Igår Måndag kände jag mig ju sådär i sinnet.
Hade kommit i tvivel över huruvida jag skulle klara av mentalt att jobba med sådant jag inte trivdes med.

Kände att morgonen gick hyfsat och jag hade med mig barn i bussen som tillförde glädje och gav mig hopp om att det inte bara är ett tjat med dessa körningar.


Skolkörningar och linjekörningar är för mig så urbota tråkigt att jag kryper ur skinnet till sist.
Tjatigt, tråkigt och tillför absolut ingenting.
Tänkte senare ta ett samtal med min chef om detta och se vad som fanns att göra.

Jag är jätteglad över att ha jobb och en anställning, självklart!
Men för mig betyder arbetet så mycket att jag vill ha något som tillför mig mentalt något, inte bara suger energi från mig.
Det är ju så många timmar som ändå tillbringas på jobbet.
För mig är oftast dagarna 11-13 timmar långa. Det är halva dygnet.

Nu under pandemin är det så mycket som förstörs. Inget är sig likt och livet liksom rinner bort till väldigt liten nytta känns det som stundtals.

Med denna känsla inombords snörde jag på mig mina nya löparskor, bytte om till träningskläder och gav mig ut i den friska luften.
Kändes genast bättre bara av att få röra på mig och andas frisk luft.

Kämpade på med nya skorna som var lite besvärligt på högerfoten.
Där har jag ju en sk kärringknöl som inte alltid är så go att tas med.
Den måste anpassas in i skon och dessa skor var rymliga och bra.
Visste att det kommer fungera, bara jag fick möjlighet att gå in skorna i min takt.

Krånglade och knölade i 5 km ungefär innan foten hittade rätt läge i skon och jag kunde börja gå ordentligt.
Sedan var promenaden väldigt skön och befriande inombords.
Kände att jag fick utlopp för den energi jag bär inom mig, till någonting nyttigt.

Det var vårkänning i luften.
Mössan och handskarna åkte på och av, beroende på hur solen kom åt där i skogen.
Traskade på i ett behagligt tempo och rejäl puls i uppförsbackarna.
Vilsta har mycket backar och ger en bra träning för muskler och andning.

Fick under de två timmar jag bar ute ett härligt telefonsamtal som fick mig att dansa tillbaka till depån.
Det skriver jag om senare :)
Men det var som om jag blivit bönhörd och något tyckte att jag inte skulle behöva känna mig så dämpad och låg

Återvände till jobbet och bytte om till min uniform, åt lite lunch och vilade lite innan det var dags att köra hem barnen från skolorna.