Igår Måndag efter att jag kört båda mina barnbarn till skolan och handlat lite på Maxi så var det dags för den tredje behandlingen hos min Kiropraktor.

Träffade på en kollega som går och tränar hos en annan Kiropraktor i samma hus.
Vi gamla busschaffisar verkar ha krämpor i kroppen efter alla dessa år vid bussratten.

Min tredje behandling bestod i att han rätade till ställen i kroppen som behövde på plats igen efter att jag fått ryggrad och allt rakt igen.
Det blev nåt knäck vid skulderbladen, nåt litet i nacken.
Likaså i bäckenet och i benen.

Kändes jätteskönt efter att han var klar
Kunde gå helt normalt.
Visst är det ömt och dant överallt men det är fullt förståerligt
Väldigt mycket i min kropp har varit helt i fel läge.
Jag frågade om huggen jag kan känna i höger skinka ännu och det kom sig av att det tar ett tag för allt att lägga sig tillrätta och läka.

Så låst som jag varit i höger sida under lång tid så är det inte konstigt om det ännu ömmar.

Det är som han säger. Att driva kroppen till ett läge då den helt säger stopp tar sin tid att få ordning på.

Han tyckte inte att jag behöver boka någon ny tid utan leva som vanligt, vara mera rädd ommic och inte driva kroppen över dess gränser.

Skulle jag känna att något inte är ok så var det bara att ringa honom och få en tid och komma in.

Jag har nu lagt ut 2300:- på behandlingar som för mig gav livet tillbaka.
Jag känner ju nu hur dålig jag varit ända sen jag överbelastade knän och hela kroppen för snart ett år sedan vid en flytt
Massor med trappor, tungt att bära och smärta som jag dövade med smärtstillande och bara körde på.

Allt tog stryk under dessa dagar och sen dess har inte min kropp återhämtat sig utan det har bara blivit en värre karusell med total låsning till sist.

Jag är redan nu så mycket rörligare i höfter och ben.
Framförallt när jag gör de övningar som jag fick till mig då jag sökte för knät.

Mitt mål är nu att fortsätta kämpa på så jag kan komma igång med mina härliga promenader som ger så grymt mycket.

Skulle något hända igen så vet jag att Micke finns där med sina magiska armar och händer och din 36 års långa erfarenhet.

Enligt honom så finns det inga övriga fysiska hinder i min kropp så det är bara att träna på.

I Söndags hade jag en körning från Köping med Innebandygrabbar som skulle till Norberg och spela säsongens sista match.

Småkillarna som var i 9 års ålder och även några föräldrar som var med var så imponerade av bussen.
Tydligen hade det varit önskemål från den som bokade att jag skulle komma med dubbeldäckaren som jag givetvis gjorde.

Vi lastade smidigt och rullade iväg 8.45
Valet blev via Hallstahammar Surahammar då den vägen är större.
Det fanns en del åksjuka ombord.
Anlände till Norberg efter 1.10 så det var ingen lång körning.

Snabb urlastning och jag kunde parkera för att äta min medhavda frukost.

Insåg att jag var väldigt nära Norbergs Kyrka och det var ju Palmsöndagen.
Mässa klockan 11.00
Helt perfekt. Jag väntade kvar vid bussen ett tag ifall något blivit glömt ombord och behövde hämtas.
Vid 10.30 låste jag och gick i lätt blött snöfall de 300 metrarna till Kyrkan.

Möttes av en vänlig Kyrkvärd och jag installerade mig långt bak ifall jag skulle bli kallad till bussen.
Därifrån kunde jag smyga ut utan att störa ifall att.

Tog lite foton medans jag beundrade den vackra Altartavlan med det vackert målade fönstret i mitten.

Tände ljus och swishade en slant till kollekt.

Satt sedan i stillhet medans övriga besökare började anlända till kyrkbänkarna.
Vi var inte många.
Mässan lite annorlunda med en Präst från Lettland.
Tog Nattvarden och när allt var över blev det lite nyfikna frågor till mig vem jag var. De trogna kyrkobesökarna reagerade över nytt ansikte i detas kyrka.
Tog med mig en kopp kaffe och gick raskt till bussen då det var dags för framkörning snart.

Trevlig stund i stillhet i kyrkan var precis vad jag behövde för själen.

Han precis fram till bussen när en förälder kom och hämtade presenter till ledarna från bussens bagage.

Körde fram bussen och vid 13 tiden lastade vi och rullade hemåt.

Många tack och fina ord om min körning vid avlastningen och sedan rullade jag till depån.
Toatömning, påfyll toakem, tankning Adblue, tvätt och svabbning av bussen.
Fick den ju som vanligt skräpig och skitig i mina händer på morgonen.

Bar ut en hel kasse med sopor redan på morgonen innan körning.

Var jättetrött när jag kom hem på seneftermiddan.
Inte körningen utan städningen.
Gör ont att kravla omkring krökt på övre våningen och krypa på knä i bagaget vid påfyll toakem.