Den ved jag köpte i höstas har gått åt när det varit såpass kallt under några veckor.
Vi visste ju heller inte hur mycket som skulle gå åt, så beställningen på 3 kubik i höstas visade sig vara i underkant.

Beställde 2 kubik till för att vara säker på att det räcker vintern ut.

Fick hem lasset i torsdags.
Hann inte göra så mycket åt det då jag hade annat för mig och jobbdag fredag.

Så det fick ligga i en hög vid kanten av rabatten i snön.
Plockade in en hel del, lite ner i källaren på tork och en hög på verandan.
Resten ligger på sin vanliga plats intill hönshusväggen.

Nu är det bara att elda.
Huset är ju inge vidare isolerat så det är ett välkommet tillskott med köksspisen.

Med en sådan fart att min själ inte riktigt hinner med.

Från det att Covid19 började härja och ta greppet över hela tillvaron i stort sett, så har det hänt väldigt mycket.

För mig personligen, tillsammans med så himla många andra kollegor, vändes tillvaron i arbetslivet fullständigt.
Från en trygghet och fast inkomst, med arbetsuppgifter som var mera likt en livsstil än ett yrkesutövande.
Till ett kaos där vi inte visste från dag till dag vad som hända skulle.

Nu är vi ju alla uppsagda från våra tjänster.
Jag fick gå redan 10/8 2020 och nu kommer resten efter, en efter en.

Björks Buss såldes och vi splittras nu i bitar och väldigt väldigt mycket bara kastas bort.
Kompetens som inte längre räknas.
Vi är överflödiga för den verksamhet som de nya ägarna bedriver
Gamla beställningsbussförare har inget som helst värde längre.
Kompetens räknas inte.
Mina 36 år i branchen är troligtvis bara besvärliga för jag kostar pengar.
Känns så iallafall.

För mig spelar det ingen roll längre.
Jag har kommit över den jobbigaste biten av separationen.
Jag har välkomnats in i en ny familj med kollegor som är helt fantastiska.
Chefer som värdesätter min kompetens och min personlighet dessutom.
De vet vad/vem de har anställt :)
En gammelräv som älskar sitt yrke.
Som är proffessionell ut i fingerspetsarna.
Som ger allt i det jag företar mig.
I alla lägen, vad som än gäller.

Jag har fått Vi känslan hos Tuna Trafik i mitt hjärta. Det jag lämnar bakom mig mer och mer, har blivit opersonligt.
Även fast minnena gör ont i själen stundtals. Fantastiska minnen från resor som jag för alltid kommer att bära med mig i hjärtats innersta rum.
Sepatationen är inte enkel kan jag lova.

Jag var en äkta Björkare :) som blivit av med min familj, där jag kände mig så hemma.

Tufft och kämpigt har det varit att måst inse att allt ligger bakom. Finns ingen framtid i det.

I Maj går även tiden ut för att ha en trygg återanställning. Den förtur som står i kontraktet löper ut och vägen tillbaka är stängd, förevigt.

Igår fredag när jag körde lite badturer med skolbarn i Västerås, sattes den sista spiken i kistan.
"Min" dubbeldäckare Nallen som jag älskade och vårdade med varm hand fösvann helt.
Den fina Björksloggan togs bort och bussen är nu helt vit med en enkel röd text på sidan som jag inte har någon som helst koppling till.
En främling stod plötsligt parkerad ute på gården.

Märklig känsla.

Så mycket har hänt, på så kort tid.
Lite svårt att hänga med i svängarna.

Tar en stund för mig att idissla och komma till en acceptans och gå vidare.
Själen hänger inte riktigt med.
En saknad hänger liksom kvar som jag har svårt att bearbeta.

Det tar en stund. Men det ordnar sig.
Jag vet att det kommer att sluta väl allting
Tar bara en liten stund, steg för steg att komma in i det nya läget.

Min försörjning är jag inte längre orolig över.
Jobb finns alltid någonstans.
Det är bara min själ som hänger på efterkälken lite.
Den känslomässiga delen.

Det har varit lite för många separationer i livet på väldigt kort tid.
Jag är en känslomässigt engagerad person i allt jag företar mig och då blir det jobbigare när snabba förändringar sker.
Många snabba förändringar skapar en obalans inom mig som blir tuff att hantera.

Jag fixar det, självklart gör jag det, men det måste få gå stegvis och jag måste få tillåtelse att känna och bearbeta.
Stoppas det undan så blir det fel.
Då går jag sönder till slut, det vet jag, för det har hänt tidigare i livet, innan jag fick verktygen till hur jag löser allt på bästa sätt.
Steg för steg, i min takt.

Det jag kan känna som har skötts riktigt dåligt i detta med ägarbytet av företaget, är just den känslomässiga biten för de drabbade.
Vi har inte haft någon att tala med.
Inte någon!
Allt har vi fått bära själva, löst själva
Från Kommunal fick vi papper i handen om Akassa och Arbetsförmedling.
Thats it!
Sen då?? Vi är ju för sjutton människor med känslor och tankar.

Just nu går fler och fler av mina kollegor in i samma faser som jag redan gått igenom.
De får nu i dagarna sina uppsägningar.
Deras liv slås i bitar.
Den trygghet de haft i fast arbete försvinner
Jag vet hur de känner sig!

Livet är tufft.

Mycket har hänt de senaste två - tre dagarna i mitt liv. Jag har inte orkat eller hunnit blogga om det.
Det kommer i helgen, för jag ska vara helt ledig från jobb.
Två dagar sammanhängande ledighet som jag ska använda till att komma ikapp med min själ.
Den ligger kvar på släpet bakom mig just nu.
Mycket roligt har också hänt som jag vill få plats med inom mig.
Få känna glädje och harmoni igen.
Mycket sorg också som måste få komma ut.

Nu ska jag sova en stund till iallafall till att börja med.
Hämta nya krafter i vilan.

Min egen Älskling :)

Ligger nu vaken i natten efter att ha somnat jättetidigt tisdag kväll.
Snarkade nog för fullt redan vid 19.30 tiden.

Dygnens omsvängningar tar på min ork helt klart. Nu ska jag jobba en kväll igen och sedan svänger det om till tidigt igen.
Fram och tillbaka.

Får se hur länge min kropp orkar med sådant spel.

Tänkte vara vaken ett par timmar nu så jag sover lite längre på morgonen.
Behöver ju inte vara på jobbet i Västerås förrän 11 och då jobbar jag sedan till 22.30 ca på kvällen.
Ska med ESK hockeyn till Tyresö.
Det var länge sedan jag var till Stockholm.

Hoppas dagen blir solig och fin så jag kan vara ute och gå medans grabbarna spelar.
Likaså hoppas jag att bussen är fixad efter norrlandskörningen.
Jag fick ju ingen möjlighet till det då jag inte kom in i servicehallen. Det var fullt med fordon därinne.
Tydligen fungerar inte dammsugaren på depån heller, inte förra veckan iallafall.

Jag behövde ju bara grovstäda efter min långkörning. Det var tacksamt då jag var helt slut efter att ha varit vaken i 26 timmar.

Nu ska jag ta nåt varmt att dricka så jag somnar om efter nån timme.

Natten som var sov jag riktigt supergott.
Det gjorde att min dygnsrytm vändes rätt igen.
Vaknade vid 4 tiden och kände mig utvilad ordentligt.

Gick upp och fixade till gott starkt kaffe.
Tände i köksspisen och kröp sedan ner i bädden igen för att bara njuta av kaffet, tystnaden och tanken att jag inte måste iväg någonstans denna riktigt lediga dag.

Bloggade, la ut lite på fb och gick lite senare upp för att fixa med lite disk och tvätt.

När tjejerna hade gått upp så tog jag en varm dusch.
Skönt att bli fräsch igen efter den långa resan och kampen med sömnen efter att ha kört natten.
Klädde mig, sminkade mig lite extra fint för att känna mig ännu fräschare.

Min bil var alldeles igenisad då det var -17 ute. Startade igång så den fick tina en stund innan rutorna gick att skrapa ren från packisen.
Det var en underbar soluppgång denna morgon.

Åkte till min arbetsplats här i Etuna.
Tuna Trafik. Skulle hämta ägg som jag beställt av en kollega.
Hamnade precis lagom till ett möte som det var intressant att deltaga i.

Pratade lite med min chef och jag kommer inte att kunna jobba mycket på Tuna denna vecka.
Är ju uppbokad på Esk hockey imorgon onsdag
De två som varit sjuka länge på Tuna har börjat jobba igen så det är inga tjänster lediga just nu.
Jag föreslog att vi pausar skolturerna för mig ett tag. Ska lära mig en ny igen men känner att jag inte riktigt hinner just nu. Det blir så sönderhackat.
Ska ju iväg nästa vecka igen till Norrland.
4 dagar faller bort helt till den resan.

Åkte sedan och fikade samt snackade bort en timme drygt hos min gode vän som jag så gärna träffar ibland för att bolla tankar och funderingar med.
Våra pratstunder är värdefulla för oss båda.

For sedan hemåt och åt lunch.
Vilade en stund innan barnbarnen kom hem från skolan.
Gick då ut med katter, hund, dotter och barnbarn, ut i den gnistrande vackra vintern.

Sedan in för att hänga mera tvätt.
Var i kontakt med Transdev och fick körningar i Västerås på Fredag.

Mejlpratade med 3 om ny telefon och förändrat abonnemang.
Skickade också sms till våran vedleverantör.
Det är dags att köpa mera ved så vi klarar den kalla vintern.

Nu är det straxt kväller och jag börjar bli trött. Ska bara äta lite Pitepalt innan det är dags att varva ner för denna dag.
Behöver inte iväg imorgon förrän vid 10 tiden. Men jag lyssnar på min kropp och knopp. Sover och vilar när den vill.

Skönt med en helt ledig dag.

Måndag morgon vid 6 tiden kom jag hem till Eskilstuna.
Parkerade min bil efter att ha kört hockeybussen från Umeå under kvällen och natten. Totalt 66 mil med en 45 minuters lagbestämd rast ungefär halvvägs.

Jag var jättetrött vid hemkomst.
Övertrött! Det gjorde att jag hade svårt att komma ner i varv och sova.
Tjejerna gick upp straxt efter jag anlänt.
Barnbarnen skulle till skolan.
Min dotter kör alltid båda, även min andra dotters son till skolan.
Hon lämnar av honom på morgonen här för att det inte ska behöva användas fritis under pandemin. Barnen äter frukost tillsammans.
Skönt att få träffa alla.

Jag bytte om till sovkläder.
Packade upp lite. Tog en kopp kaffe och lade mig efter att barnen åkt iväg.
Gick upp ett par gånger och plockade med grejer. Mejlade min chef och lyckades somna.
Två timmar hade gått sen jag kom hem.
Somnade vid och och vaknade igen vid 10.
Gick inte att sova mera just då.

Kontaktade Tuna Trafik om veckans jobb.
Jag måste först vara ledig tisdagen.
Kör sedan ESK hockey till Tyresö Stockholm på Onsdag. En pyttekort resa som ändå gör timmar.
Får se vad det blir sedan.

Skrev in den passerade veckan i Aktiviteter hos Arbetsförmedlingen.
Likaså 48 timmars jobbvecka till Akassan.
De borde vara nöjda båda att jag inte behöver nyttja deras tjänster eller pengar till nåt.
Allt böhövs ju till andra, så myckat viktigare individer i samhället än en gammal rutinerad busschaffis.

I deras ögon är jag ju bara ett problem.
Den uppfattningen får vi alla som nu går utan fasta jobb. Den uppfattningen bäddar båda instanserna för vid kontakt.
Så jag är inte ensam om den känslan och det bemötande jag fått från båda ställena.

Jag har blivit tämligen likgiltig vad gäller bemötandet från olika instanser i samhället.
Sköter man sig, jobbar, lever på ett ärligt sätt så är man en parasit om man i ett krisläge i livet behöver hjälp.
Så är det bara
Är man en kriminell samhällsfara, ja då daltas det åt alla håll.
Något snedvridet system vi lever i.
En otäck gåva som vi efterlämnar till våra barn och barnbarn.
Ett val av folket som gjort sitt att ta in de politiker som styr det hela.

Blir rätt intressant att se hur livet ser ut om 5 år när det är dags för mig att gå i pension.
Är rätt övertygad om att pensioner inte ens längre finns. De pengarna har ätits upp av gamar.
Ättestupan är nog aktuell igen vid det laget.
Har vi äldre inget att tillföra systemet så väntar döden.
Får prata med barnen om att fixa ett billigt sätt att låta mig lämna det jordiska.
Hagelbrakare och sen en brasa ute på gården. Sen är problemet borta.
Det borde ju gynna samhället.
Ingen belastning nånstans.

Säga som Tony Rickardsson.
Ja är int bitter jag int :)

Hoppas att vaccineringarna drar igång på allvar snart överallt så det finns en chans till ett vettigt socialt liv igen.
Jag har många kollegor nu som är och har varit sjuka i covid.
Så vi chaffisar kommer inte undan smittan.
Vi har ju kunderna intill oss hela arbetstiden.
Vi räknas ju inte som människor i samhällssystemet.
Varför skydda en busschaffis?
Mister de en står ju tusen åter och väntar.

Min äldsta dotter har nu fått sin första dos vaccin. Hon jobbar inom äldreomsorgen så det är verkligen angeläget.

Det här året kommer inte att vara i balans ännu på långa vägar. Det hinns inte i den långsamma takt som råder på vaccineringsfronten. Kanske kan vi se en ljusning våren 2022 som tidigast.
Då tror jag att livet börjar hitta hem till normalare banor
Jag vet att vi beställningschaffisar kommer att få jobba livet ur oss när det lossnar.
Människor kommer att resa helt hysteriskt åt alla håll.
Ta igen allt de mist under pandemin
Suparresorna till värmen, kryssningsbåtar, spritresorna till Tyskland och jag vet inte allt.
Bussarna kommer rulla i långa band.

Nu ska jag ta mig Tisdagens andra kopp kaffe. Lägga in några vedträn i köksspisen och fisa en stund till i sängen innan jag drar igång denna lediga dag.

Inatt hade det anlänt ännu ett hockeylag till samma hotell.
Bussen de åkt i hade ställt sig så nära det bara gick intill våran buss.
Såg ut som den sökte trygghet.
Kanske var den lite osäker och mörkrädd.

Såg lite gulligt ut med dessa två tätt intill varandra och hela parkeringen i övrig tom.

Jag har ju på Akassans begäran sökt en massa bussjobb lite överallt i vårt land.
Vissa sökningar känns helt galet fel då jag knappast har möjlighet att flytta iväg igenom hela vårt avlånga land för att jobba timmar hos bussföretag som söker Behovsanställda.

Men enligt Arbetsförmedlingen så finns det Gott om bussförarjobb, så jag har sökt dom som finns.

Nu börjar svar droppa in.
Flera har tackat nej till min ansökan och det förstår jag.
Varför skulle ett företag 80 mil bort anställa en gammelräv som ska ha full lön på timmar när det finns billig arbetskraft på ort och ställe.
Finns ingen verklighetsförankring i en sån ansökan ens.
Bara en massa extrajobb för rekryteringen på företaget.

Några har lagt mig vidare i deras rekryteringsprocess.
Så det är bara att invänta tidpunkter för anställningsintervjuer.
Jag får kramp i magen av bara tanken.

Vill inte hamna hos nåt linjeföretag och sitta och kajka samma linje dag ut och dag in.
Jag vet! Jag låter som en kräsmage men nu är det så att jag har gjort mina rävår inom linjetrafiken.
Har ju varit i bussbranchen sen 1985 och känner att linjetrafik är ett passerat kapitel för mig.

Hoppet ligger nu i att jag ska få så mycket jobb i det jag redan är timanställd i att jag snart kan tacka för mig hos både Arb.förm och Akassa.
Hade ju närmare 200 timmar förra månaden.
Tror knappast det blir mindre nu i Februari.
Bara denna helg jobbar jag ca 30 timmar.

Men visst är det samtidigt kul att företagen ändå uppskattar att jag har busskort, ykb och allt klart
Billig på så vis, att jag inte behöver få utbildning, även fast jag blivit erbjuden även det :) Att ta busskort!! Haha :)

Jag kan ju finnas där som ett alternativ att ta in när det krisar när jag bara tas in som Behovsanställd.

Hoppas denna pandemi snart ger med sig så vi kan börja jobba normalt vi knäppa Beställningsförare. Resa land och rike runt och jobba så som vi trivs.

Just nu är jag ju faktiskt på en sån resa
Med mina hockeygrabbar.
Vi är i Umeå. ESK Hockey Alaget som spelar i Allettan.
Om nån timme kommer en kollega härifrån Umeå och hämtar min buss och grabbarna
De ska till Piteå och spela match. Jag inväntar här i Umeå då jag sedan tar över bussen 20.00 ikväll och kör hem oss
Det kommer ta kvällen och natten.
Långt att åka och mitt i natten.
Blir skönt att slippa trafik.
Då rullar det på bättre och smidigare.

Blir en intressant vecka den som kommer.
Får se om det kommer någon anställningsintervju.