Igår var jag ju så trött och risig så när vi åt av julbordets läckerheter så fick jag inte i mig mycket.

Tog igen det idag när jag återvände från Covid19 testningen på Mälarsjukhuset.
Ville inte äta innan för det är ju inte direkt behagligt att genomföra testet.

Jag både hulkar, nyser och hostar.
Tårarna rinner och det är allmänt skitjobbigt med dessa långa tops som ska petas in halvvägs in i hjärnan och grötas runt i 20 sekunder.
Det är långa sekunder!
Likaså ner i halsen. Riktigt irriterande i slemhinnorna som redan var ansatta av förkylningen jag bar på.

Skönt få det gjort iallafall.
Nu är det bara att vänta på resultatet.

Hag åkte hem och lastade upp rejält med julmat som jag sedan satt och njöt av vid tända ljus.
Kaffe och godis på det och sedan kröp jag i nattlinne, morgonrock och myssockor.
Laddade i mera ved i spisen och bara softade resten av dagen.

Varje gång som jag jobbar kvällar/nätter så hamnar jag i samma problemställning.
Jag sover alldeles för lite.
Kan inte sova länge om mornarna, även fast jag kommit hem sent på natten och kommit isäng på småtimmarna.
Vaknar tidigt iallafall.

Jobbar jag så många dagar i sträck så slutar det med att jag är jättetrött och har ännu svårare att sova.
En ond cirkel helt enkelt.

Det brukar sluta med att jag blir sjuk.
Förkyld, hängig och eländig. Säkert knäcks mitt immunförsvar av att det blir för lite sömn.
Nu blev det så igen.

Jobbade 5 dygn kvällar och där hamnade jag igen. I den nedåtgående spiralen sömnmässigt.
Gick av sista passet på Annandagen 23.30
Var då helt slut.

Nu har jag kommit in på dag 2 i min ledighet.
Gårdagen gick helt i vilans, sovandets och ätandets tecken.
Inatt sov jag bra När jag sov. Väcktes av stormen och oroliga katter som in kan vara ute som de brukar.

Känner mig piggare men inte på långa vägar utsövd ännu.
Kommer att använda även denna dag till återhämtning.
Det enda jag måste göra är att åka och ta Covid19 testet så det blir klart.
Vill ju veta så jag inte bär smitta till andra.
Jag umgås inte med någon än dotter och barnbarn i samma hushåll.
Ingen utöver det. Inte ens på avstånd.

Jag vill vara pigg och utvilad så livet känns meningsfullt. Inte trött och utsjasad varje dag.
Tyvärr är det ju så att sålänge jag måste använda mig av Arbetsförmedling och Akassan så kommer jag inte få ro i livet.
Känner mig som en jagad bov.
Som att jag försöker lura till mig pengar jag inte har rätt till. Fast jag blivit arbetslös, uppsagd på grund av arbetsbrist.
Jag känner och lider så med mina kollegor som innan Jul fick varslet om uppsägning.
Fin Julgåva från företaget.
Uppsagd på grund av att företaget släpper skolkörningar som de inte vill ha.
Allt är i en kaotisk förändring som drabbar oss anställda.

Så vi är många som sover dåligt om näterna.
Många som tvingas till att måst söka Akassa och hamna i händerna hos det märkliga regelverket på Arbetsförmedlingen.
Trotjänare som arbetat hela sitt vuxna liv i företaget.

Jag lider verkligen med mina kollegor. Väldigt många i min ålder. Alldeles nära pension men för tidigt att kunna leva utav det som skulle betalas ut.
Det finns tom par som båda arbetar i samma företag, båda drabbas och hamnar i otrygghet precis som jag och många andra.

Några kan gå i pension och det är jättebra.
De tar bara steget in i ett liv som de tänkt ta några år framåt, lite tidigare.
Barnfamiljer finns några. Ensamstående försörjare.

Arbetsförmedlingen anser att bussyrket inte är ett utsatt yrke.
Det finns jobb för oss menar de.
Javisst finns det om vi vill och kan flytta till en helt annan del av landet.
Sälja hus, lämna familjen, slita upp rötterna och dra iväg till timanställningar i norrland till exempel.

Bussföraryrket är just nu i ett oerhört drabbat läge när inga beställningar körs.
När Covid släpper sitt grepp och livet rullar igång. Vart finns det då bussförare att ta? Många har lämnat yrket. Utbildar sig till annat.
Pensionavgångar är stora.
Mycket körningar har räddats just av pensionärer som kört så länge lagen tillåter.

Det blir intressant hur kommande sommar ser ut. Livet återvänder, vi börjar resa mera och bussar behövs.

Visst kan jag jobba den tiden på annan ort, vilket jag redan gör med lång pendling.
Men jag släpper inte min bostad.
Det liv som alldeles nyligen skapades av mig, min dotter och mitt barnbarn som behöver mig och min inkomst.

Så jag kämpar på, jobbar kvällar och nätter om det krävs. Mår inte bra alls i det men känner att jag inte har något val.
Jag vill inte släppa det yrke som jag älskar och som är ämnad för mig.
Kunde jag bara få timmar så det räcker så skulle jag släppa Arb.förm och Akassa omedelbart
Idag vågar jag inte för då ställs jag ute i kylan helt.
Så jag kämpar på, dag efter dag.

Jag har under november och december kämpat så med min mage som bråkar så grymt mest varje dag.

Den har fullständigt kraschat under den press jag lever i som timanställd.
Min trygghet som fastanställd slets ju ifrån mig redan i augusti och sedan dess har det varit en orolig färd i arbetslivet.

Jag har kommit igång väldigt bra med att röra på mig.
Är ute och går/småjoggar/powerwalkar flera mil i veckan och den livsstilen håller jag fast vid.
Min kropp trivs med att få den friska luften och pulsökningen mest varje dag.

Men maten!! Rent bedrövligt.
Jag äter när jag hinner och det jag för stunden får tag i.
Vissa veckor blir det bara två kanske tre varma måltider i lugn och ro.
Annars när jag jobbar plockar jag med mig nåt snabbt och enkelt.
Mackor, tonfiskburk, banan eller bara nåt att knapra på.
Ger ingen energi och jag mår uruselt i magen.
Svullen, spänd, öm och smärtande mest varje dag.

Väldigt irriterande och tar mycket energi från mig som behövs till annat i livet.

Så nya året inleder jag med att fasta.
Det vet jag är botemedlet för min bråkiga mage
Har gjort det förr och mår jättebra och är smärtfri ända tills jag faller tillbaka i samma ovana igen med slarv av maten.

Så Fredag morgon inleder jag en 14 dagars fasta, med bara flytande föda.
Har allt förberett och klart redan.
Ser fram.emot det med glädje.

En bra start på det nya året.

Vaknade för en stund sedan, mitt i natten av stormen som viner ute.
Det blåser oerhört kraftigt!
Känns i hela huset som det såna här tillfällen, blåser rakt igenom.
Gammalt hus med dålig isolering.
Ingen risk att det blir mögel eller sånt elände iallafall när det är välventilerat.

Tyvärr ökar värmekostnaden rejält men förhoppningsvis är det snart överstormat.

Dottern hade hört igår när som var ute med Ludde Basset i mörkret hur det knakat och brakat i skogsdungen i hästhagen.
Gamla träd som fallit i blåsten.
Där finns massor med murkna gamla träd som säkert inte står pall sådana stormar.

Vi får dit och kolla läget när det mojnat och ljusnat så det inte är nåt som hänger på halvskaft och blir en fälla för djur och barn.

Nova, min katt skulle prompt ut nyss, så hon fick gå ut i ovädret. Kommer nog snart jamande tillbaka in i trygghet.

Gårdagen blev för mig ett trött töcken med god mat och värme i gemenskap med dotter och barnbarn.
Vår egen lilla extra Julafton.
Jag vilade och sov mycket.
Somnade väldigt tidigt. Redan vid 20 tiden kröp jag ner med varm katt intill mig.
Sov djupt och vaknade sedan till en dryg timme senare.
Kände mig hungrig så det blev en god skinkmacka innan jag sedan kröp ner och sov vidare.

Väcktes av stormen.
Hoppas den snart lugnar ner sig.
Skulle tro att den ställt till med en del runtikring. Brukar vara strömlöst, vägar som blockeras av nedfallna träd och sånt trassel.
Årets sista vecka blåser bort.
Nog för att det gärna får städas och rensas efter ett år som detta