December månad har gått med rungande fart. Tyckte inte det var länge sedan som det var Första Advent.
Dagarna går och på torsdag är det Julafton.

Igår bultade det på dörren och därute stod min älskade svärson med en stor utegran.
Den hade han ordnat från deras egen skog.
Mitt barnbarn hade valt ut den gran som hans mormor, moster och kusin skulle ha.

Bubbade den på plats och satte fast den på flaggstången. Granen är nog minst 4 meter hög och doftar jättegott.
På med julgransljus och sedan var det bara att beundra den stora vackra granen.

Funderar faktiskt på att nästa år plantera ett par granar som är av mindre sort som vi sedan kan klä år efter år.
Dem här granen och en till var en sådan som tas bort som sly för att ge plats åt andra som behöver yta att växa på.

Vi har ju den lilla söta Kungsgranen jag fick av en kollega i somras, som jag satte bakom komposten.
Den tog ju sig och växer fint.
Kan vara läge att flytta den sedan in på gräsmattan. Det är sort som inte växer sig så stor
Får se hur vi gör.
Först denna leriga blöta vinter som inte verkar ge någon snö och kyla alls.
Bara grått, blött och lerigt överallt.

Söndagen bjöd på skapligt väder då solen tittade fram nån timme iallafall.
+7 grader varmt.
Helt galet fel under andra halvan av December.
Det börjar bli rätt många år sedan nu som det var riktig vinter.
Jag trivs bäst när det är några decimeter snö och håller sig mellan -5 och -10 i temperatur. Soliga dagar och riktig gnistrande vinter.

Jag tror det är nu den 21/12 som ljuset vänder. Det börjar ticka minuter åt det ljusa hållet istället för mörkret.
Nu har mörkret varit riktigt jobbigt, när livet i övrigt också ter sig ganska tungt.
Allt elände som följer med pandemin drar ner humöret utan att man riktigt rår på det.
Känns lite som att det är ett Standbyläge i väldigt mycket just nu.

För min egen del är det mest jobbet som känns oroligt och förvirrat.
Om jag har körningar eller inte.
Jagandet av arbete tar som sjutton på mina krafter iallafall.
Söka på olika jobbsajter och skicka in ansökningar på nya jobb.

Nu har jag jobb December ut iallafall men sen ingenting.
Pandemin styr allt. Vår branch är så gott som död.
Kollegor uppsagda, permitterade och oron är tärande överallt.
Många har insjuknat och några har inte klarat sig med livet i behåll
Det känns rent ut sagt som en fruktansvärd mardröm som man bara vill vakna ur.

Julen är snart här och den blir helt annorlunda mot vad den brukar.
Nära och kära kommer inte att äta julbord tillsammans eller se på Kalles Jul ihopträngda i soffan som vi brukar.
Julklapparna öppnas inte tillsammans under glada utrop och glädje.
Den varma, härliga glöggdoftande gemenskapen kommer inte att finnas iår.
Det Får inte finnas för den kan leda till döden för någon.

Vi följer alla restriktioner noga.
Jag har avbokat möten med nära och kära.
Möten som skulle varit med avstånd till varann men som nu valts bort helt.
Jag vet ju själv inte ens om jag bär på smittan. Jag träffar ju människor i mitt arbete som bussförare.

Jag vägrar att vara den som ger elden bränsle. Den ska kvävas, så snart det bara går.
Samtidigt vet jag att så många andra inte tänker som jag.
De tänker bara på sitt eget.
Som jag har hört flera resonera.
Som säger: Jag har haft Corona så jag smittar inte.
Skitsnack!!
Du smittar visste, genom att du träffar andra som kan bära smittan.
Dessutom är det inte bevisat att man inte skulle få sjukdomen igen fast man haft den.
Att du haft den är alltså ingen trygghet för någon.

Håll avstånd och håll dig borta från människor!
Tvätta och sprita händer.
Bär munskydd om du måste åka buss eller handla när det är mycket folk.
Gör för helvete det Du ska så vi Alla slipper detta satans mörker
Så livet kan komma tillbaka.

Jobba hemifrån om du kan det.
Belasta inte sjukvården eller kollektivtrafiken i onödan.
Var ute och rör på dig istället för att trängas på en buss.
Det är inte farligt med motion.

Hur svårt ska det vara att ta sitt ansvar.
Det kommer ett liv efter pandemin men vi måste se till att det sker snart.
Innan vårt samhälle tar så mycket stryk att vi inte återhämtar oss.

Det kommer flera Jular.
Om vi bara står ut och kämpar oss igenom mörkret som nu råder.
Det kommer en vår och en sommar.
Visst ror vi båten tillsammans så vi kan möta sommaren friska och fräscha
Allesammans!

Det är snart Julafton.
En väldigt annorlunda sådan.
Men det klarar vi.