Gårdagen blev en kämpig historia verkligen med det galna bakslaget i måendet.
Kände mig bättre i kroppen mot kvällen men istället fruktansvärt trött.
Det var väl resultatet av kroppens kamp under dagen.

Nu börjar jag verkligen bli less på det här och all den tid som går åt till att kämpa med smärta.
Jag har massor att göra och det bygger på än mera vartefter dagarna går.

Känner mig mycket bättre den här morgonen men det innebär inte att jag drar igång allt med fullt krut.
Det är bara att beta av sysslor sakta men säkert och lyssna på vad den här snart 65 år gamla kroppen godkänner.

Katterna har fått sin frukost, som knappt dög åt båda att ens smaka på.
Bråttom ut båda två istället.
Kaffebryggaren puttrar på och det doftar gott kaffe.

Imorgon ska jag försöka mig på att jobba igen.
Har en lagom körning med inte så många timmars stillasittande vid ratten.
Det är en bra start.

Den här dagen inleder jag försiktigt med att ta hand om höns och kanin och sedan köra mitt älskade barnbarn till skolan.
Hon berättade glädjestrålande igår att hon hoppat en meter med hästen som hon har hand om och rider.
Hennes Mosters häst Magino.
Dessa två är Ett.
Hon har växt upp med Magino och han älskar verkligen sin ryttarinna.

Det är härligt att se sådan kärlek och vänskap mellan människa och djur.

Magino Linslus :)

Han är en stilig gammal herre som tävlats i sina dagar och det märks att han tycker om att hoppa.
En toppenbra läromästare för barnbarnet mitt.

Ludde brukar följa med på ridturerna.

Det händer att jag hänger med på morgonfodringar och utsläpp. Mockar då och då men nu har ju min kropp sagt ifrån allt sånt.

Nu börjar det ljusna ute så jag ska gå ut till fjäderfän och kanin därute.

Idag bär jag ingen ved!!!
Det får vara tills kroppen är stabilare i måendet.

Ny dag Nya tag och möjligheter.