Med en sådan fart att min själ inte riktigt hinner med.

Från det att Covid19 började härja och ta greppet över hela tillvaron i stort sett, så har det hänt väldigt mycket.

För mig personligen, tillsammans med så himla många andra kollegor, vändes tillvaron i arbetslivet fullständigt.
Från en trygghet och fast inkomst, med arbetsuppgifter som var mera likt en livsstil än ett yrkesutövande.
Till ett kaos där vi inte visste från dag till dag vad som hända skulle.

Nu är vi ju alla uppsagda från våra tjänster.
Jag fick gå redan 10/8 2020 och nu kommer resten efter, en efter en.

Björks Buss såldes och vi splittras nu i bitar och väldigt väldigt mycket bara kastas bort.
Kompetens som inte längre räknas.
Vi är överflödiga för den verksamhet som de nya ägarna bedriver
Gamla beställningsbussförare har inget som helst värde längre.
Kompetens räknas inte.
Mina 36 år i branchen är troligtvis bara besvärliga för jag kostar pengar.
Känns så iallafall.

För mig spelar det ingen roll längre.
Jag har kommit över den jobbigaste biten av separationen.
Jag har välkomnats in i en ny familj med kollegor som är helt fantastiska.
Chefer som värdesätter min kompetens och min personlighet dessutom.
De vet vad/vem de har anställt :)
En gammelräv som älskar sitt yrke.
Som är proffessionell ut i fingerspetsarna.
Som ger allt i det jag företar mig.
I alla lägen, vad som än gäller.

Jag har fått Vi känslan hos Tuna Trafik i mitt hjärta. Det jag lämnar bakom mig mer och mer, har blivit opersonligt.
Även fast minnena gör ont i själen stundtals. Fantastiska minnen från resor som jag för alltid kommer att bära med mig i hjärtats innersta rum.
Sepatationen är inte enkel kan jag lova.

Jag var en äkta Björkare :) som blivit av med min familj, där jag kände mig så hemma.

Tufft och kämpigt har det varit att måst inse att allt ligger bakom. Finns ingen framtid i det.

I Maj går även tiden ut för att ha en trygg återanställning. Den förtur som står i kontraktet löper ut och vägen tillbaka är stängd, förevigt.

Igår fredag när jag körde lite badturer med skolbarn i Västerås, sattes den sista spiken i kistan.
"Min" dubbeldäckare Nallen som jag älskade och vårdade med varm hand fösvann helt.
Den fina Björksloggan togs bort och bussen är nu helt vit med en enkel röd text på sidan som jag inte har någon som helst koppling till.
En främling stod plötsligt parkerad ute på gården.

Märklig känsla.

Så mycket har hänt, på så kort tid.
Lite svårt att hänga med i svängarna.

Tar en stund för mig att idissla och komma till en acceptans och gå vidare.
Själen hänger inte riktigt med.
En saknad hänger liksom kvar som jag har svårt att bearbeta.

Det tar en stund. Men det ordnar sig.
Jag vet att det kommer att sluta väl allting
Tar bara en liten stund, steg för steg att komma in i det nya läget.

Min försörjning är jag inte längre orolig över.
Jobb finns alltid någonstans.
Det är bara min själ som hänger på efterkälken lite.
Den känslomässiga delen.

Det har varit lite för många separationer i livet på väldigt kort tid.
Jag är en känslomässigt engagerad person i allt jag företar mig och då blir det jobbigare när snabba förändringar sker.
Många snabba förändringar skapar en obalans inom mig som blir tuff att hantera.

Jag fixar det, självklart gör jag det, men det måste få gå stegvis och jag måste få tillåtelse att känna och bearbeta.
Stoppas det undan så blir det fel.
Då går jag sönder till slut, det vet jag, för det har hänt tidigare i livet, innan jag fick verktygen till hur jag löser allt på bästa sätt.
Steg för steg, i min takt.

Det jag kan känna som har skötts riktigt dåligt i detta med ägarbytet av företaget, är just den känslomässiga biten för de drabbade.
Vi har inte haft någon att tala med.
Inte någon!
Allt har vi fått bära själva, löst själva
Från Kommunal fick vi papper i handen om Akassa och Arbetsförmedling.
Thats it!
Sen då?? Vi är ju för sjutton människor med känslor och tankar.

Just nu går fler och fler av mina kollegor in i samma faser som jag redan gått igenom.
De får nu i dagarna sina uppsägningar.
Deras liv slås i bitar.
Den trygghet de haft i fast arbete försvinner
Jag vet hur de känner sig!

Livet är tufft.

Mycket har hänt de senaste två - tre dagarna i mitt liv. Jag har inte orkat eller hunnit blogga om det.
Det kommer i helgen, för jag ska vara helt ledig från jobb.
Två dagar sammanhängande ledighet som jag ska använda till att komma ikapp med min själ.
Den ligger kvar på släpet bakom mig just nu.
Mycket roligt har också hänt som jag vill få plats med inom mig.
Få känna glädje och harmoni igen.
Mycket sorg också som måste få komma ut.

Nu ska jag sova en stund till iallafall till att börja med.
Hämta nya krafter i vilan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...