Det är mina njutningar här i natten just nu.
Vet inte riktigt vad det var som väckte mig ur drömmarnas värld, men jag kan inte somna om ännu.

Försökte att få fatt i sömntåget som jag tydligen trillade av och gav upp efter en stund och gick upp istället.
Värmde på gårdagens kaffe från thermosen. Tog med några kex och kröp ner i bädden igen.

Det är en hel del som rör sig i mitt huvud vilket skapar en oro jag inte riktigt är kompis med.
Känner lite som att jag inte riktigt hinner med i det tempo som råder.
Varje dag är till bredden fylld av så mycket att jag vid hemkomst är jättetrött, energilös och orken till att till exempel motionera, ja den finns bara inte. Inte tiden heller för den delen.

Jag håller igång hela dagarna så det kanske inte ens behövs. Fysiskt arbete i många timmar varje dag. Mycket städning och släpa med möbler, klättra på stegar, lyfta och bubba. Snöskottning.
Sedan på det många timmars busskörning på oplogade skogsvägar, vilket jag tycker är roligt allting.
Det äter min ork bara, till max. Har inget kvar när jag kommer hem efter10-12 timmar

Saknar mina promenader som ger mig så mycket i själen.
Att bara gå och gå, kilometer efter kilometer är så själavårdande.
Sticker vid 5 tiden varje morgon nu och kommer hem vid 17-18, ibland ännu senare.
Tant är trött då :) Det är bara så.

Hade till den här veckan planerat att äntligen ha en helt ledig helg och bara ägna mig åt att vila, motionera och ta hand om mig själv.
Jo tjena! Det var bara att rådda om allting.
Hockeylaget ville ta sin resa nu istället. Den som blev inställd förra helgen.

Så det kommer bli ett fullspikat schema från Fredag till Måndag.
Hann ha Söndagen ledigt och sedan skulle jag kört skolorna och uträttat en massa på Tuna från måndag till fredag, med ledig helg.

Kommer som tur är att ha fritt från körning på Lördag uppe i Umeå, så träningskläderna får åka med på resan.

Jag vet att jag gnäller och gnölar. Borde vara jättetacksam att jag har så mycket jobb och det är jag.
Men dessa tvära kast gör mig förvirrad och tar energi som inte riktigt finns.

Hoppas Coronahelvet snart är över så det går att få en struktur i livet igen.
Jag är lyckligt lottad som har jobb. Men det är inget som kommit till skänks utan har krävt en hel del av mig som människa.
Kämpat som en tok för att ha jobb att åka till i flera städer.

Vi går ju inte i butiker mer än absolut, absolut nödvändigt. För att bidraga till att få slut på smittspridningen.
Det liknar ankskit tycker jag. Att inte kunna hoppa in och handla det jag behöver spontant.
Planering och bök där också i mängd.
Beställa, hämta och fara hit och dit.

Sedan att se den trängsel som ändå råder vid affärer varje dag. Med dessa individer som fullkomligt skiter i restriktionerna och kör på som vanligt.
Det gör mig ledsen.
Till vilken nytta kämpar vi för att få detta överstökat när inte alla följer riktlinjerna.

Jag tappar sugen iallafall.
Tror inte att jag är ensam om den känslan.

Men inte att jag ger upp.
Aldrig att jag gör det!!
Tar bara sån energi allting, så det är därför jag gnäller.
Det måste man få göra.

Onsdagen kommer jag att ha fullt upp på jobbet. Sedan har jag valt att bara köra morgonturen på Torsdagen.
Det får räcka så.
Måste ha resterande tid den dagen för att förbereda resan norröver.
Packa, färga utväxten i håret igen (känns som jag gjorde det förra veckan) men tiden går så fort.
Tvätta upp kläder som ska med på resan måste göras under Onsdagen så de hinner torka.
Borde hälsa på mamma men jag hinner inte.
Hämta ett paket som kommit.
Någonstans där i försöka få lite vila också för jag måste gå upp senast 3 på fredag morgon för att vara lastad och klar med bussen och laget 7.30 i Enköping.
Hämtar bussen från Västerås.

Får inte köra en endaste minut extra med bussen då min körtid till Sundsvall är så tajt.
Så bussen måste ses över av någon annan innan fredag.

Redigt program ligger framför mig.
Det stör nog min nattsömn tror jag.

Saknar egentid och min träning
När helgen är över, måste jag se över vad som finns att göra för att få in mina promenader igen.
Kanske kan jag börja gå till jobbet.
Det är ju bara knappt en mil.
Vi får se vad som går att ordna till

Nu känner jag mig sömnig igen.
Ska upp och jobba om drygt 3 timmar.