Var över till äldsta dottern och åt lite julmat innan det var dags för vila.
Ska ut på tågpass igen ikväll.

Känner mig trött och inte ett dugg sugen på att jobba. Det blir nu 5:e dagen jag jobbar.
Längtar efter lite ledighet.

Igår Julafton, efter min körning till och från Linköping så ville jag sträcka på mig lite och tog en promenad.
Det var några minusgrader, nästan folktomt och känslan av frid över den mörka eftermiddagen.

Gick mot vattnet och Fors Kyrka.
När jag närmade mig såg jag att det lyste inne i kyrkan.
Jag trodde att alla kyrkor var stängda på grund av pandemin.
Gick närmare och det hördes Julmusik där innifrån ljuset.

Det väckte min nyfikenhet och jag sökte reda på den ingång som var öppen och gick in. Där inne var det varmt och ljust.
Musiken ljöd i hela kyrkorummet så Juligt vackert.
Två kyrkvärdar stod innanför och jag frågade försiktigt om jag fick gå in.
De visade med handen att det var bara att stiga in

Framme bredvid altaret satt prästen och lyssnade på musiken.
Ett enda par besökare satt i bänkraderna och ännu en kyrkvärd/vaktmästare stod vid sidan av.
Kändes så tomt och märkligt.

Hann vara där kanske 10 minuter och sedan var det tyst.
Det hade säkert varit en kort Julaftonsmässa och jag kom dit i sista stund.

En kyrkvärd kom med en korg med små påsar fikabröd. Prästen gav mig en bok om Julen och jag lade en sedel i kollekten.
Sedan var allt över.

För mig hade denna stund en stor betydelse då jag känt mig ensam de två senaste timmarna där i min buss, på väg tom ifrån Linköping.
Nu fick jag ett varmt mottagande och en kort delaktighet i andlighet och Julefrid.
Så värdefullt!

Vi har ju som tradition att gå på Midnattsmässan på Julaftonsnatten i Jäders Kyrka.
Allt sådant är ju inställt iår så denna stund i Fors Kyrka gav mig det jag behövde i stunden.

Gick en sväng runt området och återvände till min buss för att där vänta in min hemfärd kl 18.00 För att kunna sedan ansluta till mina nära och kära som jag kan vara med denna Jul utan fara för smitta.

Tomten som brukar komma varje år, valde iår att bara lämna av säcken med julklappar i skogen, bredvid en lykta så barnbarnen kunde hitta den.

Jag kom ju till Julaftonsfirandet sent.
Julbordet hade de andra redan försett sig utav så jag tog det som min mage mäktade med denna kväll.

Sedan kom ju Tomten förbi och julklapparna deldes ut.
Det blev ett par timmars öppnande och glada utrop från barnbarnen som hade fått sånt de önskat.

Jag var jättetrött efter att ha gått upp tidigt och sedan jobbat alla timmar.
Satt i en gungstol som en gammal sliten mormor och tittade på när barnen tindrade av glädje.

Så Tomtens fysiska närvaro förstod barnen.
Han hade dessutom extra mycket att göra när inte släkten kunde samlas. Det blev flera ställen att flyga till med renarna.

Gick upp väldigt tidigt på Julaftonsmorgonen. Vet inte riktigt varför men det kändes mysigt att skrota runt lite innan de andra vaknade.

Nisselina hade flyttat ut och lämnat ett paket och ett kort till mitt barnbarn.
Det var vår lilla Tomtenissa som bodde i väggen i matrummet under December fram till Julafton.
Hon skrev att hon troligtvis återkommer nästa år.

Jag tände brasa i köksspisen.
Tände maschaller ute på gården och nere vid vägen när det ännu var helt mörkt.
Det hade fryst på under natten och var några minusgrader.

Tände en sprakande eld i eldkorgen när alla var vakna och vi skulle sätta oss ner för att njuta av julgröt och glögg

Julstrumporna hängde nu dignande av morgonklappar som alla fick del av.
Människor, katter, kaniner och Ludde basset.
Ludde är ännu risig av sin urinvägsinfektion och går på mediciner. Så han fick bara lättare godis i sin strumpa.

Sedan var det dags för mig att krypa i uniformen för dagens jobb.
Tog på vit Transdevskjorta, lånade röd sjal av barnbarnet, på med tomteluva och ut till en iskall buss.
Hade med fika i mängd.
Fasade lite för hur det skulle bli med denna kalla buss som har så svårt att komma upp i temperatur.
Hade med plädar och träningsskor ifall det skulle bli 8 timmar i väntan

Nu blev det inte så.
Fick samtal från Bussakuten att infinna mig på tågstation omgående för körning till Linköping.

Full fart dit och samtidigt försöka luska ut vilka stopp jag hade.
Lastade lite smågriniga tågresenärer som inte hade tänkt att det skulle bli buss till deras resemål.
Hade full förståelse.

Åkte först till Hälleforsnäs där en gick av.
Sedan gick resan vidare till Flen.
Därefter Katrineholm där det klev på många.
Vidare Norrköping och sist Linköping.

Då var klockan redan 13.30
Körde genast hemåt igen.
Var tvungen ta 45 minuter i Katrineholm.
Åter sedan vidare och var åter i Etuna 16.00
Fortsatte mitt pass.
Gick ut på en promenad i kylan.
Hade glömt att ta med mig de smörgåsar jag hade brett iordning för dagen.
Så det blev bara kaffe och fikabröd i mängd.

Mitt pass slutade 18.00
Körde hem bussen, städat ur hade jag redan gjort. Parkerade. In i huset och bytte om, tvätta händer noga och åkte sedan till Julaftonsfirande med mina döttrar, två barnbarn och svärson.
Vi var inte flera iår på grund av pandemin.

Så min Julafton blev en riktig jobbafton.
Det är jag glad över, för att sitta och vänta är jobbigt.
Nu körde jag i många timmar och bussen var varm och go.

Fick till och med beröm för mjuk och säker körning.
Det hör inte till vanligheterna med tågresenärer :)