Direktlänk till inlägg 9 januari 2021
Igår morse vaknade jag som vanligt tidigt.
Kände redan då hur det snörde ihop sig i maggropen och jag mådde nästan illa.
Försökte lägga focus på annat.
Katterna, morgonens första underbara kopp med nybryggt kaffe, sängens sköna värme och tankar som var positiva.
Att det kommit snö så barnbarnen fick ha roligt ute :)
Men det gick inte lång stund förrän jag var åter i grubblerier och oro.
Känslan att inte ha ett endaste arbetspass inbokat kommande dagar, veckor och månader gav mig ett sådant tryck över bröstkorgen att det var svårt att andas.
Jag mådde helt enkelt jättedåligt mentalt i det läget
Sedan läste jag på fb att en människa jag tycker väldigt mycket om, somnat in efter lång tid av sjukdom.
En man som var som en far för mig när jag levde tillsammans med min dåvande kärlek i Örebro
Jag blev jätteledsen över att mitt x, hans dotter och hans mor som jag också tycker väldigt mycket om och hans syskon och syskonbarn nu mist sin far, man, morfar och farfar.
Det är ju bara att acceptera livets gång. Fler och fler lämnar det jordiska.
Men att känna sorg och vara ledsen är också en del i livet.
Vila i Frid Pappa Lasse!
Med ledsamt hjärta kontaktade jag mitt x och vi skrev en stund.
Han tar det bra och det kändes bättre efter vår kontakt.
Familj och nära hann med i känslan att den tiden kommer då deras kära skulle gå vidare.
Sorgen och saknaden är givetvis lika stor ändå. Man är aldrig beredd hur man än ställer in sig, så är det bara, jag vet.
Morgonen ljusnade och mina tjejer vaknade
Min rastlöshet och oro gav inte vika.
Den ökade istället när det sedan kom meddelande från Arb.förm igen.
Strupen snörde ihop sig aom den gör så firt det kommer meddelanden från Akassa eller Arb.förm
Jag vet att det är krav om både ena och det andra som inte tillför mig annat än ångest och tar min energi.
Åt frukost när det kom ett samtal som jag missade från Tuna Trafik som är timanställd hos. Ringde upp några minuter senare och det var snabbutryckning på tågbuss pga olycka vid järnvägsviadukt här i stan.
Två kollegor och bussar var på väg och jag bytte snabbt om och stod redo jag med om det behövdes.
Genast släppte min jobbiga känsla inombords.
Jag var behövd, jag kanske skulle få köra.
Åkte iväg efter en stund till en god vän och fikade, pratade en stund.
Där var jag närmare bussdepån också om de skulle ringa igen.
Skönt att få prata en stund.
For sedan till depån.
Där var cheferna på plats och admin, likaså ett par på verkstan som fixade med bussar.
Fick möjligheten nu att prata om min känsla och oro.
Jag fick precis det stöd jag behövde från min arbetsledning som jag behövde i stunden
Inga jobb finns men framtiden ligger där och bara väntar på oss.
Vi kommer att behövas!!
Tålamod, framåttänk och kämparglöd gäller och det har jag ju levt i länge nu, som så många andra
Våra samtal gav mig tron och hoppet åter.
En av mina chefer kom och gav mig en försenad julgåva från företaget.
Jag jobbade ju inte hos Tuna innan Jul så det blev ju missat.
Var upptagen med annat jobb då
Fick gåvan nu istället och det värmde gott kan jag lova :)
Jag blev jätteglad och rörd.
Kunde så lämna och åka hem igen vid lunchtid. Tågstoppet hävdes när olyckan var borta.
Jag kom hem med en helt annan känsla inombords
En känsla av lugn, frid och ny energi att kämpa vidare
Bytte bort min fina uniform mot oömma myskläder och gav mig ut i snön och kapade sly i hästhagen som vi sedan matade en brasa med. Med avslutning Korvgrillning medans skymningen började lägga sig.
Dagens dåliga mående byttes mot positivt tänk återigen.
Där såg jag verkligen värdet av att få prata om sådant som oroar och förgör ens själ
Nu vet jag att det finns en viktig och värdefull plats som väntar på mig.
Så snart bara livet kan återvända till något sånär normala gängor
Tack mina chefer och kollegor!!
Detta behövde jag verkligen.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | 30 | 31 | |||
|