Fick hem Blodtrycksmätaren i Fredags och har mätt två dagar i rad vid ungefär samma tid.

Trycket har gått ner redan och det är nog medicinens förtjänst.

Mätte 145/95 och det går åt rätt håll.

Jag vet att innan jag fick förhöjning av blodtrycket för ca 7 år sedan så hade jag väldigt lågt tryck. Alltid haft, även när jag väntade mina tre barn.

Det låg på 120/65 om jag inte minns helt galet. Visst, då var jag ung och det var ju ett tag sedan.
Jag kan så lite om sånt men visst är det så att man räknar 100+ålder med övertrycket och undertrycket ska ligga under 90 helst.

Att jag köpte mätaren var för att läkaren rådde mig till det. Troligtvis för att hålla koll på att inte trycket blir för lågt.
För jag tror inte att den medicin jag nu fick utskriven skall behövas med tiden när livet lugnar sig något och jag får nog med vila.

Mäter nu varje dag tills det är dags för mätning på Vårdcentralen om ca 4 veckor från det att kag började äta medicinen.

Måste säga att jag känner mig bättre i kroppen redan. Tycker att jag ser bättre. Ögonen är inte konstant trötta som tidigare.
Nu sover jag och äter regelbundet.
Får tillräckligt med återhämtning.

Stressen inombords för ekonomi och gamla mammas jobbiga situation finns ju kvar. Jag måste lära mig hantera den.
Det är ju inte mycket jag kan göra för Mamma annat än hälsa på när jag får möjlighet.
Ordna med läkartider och sånt när det behövs. Brorsan gör ju det mesta och det känner jag stor tacksamhet inför.
Annars har hon ju Hemtjänsten med minst 3-4 besök varje dag.

Jag kan nog kommande vecka börja köra bil igen utan att vara farlig vid ratten. Yrseln återkommer allt mer sällan. Känner av den några gånger per dag men inte som när jag blev hemma konstant.

Feberkänslan borta, stickningarna i fingrarna, trycket över bröstet och det konstiga trycket i huvudet är borta.
Så allt går åt rätt håll.

Trött blir jag väldigt lätt. Likaså andfådd.
Så än är det en bit att vandra innan jag törs sätta mig vid bussratten igen.
På tisdag är det två veckor jag varit hemma från jobbet.
Känns som en hel evighet. Jag som är van vid att vara iväg ständigt och flänga fram längs vägarna.

Kollegor hör av sig och checkar hur jag mår. Min förra chef ringde och vi pratade länge och väl om situationen.
Hon är bedrövad över att jag blivit sjuk av arbetssituationen.
Hon vill även att jag tänker till noga över om jag verkligen måste sluta helt i det föratag jag nu jobbar i.

Jag lovade henne att ta en extra funderare. Den slutade i ett mejl till min nuvarande chef om tankar och eventuella lösningar som gynnar både mig och företaget.
Men det är då strama tyglar som gäller.
Vi får se vad svaret blir.

Pension går jag i hursom.
Sedan blir frågan i vilken omfattning jag fortsätter jobba.

Fick i fredags ett samtal från en kollega i branschen som jag troligtvis kommer att köra för också.
Så jobb finns, det är jag inte ett dugg orolig över
Gäller bara att inte låta stressen bli en partner i mitt liv mera
Hälsan kommer först.

Mina barn och barnbarn har visat sådan tydlig oro nu när jag var på väg in i en total krasch. Dem vet att om jag stupar på näsan så reser jag mig nog inte mera.
Det hamnar i en hjärtsmäll eller en stroke.
Vill inte hamna där och bli ett vårdpaket.

Inte ens behöva använda blodtrycksmätaren mer än nödvändigt nu med nya medicinen.
Den hör inte till mitt normala liv.
Till den hör promenader, sunt leverne och god sömn med välbehövlig återhämtning utan stess och press.
Då är det jag!
Dit är jag på väg med små steg, försiktigt och igenomtänkt.

Till en ny hälsosammare livsstil.

Ja så brukar det ju heta gång på gång under livets väg.
Nu ska kilon bort, midjemåttet ner osv osv....

Ligger här i min säng nu tidig Fredagsmorgon och kollar runt på nätet vad det är jag måste göra för att få ner mitt höga blodtryck.

Ät sunt, motionera, sov tillräckligt så du återhämtar dig ordentligt, stressa inte.

Stress, oregelbundna arbetstider och för lite sömn är mitt livs störta bovar just nu som gjort att blodtrycket skenar.

Visst kan jag röra mig mera och äta annorlunda och det kommer jag att göra när kroppen bestämmer sig för att låta trycket gå ner så jag mår lite bättre.

Redan idag kommer jag att äta bättre. Det är väldigt lätt att under en stressig tillvaro bara stoppa i sig någonting i farten.
Eller efter nattpass peta i sig ett par ostmackor och skölja ner med kaffe eller the.

Den absolut största och viktigaste förändringen gör jag i arbetslivet.
Jag kommer inte att sluta jobba, absolut inte!
MEN, jag ska jobba på ett sunt sätt.

Min nuvarande arbetsplats har jag tagit farväl utav, med sista April som absolut sista arbetsdag.

Där är den viktigaste förändringen!
Jag vet att det inte blir någon förändring om jag bara går ner till att bli timanställd.
Då kommer jag ständigt att jagas ut på körningar och den stessen behöver jag definitivt inte.

Blodtrycket måste ner på en vettig nivå.
Det här problemet har ju kommit nu på senare år och jag kopplar ihop det med jobbet, avsaknad av både tillräcklig sömn men också avsaknad av min träning som haft ägnat mig åt under hela mitt vuxna liv.

För mycket jobb och för lite återhämtning har gjort att jag varken hunnit eller Orkat träna så som min kropp är van.
Det har då ledit till bukfett och extra kilon på hela kroppen.

Så det finns att jobba med och idag är den första dagen i resten av mitt liv.
Nu har jag tiden att ta tag i allt detta som hamnat i viloläge pga jobbet.

Likaså den här oron jag bär över ekonomin, mammas hälsotillstånd och framtiden med den utveckling som råder i världen.
Jag har redan satt igång att klura på lösningar.

Vad kan jag göra åt ekonomin?
Att nästan jobba ihjäl mig räckte ju inte. Det gav inte ett öre mera i plånboken.
Tvärtom, det kostade en massa i pendlingspengar.
All tid utöver heltid lägger företaget i en Kompbank, en tidsbank helt enkelt.
Som sedan används till att ta utav när företaget inte har nog med timmar att lägga som faktiskt arbete varje månad.

Inte för att jag som anställd ska få extra ledigt. Nej, det fanns inte utrymme för.
Jobb finns i massor!

Ska jag jobba extra så Skall detta synas i reda pengar. Inte komptid!

Vad kan jag göra mera....
Vi bor ju ute på landet så bilen behövs ju oftast om det ska handlas eller så.

Jag kommer ju att jobba i stan när jag sedan är arbetsför igen och faktiskt så kan jag cykla eller gå till den arbetsplatsen. Det är 9 km enkel väg dit.
Där kan jag spara lite och samtidigt få motion.

Vi lever väldigt snålt med allting jag, dottern och barnbarnet så det är inte så mycket mera vi kan göra.

Jag kan hyra ut min husbil för en slant men bara till människor jag känner.
Är rädd om det jag äger.
Husbilen är mitt pensionärsnöje har jag tänkt :)

Motion och träning får jag i att vara mycket ute och gå. Hugga ved.
Såga ner sly och jobba i trädgården.
Att få nog med frisk luft och motion på landet är inget problem.
Det är bara att kliva ut genom dörren.

Klippa gräs på sommaren ger massor med träning.

Nu kommer jag ha tid med sådant när jag inte är ute och flänger Norden runt med turistbussar ständigt.

Helomställning i arbetslivet viktigast som första mål. Bara där vinner jag oerhört mycket hälsomässigt.

Jag har ju under senaste tiden känt att något drastiskt måste ske för att jag ska börja tänka i banor som nu.
Att sköta min hälsa bättre!

Detta med blodtrycket har nog hängt med ett tag för det senaste halvåret har jag Aldrig känt mig utvilad.
Känt mig jagad och orolig ständigt.
Även i sömnen.

Maten läste jag om på nätet och det var inga nyheter.
Vi äter väldigt sunt härhemma.
Bönor, linser, mycket grönsaker. Vi har hela tiden råa morötter, vitkål och andra rotfrukter. Hårt bröd med mycket fibrer. Sommartid har vi färska bär och egen frukt.
Minimalt med socker.

Det jag ska testa är Rödbetsjuice.
Ett glas om dagen ska tydligen göra susen med det höga trycket.

Rödbetsjuice drack jag på den tiden då jag tränade hårt inför mina lopp.
När jag låg i träning för marathonlopp och så.

Jag skulle gärna vilja komma igång med sådan träning igen och det kan ju fungera, om jag tar det försiktigt stegvis så kroppen håller.
Jag har många extrakilon som behöver tas bort för att inte skada knän och leder.

Jag kan ju varken sluta röka eller dricka alkohol då dessa olater inte ens finns i mitt liv. Dricker inte ens lättöl.
Jag är Absolutist sen många år tillbaka.

Tankarna är många och drömmarna likaså. Det viktiga är att sätta upp sunda mål så dessa är nåbara.

Hursom så är jag igång med det viktigaste.
Eliminera stressen som kommer förkorta mitt liv !!!!

Nu ska jag gå ner i matkällaren och kolla om där finns Rödbetsjuice :)

Senare när det blivit ljust ska jag ut på en kort promenad. Lyssnar på kroppen noga nu.
Utsätter inte hjärtat för mer än det som garanterat funkar.

Idag kommer min blodtrycksmätare från Apotea som jag beställde på min läkares inrådan.
Så kan jag själv se hur kroppen reagerar på medicinen framför allt.
Det är inte sunt att ha ett tryck på 180/120 med blodtrycksmedicin.

Den ska ner!!!!

Jag ska i form! Var så säker.

Fick idag en medicin utskriven för att få ner blodtrycket.

Läkaren hittar inga fysiska fel utan åberopar stressen på jobbet som orsak.

Få ner trycket och hitta balansen gäller.

Jag har nu samtalat med mina barn och några vänner som värnar om mitt mående och min hälsa.

Dessa samtal samtidigt med mina egna tankar och funderingar om framtiden ledde till att jag gjorde valet att från och med 30/4 inte längre ha någon anställningsform hos Västanhede.

Inte ens som timanställd.

Min framtid får inte innehålla stress då jag känner att det är den största orsaken till att min hälsa har spårat ur. Stress som kommit av sömnbrist, oro och ständigt jagande i tidsnöd. Det håller inte i längden för en människa som behöver struktur och framförallt återhämtning för att reparera kropp och knopp i vilan.

Tog samtalet med min chef igår och det känns både befriande och samtidigt sorgligt att behöva ta ett sådant definitivt beslut.
Men jag har inget val.

Jag är ingen ung jänta som klarar av att leva med ständig oro i en tillvaro som jag känner inte ens är menad för mig.
Den får yngre förmågor ägna sig åt.

Kompetenta bussförare växer ju på träd....
Jag är enkel att ersätta.

Den 30/4 kör jag min sista dag och lämnar sedan in allting.
Uniform, nycklar osv....

Jobb finns när jag behöver ...
Mina snart 40 år i Bussbranschen är nu lagda bakom och jag går in i ett nytt tänk.
Visst kommer jag köra buss :)
Men på ett helt annat vis än jag gjort de senaste åren som beställningschaffis på Heltid.

Nu jobbar jag med att se till att kroppen kommer till ro såpass att mitt blodtryck kommer ner i normala värden.
Väntar på att Vårdcentralen ska göra sitt för att hjälpa mig.

Men jag vet att den enda som verkligen kan hjälpa mig hitta balansen igen är Jag Själv.

Jag stänger dörrar till det som inte tillför något och öppnar nya till en framtid som Pensionär med ett aktivt liv.
Som finns för den som behöver hjälp med några timmars körningar då och då.

Total förändring räddar mitt liv

Igår lyckades jag få en tid till en läkare på Torshälla Vårdcentral till min stora glädje.

Det började dra ihop sig till arbetsdag på onsdag och jag kände att jag definitivt inte var arbetsför ännu på långa vägar.

Trött som en gammal orm, yr, huvudvärk och en massa andra knepiga symptom.

Fick komma till en jättebra läkare som tog sig tiden verkligen att prata med mig.
Han ställde massor med frågor och kom så fram till att han måste få fram mera svar via prover som behövde tas.

Han började med att mäta blodtrycket.
Jag kände ingen oro över det då jag äter en mild variant av blodtrycksmedicin.
Men han blev genast vaksam och kollade båda blodtrycket i båda armarna.
Noga och flera gånger.

Sedan tittade han på mig och sade bara:
Nu Sirpa, måste jag skicka dig till Akuten.
Ditt blodtryck ligger alldeles för högt och detta är farligt.
Jag mäktar inte göra mera här och nu utan du behöver undersökas ordentligt.

Jag blev jättepaff!
Detta hade jag inte väntat mig, samtidigt som alla symptom jag hade kunde vara blodtrycket.

Så blev det.
Dottern körde mig till Akuten och där var jag i totalt i över 4 timmar.
Mycket väntan och mitt huvud gjorde så ont. Trött så jag var yr..

EKG togs och nåt blodprov.
Många samtal, lyssna på hjärta och lungor. Mera väntan för att till sist få det trygga beskedet att hjärta och allt var helt som det skulle.
Blodtrycket var alldeles för högt men att Akuten inte gjorde något för sånt.
Det hörde till Vårdcentralen.

Jag vet inte vad som var vitsen med turen till Akuten för sen kunde jag åka hem på kvällen.

Remiss för vidare utredning skulle skickas till min Vårdcentral om varför blodtrycket ligger så högt.

Så nu väntar jag på att få höra nåt från Torshälla om vad nästa steg blir.
Har skickat meddelande via deras vårdchatt om vad som gjorts och frågor om vad som nu hända skall.

Läkaren skulle sjukskriva mig i två veckor iallafall då jag inte får framföra fordon med detta tryck.

Det är väl faran för Stroke som är överhängande men samtidigt kan jag känna att det inte kan vara så stor fara när jag nu går härhemma med det höga trycket och inget görs för att få ner det.

180/120 är väl högt, tror jag...
Med blodtrycksmedicin i kroppen.

Jag vet inte, kan inget om sånt.

Märkligt!

Jag är ju hemma just nu, sjukskriven och helt sänkt i orken.

Jag vet dessutom varifrån detta kommer och har tagit tag i det hela genom att helt enkelt lägga ner planerna på att jobba som Tillsvidareanställd som Beställningsförare.

Jag tar ut pension och går in som timanställd istället.
Det gör att jag själv kan påverka och styra mina arbetstider för det som nu pågått under en längre tid kommer att stoppa ner mig i en alldeles för tidig grav.

Jag är hemma med fruktansvärd trötthet, yrsel, matthet, värk i lederna och till och med feber de första dygnen.
Febern har nu släppt men jag är inte på långa vägar i balans för att framföra en stor turistbuss längs vintervägarna.

Så ser det ut just nu.

Jag är själv delaktig i att jag hamnat här i denna situation då jag älskar mitt arbete och tillåtit arbetsgivaren att kasta med mig fram och tillbaka i dygnets timmar i arbetstid.

Nu är min kropp och knopp på väg att helt gå sönder.
Den har dragit i handbromsen fullständigt och satt mig Ur Funktion helt enkelt.

Jag är morgonmänniska!

Kan få upp hur tidigt som helst på morgonen och prestera, leverera och fungera enda till kvällen om det behövs.

Mina arbetsdagar är ofta mellan 10-15 timmar, helt beroende på vad jag kör.
Det går bra!
Om jag får börja på morgonen och det inte övergår i natt.
Natt för mig är allt över 24.00

MEN om jag börjar jobbar efter klockan 12 på dagen och sedan måste köra så det slutar med att jag landar med körningen på morgontimmarna, som kan bli allt från 2 till 5-6 på morgonen.
Då blir det farligt, för då är Min dygnsrytm helt omkastad.

Jag Är Morgonmänniska.
Jag sover på nätterna.
INTE på morgonen efter ett nattpass!

Om jag får ett sådant pass och lägger mig att sova på morgonen så vaknar jag helt förstörd efter bara 2-3 timmar.
Sen kan jag inte sova mera.

Nästkommande dag som då är Ledig...hmm... Så går jag som i ett töcken. Kroppen fungerar inte, hjärnan än mindre.
Sömnbristen är ett faktum.

Det händer dessutom att jag då fått ett pass som kan börja vid 4 tiden på morgonen, med endast den Lediga dagen emellan (som jag vandrat zomielikt utan sömn)

Javisst! Toppen! Morgonkörning som jag älskar.
MEN sömnen är helt söndertrasad och jag är fullständigt ur balans.
Jag är jättetrött!!

Detta är min vardag i arbetslivet.

Helt fantastiska körningar med underbara gäster till platser överallt i vårt land och utanför landets gränser.

Allt skulle vara guld Om jag bara slapp dessa nattkörningar som förstör kapitalt för mig, under en lång tid framåt.

Det tar minst en vecka för mig att hitta balansen igen

Ingen människa kan leva med bara 2-3 timmars sömn per dygn och leverera fullt ut.

Så för min del är detta slut.

Den 1/6 bestämmer jag helt själv Hur och vilka tider jag fixar jobba för att ha en chans att leva vidare frisk och kry in i ålderdomen.

Lyssnar inte en arbetsgivare så finns det flera.

Jag vill må bra!
Jag behövs för många människor i mitt liv och det tänker jag också se till att jag finns för dem.

Även för min egen skull!

Trött, yr och värk i kroppen är just nu min tillvaro härhemma.
Kändes lite bättre imorse men det räckte med att jag bäddade rent min säng så var det slut på den här dagens krafter.

Läser min bok.
Vaknar efter en stund med boken på bröstkorgen.... Får läsa om några sidor.

Dricker mycket vatten för jag har ont i njurarna också. Förstår inte riktigt vad som härjar runt i min kropp nu
Det är som om den vore lite vilse och ger ifrån sig alla möjliga knepiga symptom.

Plötsligt kan jag ha ett tryck över bröstet som om det satt nåt tungt där och pulsen rusar en stund för att sedan lugna sig.
Får sen som sockerdricka i fingrarna och krafterna bara lämnar mig.

Imorse när jag gick upp var det som att någon högg en kniv i höger lårmuskel.
Hade svårt att gå.
Sedan bara släppte det.

Märkliga grejer...

Har meddelat jobbet att jag blir hemma resten av veckan.
Det här tillståndet funkar ju inte om jag ska ut på vintervägarna med en stor turistbuss.
Vart ska jag få orken till det.

Vila, sova, äta och återhämta krafter gäller

Ute vräker snön ner.
Fotot är från Onsdag morgon

Jag kom ju hem efter en jättetuff jobbhelg i Mora/Sälen helt utmattad.

Det bar sig inte bättre än att kroppen drog i handbromsen och jag är nu hemma sjukskriven.

Grym huvudvärk, ont i nacken, ont i lederna som dessuton är svullna, stundtals jätteyr, feber på nätterna och fullständigt i botten i orken.
Sover jättemycket.
Kan sova på dan och på det sedan hela natten.
Fryser som en tok emellanåt och då hjälper inget. Iskalla händer och fötter.
Sov första natten hemma med nattlinne, morgonrock, tjocka strumpor på fötterna, fliesfilt, täcke och på det en stor yllefilt. På mig och vid sidan av mig två varma katter.

Kände redan i Mora i jobbet att jag måste hitta en lösning.
Jag kommer att krascha om jag ska jobba såna mängder timmar som jag gör ständigt.

Hann inte ens få en veckovila på 45 timmar mellan dessa långa arbetspass och sedan 12-15 timmarsdagar flera i rad. Det går inte!!!
Jag går sönder fullständigt.

Hade ju redan planen klar att jag tar ut pension och jobbar som timmis från Maj 2024.
Men.....om jag fortsätter som nu så håller jag inte så länge
Jag kommer att braka i väggen och som min dotter säger: Mamma, om du kraschar en gång till under arbetsbördan så kommer du inte att orka ta dig upp igen.
Hon har så rätt!

Jag har kämpat och jobbat nu snart i 40 år i bussbranchen och det känns som att jag gjort mitt vad gäller heltid i yrket.

Branschen är jättetuff nu efter pandemin och det är fruktansvärd förarbrist och massor med körningar.
Detta resulterar i att vi som jobbar får lov att jobba alldeles för mycket.
Erfarna Beställningsförare är en bristvara.

Men istället för att vara rädd om oss som finns kvar så får vi dra ett jättetungt lass och jobba oss sjuka

Det är inte sunt nånstans!!

Så jag tog helt sonikt och lade in om pension från Juni nu iår.
Jag vill vara levande och frisk som pensionär.
Inte utsliten och körd i botten.

Jag går i pension som 64 åring och fortsätter jobba som timanställd och väljer själv när, var och hur jag vill jobba.

Nu räcker det!

Jag vill leva tills jag blir gammal.
Se mina barnbarn växa upp och göra annat i livet.

Jag vill se solen gå upp i många många år till.