allt iland med min ekonomi.
Tjejerna ska bo bra och inte i ett kylskåp som nu.

Allt har ju blivit så mycket dyrare än det var tänkt från början.
Diesel, maten ... Precis allt!
Jag vet att Alla människor dras med mycket högre kostnader och det jag skriver om är min situation som pensionär. Eller jobbonär får jag kalla mig för.

Jag måste alltså jobba heltid för att hålla näsan ovanför vattenytan varje månad.
Det kostar skjortan för mig att pendla till orterna där jag har bussdepåerna jag jobbar för.
Går sen bilen sönder så är det som är en spark i magen i kampen.

Jag är livrädd att bli sjuk eller skadad så jag inte kan jobba. Räckte med förkylningen jag nyss tagit mig ur. Tappade många dagar jag kunnat jobba.

Jag gör allt jag mäktar med för att hålla humör och hopp uppe.
Att allt kan komma till en hållbar lösning för såhär går det inte.
Jag knäcks i bitar...