Det här inlägget blir tyvärr inte kryddat med bilder på det jag gjorde då jag var fullt sysselsatt med själva uppdraget.

Tog ett foto flera timmar efter som tyvärr inte visar det jag kämpat med.
Bara själva platsen.

Jag hade kört det första gänget till Eva Lisa Holtz Arena här i Karlstad och bara att ta sig dit var riktigt knöligt.
Det hade ju vräkt ner blötsnö under fredagen och inte plogats överallt tyvärr.

Där det var plogat var det hårda isiga högar och kanter som inte var gjorda för att en 14 meters buss skulle komma fram.
Blev flera omtag, backningar och stök men jag lyckades ta mig till arenan och släppa av.
Ville ju inte förstöra bussen med att köra i högar med frusen, packad och hård snö/is.
Jag är rädd om fordonen jag kör.

Körde bortåt förbi arenan längs en smalt plogad väg. Fick precis plats. Fick upp i snökanter med bakhjulen och försiktigt plöja mig fram.
Tallgrenar drogs mot sidospeglarna och det kändes inte alls bra. Som tur är dessa så mjuka så det skadar inget.

Kom sedan fram till en liten rondell där jag blev stående som ett levande frågetecken.
Rondellen var precis så personbilar kunde köra runt i men inte en lång buss.

Mitt i rondellen hade någon smarthjärna plogat upp en snövall som räckte mig upp till höfterna.
Den hade fryst på under natten och var hård på ytan.

Där stog jag. Precis innan rondellen var det plats för bussar att parkera 30 minuter i en ficka vid sidan av vägen, med skylt och allt.
Detta gjorde att jag var säker på att det var den vägen jag skulle köra ut
Fanns ingen annan väg.

Ringde kontaktpersonen i gänget jag kör att jag inte kommer fram och att jag nog blir sen till nästa tid i körningen.

Backa tillbaka hade säkert fungerat men det var inte lösningen för dagen. Hade fått backa i det smala och krokiga flera hundra meter. Nog så jävligt att köra framlänges och parera alla grenar, snöklutor och klättra på snövallar.

Gick ut och satte igång med att med benkraft sparka och fösa ner snö/is från högen och få ner höjden på allt.
Testade köra och platta till med bussen.
Backa tillbaka och fortsatte jobba med fötterna. Hade ju ingen snöskovel i bussen, inte ens en liten spade.

Gjorde så 4 gånger att jag tog hjälp av bussen och föste snö. Plattade till och fick ner höjden på högen så jag till sist kom fram.
Det var ju skyltar och nå korta stolpar som jag måste ta mig förbi också med hela busslängden.
Fastnade i den djupa isiga snön flera gånger men lyckades ta mig loss.

Åkte till hotellet. In till receptionen och frågade om jag fick låna den snöskovel som stod vid ingången.
Förklarade vad jag behövde göra.
Självklart fick jag det.
In med den i bagaget, lastade nästa gäng friidrottare och åkte till arenan.
Släppte av alla och åkte vidare till mitt skottarjobb

Parkerade bussen i bussfickan och satte igång. Skottade, slog och bankade loss snö och is. Bar bort och kämpade så svetten lackade.
Efter en stund kom en kollega med en annan buss och han klev ur och löste av mig i skottandet så jag fick pusta ut.

Sedan kunde han komma fram med sin buss som var 1 1/2 meter kortare. Han hade körning och måste vidare.
Jag släppte fram lite bilar och skottade vidare.

Pjuh!!
Jag var förbannad och lösningsfocuserad så jag jobbade vidare tills det gick att med nöd och näppe komma fram med min långa buss.
Jag visste ju att det kommer åka flera bussar där under dagen.

Hur i bomben tänkte hen som plogat.
Här lägger jag upp snö i mitten, det blir jättebra. Varför just där? Fanns ju plats överallt runtikting.
Tänket långt fordon ska runt här.. kan inte ha funnits på personens världskarta.

Svettig, trött och slut i armarna körde jag åter till hotellet. Lämnade skoveln åter. Pustade ut en stund och körde nästa gäng.

Ryktet hade gått bland mina gäster att jag tagit saken i egna händer och löst problemet som uppstått.

Jag berättade om mitt ilskna slit för att komma fram och ledaren sa leende till mig att Dig ska man inte mucka med för då är man rökt ... Haha ...
Helt rätt!

Problem är till för att lösas och det gjorde jag fast det tog en jäkla massa kraft.

Dagens träningspass.

Mina kollegor på andra bolag var nöjda över att komma fram.

Fotot taget flera timmar senare.
Snöhögen uppe till höger är det lilla som jag kunde lämna kvar. Den var inte i vägen. Skottade bort tre gånger så mycket.
På fotot ser det ut som ytan är jättestor men det var den inte.
Dessutom stolpar på bägge sidor av vägen.
Syns på spåren att vi kört många bussar där när fotot togs.

Så fungerar jag.
Tar tag i problemen om jag kan.
Nu kunde jag och visste att det är ett jäkla slit men med gott resultat.
Där skulle jag ju sen köra hela helgen så det bara måste fixas

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...