Jag har ju åkt på en riktig förkylning som jag har känt varit på gång.
Trodde inte den skulle bryta ut men igår pangade den på med full styrka.

Så nu består tiden av nysningar i ett. Snyta sönder huden runt näsan. Hosta som slår till när det som sämst passar, typ när jag ska ta en klunk kaffe eller så
Ögonen rinner och allmäntillståndet är satt helt på minus.

Fryser som en tok stundtals för att i nästa stund svettas floder.
Ont i huvudet och i lederna.

Har inte kollat nån temp för jag vet inte vad den informationen gör för skillnad.

Handsprit, tvål och vatten gäller när jag tar på nåt i köket.
Extra, extra mycket nu så tjejerna har en chans att klara sig. Är ju noga annars oxå.
Vandrande smittohärd.

Försöker att hålla mig någolunda stilla men det är inte lätt.
Hållit på hela morgonen med olika sysslor.
Frukost åt katterna, tömt diskmaskin, kör tvätt, plockar undan Julen, byter gardiner och dammtorkar.
Tagit in ved från verandan och lagt på tork i mitt sovrum vid elementet.
Har kassar står på verandan från när jag tog hand om veden jag köpte senast.

Det ska ju bli riktigt kallt igen mot slutet av kommande vecka så jag vill ha ved torr och redo att elda i köksspisen.


Tar Alvedon med fyra timmars intervaller och dricker mycket vatten för att hjälpa kroppen på nåt vis iallafall.
Om inte annat så hjälper det mot huvudvärken.

Det är bara att låta skräpet i kroppen verka ut då det inte finns så värst mycket att göra för att påskynda.
Konstigt faktiskt att jag klarat mig så länge då folk på bussarna jag kört har varit hostiga och snoriga.

Fotot jag lägger ut är de vackra Tulpaner jag hade köpt för att ta med när jag skulle hälsa på gamla Mamma i Torsdags, då bilen tyckte att ett verkstadsbesök var bättre.

Lika bra det att det inte vart nåt besök då jag säkert skulle smittat Mams med förkylningen. Hon som är gammal och bräcklig ska inte utsättas för infektioner.

Visst är det en härlig färg på Tulpanerna
Rosa och Lila

Igår Lördag hade jag det något kämpigt när jag körde ett fullt busslass med Långfärdsskridskoåkare till Härjarö utanför Enköping.

Redan när jag svängde av E18 förstod jag att det kunde bli ett äventyr av den resan.
Det var halt och knöggligt längs vägen dit.

Värst var den sista biten som började efter skylten Här slutar Allmän väg

Ingen som helst halkbekämpning på den vägen.
Is, bara is utan ett ett endaste korn sand.

Jag satt obönhörligen fast till sist när jag försökte ta mig fram dit där gästerna ansåg att jag skulle åka till.

Lastade av stånde på vägen i all hast så alla kom iväg så jag kunde få loss bussen. Hade helt full buss. 53 åkare.

När alla gått iväg och var i trygghet satte jag igång. Hade som tur var lyssnat på magkänslan på morgonen och tagit med grus i en låda och spade, ifall att.

Grusade runt det jag hade och satte igång att backa loss.
Gled omkring med hot om att glida helt av vägen.
Upp med boggien och försiktigt lirka mig ut till kanten där det fanns lite fäste.
Kämpade på och lyckades efter många försök få dit min 14 meter långa buss.

Backade i lite uppförslut och lyckades ta mig runt till en bilparkering en bit upp.
Där var jag sedan i trygghet.

Lång historia kort.
Jag visste att jag inte tar mig därifrån uppför backen utan grusning av den

Kom i kontakt med den i samfälligheten därute som har hand om detta och vi hjälptes åt efter några timmar att grusa upp backen.

Så när åkarna återvände 6 timmar senare så kunde vi försiktigt smyga därifrån och på den ishala vägen ta oss till fastare väg och rulla hemåt.

Som om inte det vore nog så bröt min kropp ut i en tvärförkylning därute.
Nös, frös och snöt mig i ett.
Kände mig febrig när jag körde hemåt.

Vid Apalby IP dig jag körde åkarna var det inte heller kul.
Snö upplagt så dumt till att jag inte kom runt med bussen vid utfarten utan fick lov att krångla mig in på bilparkeringen mellan bilarna och köra fel väg ut, mot färdriktingen.
Hade inget annat val.

På morgonen hade jag backat ut därifrån då det inte var nån trafik.
På eftermiddan var det knökafullt och massor av trafik.

Inget ska vara enkelt!

Men jag löste alla knutar och kunde städa, tvätta och tömma toan som var helt full, innan jag parkerade och åkte hemåt.
Genomförkyld klev jag in hemma och fick i mig mat efter en varm lång dusch.

Jouren lyckades få bort min Söndagskörning som jag sett fram emot med stor glädje.
Skulle kört P19 Vsk bandy till Rättvik.
Jag älskar ju Rättvik.
Men jag kunde inte utsätta laget för smitta utan var tvungen att säga ifrån mig den.

Varför skulle jag få göra nåt kul!!
Livet ska vara en satans kamp hela tiden.

Ligger nu vaken mitt i natten.
Somnade nerbäddad med täcke och filtar och tokfrös igår vid 20 tiden.
Vaknade efter midnatt badande i svett, jätteont i halsen och helt täppt.

Har nu sagt ifrån allt jobb veckan som kommer.
Bara att kurera och försöka undvika att tjejerna inte insjuknar.
Vi ska ju till Ullared på Fredag.

Vilken tur att jag inte kom iväg till Mamma i torsdags/ fredags. Hade säkert smittat henne då.