Tidigt Lördag morgon bytte jag om till mina träningskläder och skor.
Skorna börjar bli grymt slitna och jag har nya på väg.
De jag har i skåpet på jobbet är helt slut.
Översidan på högerskon gick helt av i veckan och det är bara ett gapande hål.
Det gör att skon tappat helt sitt stöd för foten.

Har något bättre härhemma.
Från början en innesko som jag fått ärva av min svärson som inte kunde ha dom.
Nu är de inne på sista värsen efter lång användning

Ekonomin har ju inte riktigt tillåtit sådana inköp och dessutom har jag ju inte tränat så mycket heller.
Men nu så är det två par på väg. Hoppas de passar hyfsat
Har köpt begagnat på Sellpy och skulle de inte funka nåt av paren så är det bara för mig att pallra iväg till Stadium eller så för att prova ut bra skor.

Kommer att blogga och berättat när skorna kommit och jag testat i ett par mil.

Lördagens pass blev mest njutning och eftertanke. Så tråkiga händelser de senaste 14 dagarna som lagt sig i min själ och gjorde ont.
Bästa är så att ge mig ut i friska luften och bara go och gå, kilometer efter kilometer.

Gick först till Vallby kyrka och tände ljus för att hedra alla de människor som gått över till andra sidan den senaste tiden.
Allt för många!
Det har varit både cancer och covid19 som tagit människor ifrån min vänskapskrets.

Tände upp några gravljus som slocknat i vinden och stormen som drog förbi i onsdags och torsdags.

Gick sedan ut på vägen vidare runt i grannskapet här på landet.
Såg hästar, rådjur, katter på frukostjakt, fåglar av alla de slag.
Njöt av att bara andas och röra på mig i den friska stilla morgonen.

Det är som meditation för mig att bara vara just där, steg efter steg och låta tankar och känslor flöda fritt.

Vände så stegen hemåt och det landade på dryga 7 km.
Kom hem till en vaken dotter och piggt barnbarn.
Varm lång dusch väntade.
Intog kaffe först och en måltidsersättning med extra protein.

Förberedde att åka hem till min gamla mamma i Surahammar. Ville köpa med blommor och lite gott till henne.

Satte mig i bilen vid 10 tiden och for iväg.
Mycket lättare i sinnet efter morgonens vandring

Det är något av det jobbigaste som finns i smärtväg.

Nu relarerar jag bara till mig, vet att väldigt många människor lider av konstant smärta dygnet runt i olika grader.

För mig som morgonmänniska är det skit att kämpa med migrän de första vakna timmarna.

Har medicin men det tar ju ett bra tag innan det verkar och när det väl gör det så tar det halva dagen innan skallen är något sånär i form.

Jag hade tänkt börja dagen med en mils powerwalk.
Nu är det sängen istället.

Blähh!!