Hade en kväll igår då jag var på mitt rum och plockade med allt möjligt.
Känner att min ledighet här blir lite för långrandig och jag får tråkigt
Är ju här för att jobba.

Snön föll så vackert därute och jag läste en av böckerna jag fick i julklapp.

Tände värmeljus och ett ställde jag vid den söta Skyddsängeln jag fick av min dotter i julklapp.

Den ser så fridfull ut och sprider sin aura av energi ut i rummet där i ljusets sken.

Fick så tråkiga besked hemifrån under eftermiddagen.
Duvhöken har återigen varit på besök i hönsgården och dödat vår fina gamla Berit och vår vackra ståtliga tupp Bedis.

Bedis offrade sitt liv för att försvara hönorna mot odjuret som attackerade.

Så fruktansvärt sorgligt då Bedis är mitt barnbarns älskling och skötebarn.
Bedis var så fäst vid mitt barnbarn att så fort han hörde hennes röst eller såg henne så kom han springande och det skulle kramas.

Bedis har varit hennes sen han låg i ägget. Hon var med när han kläcktes och hälsade honom välkommen till livet.
Nu är hans liv släckt av detta förbannade monster som attackerar när vi minst anar

Till våren får det bli en helt inbyggd hönsgård dit inget kan ta sig.
Nu är det delvis nättak och trädgrenar.
Den jäveln tar sig in fast det är massor med hinder i vägen.

Nu har vi bara två hönor kvar.
Tupparna måste vi ju ta bort då de var för många och nu när Bedis är bortahar vi ingen tupp alls.

Barnbarnet är helt otröstligt.

Vi ska bygga ny hönsgård och kläcka fram nya kycklingar till våren.
Vi ger inte vika för rovfåglarna och rävar.
Jag har ju gallerväggar som vi kan bygga utav och sedan näta in hela taket.

Se så stolt Bedis var med sin älskade matte.

Den andra bilden är tagen bara en timme innan Bedis slogs för sina hönors liv och hans liv släcktes så brutalt.