Nu har jag sovit en natt till på värmemadrassen.
Vaknade med ömmande höfter.
Det känns i hela kroppen på att nåt är annorlunda.
Det är ömt överallt och säkert beror det på att kroppen nu har en helt annan hållning när båda fötterna och även tårna är raka och nere i golvet när jag går.

Krampandet som jag haft i fötterna under flera år är borta.

Svanskotan och runtikring är jag jätteöm. Det känns som kraftig träningsvärk och det kanske det är rent av.
Vet vet hur länge blodcirkulationen varit nedsatt i det området då jag snedbelastat så.
Inte konstigt att mitt knä pajade fullständigt för snart ett år sedan då jag slet och släpade, sprang i trappor med tunga kartonger i armarna i flera dagar.

Jag har inte ont i knät nu.
Men kanske är det att allt annat är så ömt så jag helt enkelt inte känner det.

Jag skulle så gärna vilja ringa till Mikael, min Kiropraktor och höra efter om allt det jag nu upplever i kroppen är som det ska vara.
Men jag vet att han är fullbokad och jag har ju tid hos honom på måndag igen.

Idag tänkte jag ge mig ut lite.
Ska köra barnbarnet till skolan.
Hämta onlinevaror på Maxi.
Vi behöver ju mat fast jag är ur spel ett tag. Men jag fixar inte att trava omkring i matbutik nu så jag gjorde min första onlinebokning hos Maxi igår.
Med hämtning denna morgon.

Skulle behöva hälsa på gamla Mamma men jag avaktar några dagar till så jag är såpass rörlig att jag kan hjälpa henne med det som behövs när jag kommer dit.

Sedan när jag kommit hem så ska jag vila men också hålla igång och försöka gå så mycket jag bara förmår.

Mikael Kiropraktorn tyckte att det bar hög tid att jag kom till honom när jag var där i Måndags.
Att jag inte är snäll mot min kropp.
Att jag pressar den fast den talar om med smärta till mig att nåt är fel.
Han har helt rätt.

Om jag har råd framöver så ska jag gå till honom med jämna mellanrum och få behandling.
Men först ska vi få bukt med det här som jag ställt till med genom att inte lyssna på signalerna.

Nya skor behöver inhandlas.
Dessa som jag nu har haft hela vintern är verkligen inte bra för mig.
Helt platta, hala och dessutom tryck över kärringknölarna som jag har på båda fötterna.
Vissa dagar har högerfotens tår och främre del av foten varit domnade.
Med krafig smärta när jag tagit av mig skon.

Nåt jag bara accepterat och levt med då jag inte har haft råd med något bättre
Alla pengar har ju gått åt till boendet, uppvärmning av huset.

Jag ska skaffa mig skor som fötterna mår bra i och inte vrids snett pga smärta.

Jag har verkligen sen i Måndags då Mikael knäckte och drog i mig, kommit till insikt att jag måste bry mig mera om mig själv och lägga resurser på att må bra.
Inte bara jaga runt och se till att andra har det som behövs.
Pajar min kropp så kan jag ju inte finnas för andra heller.

Få ordning på det här nu och komma igång med min träning igen sakta men säkert. Lyssna på kroppens signaler och verkligen ta till mig det, åtgärda och förebygga vidare problem.

Till en början får det bli nya skor.
Stilla promenader. Vila och bra nyttig mat.

Jag behöver igång och jobba igen så inte ekonomin kraschar helt.
Nu fick jag ju lov att säga ifrån mig körning till Luleå och Kalix Torsdag-Lördag. Kroppen hade aldrig klarat en sån lång resa med stillasitta i timmar.
Vi hade varit två förare.

Det hade varit bra timmar att tjäna ihop men nu är det som det är.

Det räckte med dryga veckan i Mora och kampen med smärtan.
Jobbet jättekul men jag hade ju så galet ont dygnet runt.

Nu ligger jag här i sängen med Wille katt intill och njuter av dagens första kopp kaffe.
Dagen ligger framför mig med egna val.