Som alltid är den första koppen kaffe på morgonen en härlig njutning.

Lyckades somna om inatt efter tre timmars vakentid. Tid som jag känner behövdes.
Fick rensa ur gårdagens tråkigheter.

Katterna fick sin frukost och jag har redan hängt en maskin tvätt och laddat nytt.
Mina jobbkläder behöver fräschas upp.

Har tänt hos hönsen och fyllt på deras mat.
Katterna har gått ut och jag ligger nu i sängen och dricker mitt kaffe och planerar lite denna lediga dag.

Ska straxt ge mig ut och gå iallafall.
Hur långt det blir får jag se.
Ska ta första kilometern bort till Vallby kyrka och tända ljus.

Det känns angeläget.
Vill minnas på det viset de människor som försvinner ur mitt liv genom döden.
Det börjar bli så oerhört många nu.

Den senaste fina människan som hastigt lämnade, visade sig ha Covid19 som givit sig på hjärtat.
Henne kommer jag att sakna så oerhört då vi hade tät kontakt under hela pandemins gång.

Pratar med hennes man flera gånger i veckan och hör hur det går för honom.
Han är stark och kämpar vidare ensam.
Nu har även han testat sig och väntar på svar.
Jag hoppas och ber att han är frisk.

Ska ringa honom idag och höra hur han mår.
Pandemin hindrar ju från att deltaga i begravningen den 26:e.
Jag ska beställa blommor iallafall.

Nu ska jag byta om och ge mig ut.
Behöver frisk luft och röra på mig.

Dotterns Basset Ludde som bor här i huset med oss blev dålig tidigare under vintern.

Han var hängig och frusen ett rag och det slutade med att veterinär kontaktades.
Drt visade sig att han hade prostataproblem och fick medicin
Antibiotika och smärtlindring.

När den kuren var över kändes han ändå inte pigg utan ville liksom inte sträcka ut sig, drog svansen under sig och var inte sig själv alls.
Stel och konstig.
Veterinär kontaktades igen och han undersöktes av en vettis som är expert på just Basset.

Misstanke om diskbrock kom då upp och det kändes ju inte alls något vidare.
Ont hade han helt klart och vettisen ville inte genast slå på stora trumman utan först checka om det "bara" var något muskulärt.

Smärtlindring och total vila sattes in i tre veckor.
Inga trappor, inget som kunde anstränga ryggen mer än absolut nödvändigt.

Det blev jobbigt för både hund och matte.
Då de bor på övervåningen så fick vi lov att installera boende för Ludde i det varmaste rummet på nedre plan
Det var köket som är stort och har dessutom vedspis.

Dagarna gick och Ludde anpassade sig bra.
Han var ledsen de första nätterna och de allra första två nätterna sov matte och lillmatte med honom där på golvet i köket.

Matte byggde en gåramp åt Ludde för att han ska slippa de två trappsteg ut vid ytterdörren.
Full vila, mycket sömn och massor med värme.
Jag som är mormor åt Ludde köpte mera ved för att han skulle ha det gött hos sig på nätterna.

Veckorna gick och i torsdags var det dags för återbesök.
Då hade Ludde varit utan smärtlindring i flera dagar och var pigg och glad.
Ville busa och spralla men fick lov att hållas lugn innan återbesöket.
Han sov på rygg i en helt avslappnad ställning igen så som bara Bassar gör :)

Vid vettisbesöket blev det mycket kläm och böj och bända för att kolla allt och vettis kunde glatt konstatera att Luddes besvär hade varit av muskulär art.
Inget diskbråck eller nåt annat allvarligt.

Grymt skönt och glädjande!!

Så nu sätts han igång igen, sakta och lugnt så att hans kropp hänger med i att börja leva normalt igen.

Han sover i köket ännu och är sitt nyfikna glada jag igen.

Mittersta bilden är Ludde som liten valp :)

Redan när jag vaknade på Fredag morgon, vid 3 tiden, kände jag att det tog emot.
Gnistan saknades liksom redan i starten av dagen.

Vet inte varför jag vaknade så tidigt men kunde inte somna om.
Skulle ju upp två timmar senare så det spelade liksom ingen roll.

Eldade i köksspisen då det hade brunnit ut under den blåsiga stormiga natten.
Det var kyligt i hela huset då det vid sådant väder går igenom väggarna
Ludde Basset behövde få värme så jag tände igång spisen igen och straxt kom värmen igång igen.
Blåsten hade avtagit och det var ju skönt.

Tog min buss som stod utanför och startade körningen hemifrån lite tidigare.
Väglaget var inte kul. Snöslask och kladd på alla mindre vägar.
De stora var bara blöta och på gränsen till halka.

Min skolkörning, som jag nu haft hela veckan och ska ha en vecka till, går ju mest på små grusvägar i skogarna.
De var slippriga och lite otäcka.
Bara att ta det lugnt och försiktigt.

Morgonen gick bra jag kunde efter körningen tanka fullt och köra till depån.
Vi hade ett kort möte och sedan gjorde jag inte mer än att jag körde en kund till tåget på mitt uppehåll.

Mådde inte alls bra denna dag.
Gnistan saknades helt och motivationen till att göra någonting alls.
Ville hem och krypa ner under täcket och bara stänga av hela omvärlden.

Det är sällan jag känner så men nu var det på det enkla viset.
Tvingade mig heller inte till något och i träningen hade jag en planerad vilodag.

Mina eftermiddagskörningar började tidigt. For redan vid 11.30 mot skolan och skulle köra hem förskolebarn.
Kände mig iinte trygg i det då det var annan färdväg än under veckans tidigare dagar.
Men det gick bra och nu kan jag andas ut den biten.

Turen efter då jag lämnat Hällberga för att åka till Ärla så lät bussen helt plötsligt jättekonstigt och tappade fart.
Den luktade skumt och lät illa.
Stannade vid första lämpliga ställe och undersökte saken.

Ringde depån och de skickade genast ut buss och förare till hjälp.
Jag fick klartecken att tuffa på till Ärla så gott det gick. Ca 30- 40 km i timmen.
Bussen hade ingen ork alls, bara lät illa.

Hade ju barn med så jag ville ju få fram dem till deras slutdestination.

Där väntade nästa gäng barn.
Kollegan kom med stor buss och körde min runda medans verkstadskollegan undersökte bussen.
Sedan körde vi sakta åter till depån.
Jag valde att inte köra storbuss på kostigarna i skogen. Kollegan var van vid detta så han erbjöd sig att ta turen åt mig.
Det var jag tacksam för.

Jag fick med mig en annan buss till måndagens körning då verkstaden inte hittade vad som felade den sjuka bussen

Åkte hemåt besviken och trött över att arbetsdagen slutade så dumt.
Men det var inget att göra åt.
Kom hem än mera trött och kraftlös, som min buss.

Åt gulaschsoppa för att få energi.
Hjälpte inte. Åt en burk tonfisk i olja och blev illamående av den, senare på kvällen.
Energin lyste med sin frånvaro så jag lade mig vid 20 tiden och somnade som en stock.

Vaknade vid 23 tiden av huvudvärk.
Så nu är jag vaken och skriver av mig dagens bök och stök.

Har som plan att lördag morgon ge mig ut på en lång powerwalk.
Det brukar hjälpa när hjärnan har det kämpigt.
Lite annat har också hänt som är lite trist men det är inget jag skriver om här
Men det tynger mig och påverkar gnistan ett tag.
Det går över, bara att gå vidare och kämpa på.

Snart ska jag försöka somna om