Min träning som jag hade planerat in att hålla på med häruppe när jag inte jobbar.

Det blev absolut ingenting av detta.
Jag skulle gå långa promenader och se till att komma i form så jag sedan till våren kunde utöka det till att börja med min löpträning igen.

Jo tjena! Va bra det gått.

Var ute två korta svängar innan de riktigt långa arbetsdagarna satte igång i mitten av December.
Sen har det bara varit Bambi på hal is så fort jag satt foten utanför dörren
Jag har definitivt inga skor som funkar att vara ute och gå med.
Ekonomin sätter stopp för att skaffa några.

Halkskydd som jag träf på skon har jag men de gör ingen nytta här utan glider på snedden efter en stunds balanserande på isen.

Jag måste tänka om.
Planera in nån annan form av träning.
Chefen har visat att det står ett löpband inne i det varma bussgaraget.
Kanske kan jag börja använda det på morgonen innan jag börjar jobba.
Ska checka av om det är ok att jag är där typ en timme på morgon.

Jag rör mig mycket i jobbet så helt utan träning är jag inte.
Varje gång jag stannar och det ladtas skidor så är jag ute och hjälper till.
Många steg och mycket lyft blir det.
Men jag behöver mer än så.

Vissa dagar har jag träningsvärk av just balanseringen i halkan.
Här rör jag mig på ett helt annat sätt än hemma.
Noga balansering och hela tiden kroppen spänd för att inte halka.
Hela skon i för varje steg.
Likaså på garagegården där det konstant är såphalt.
Letar efter grusfläckar och balanserar.

Vädret ändras ju hela tiden, timme för timme. Har då aldrig varit med om så många temperatur och nederbördsförändringar som här i Åredalen.

Så dessa foton med sol och vit vacker snö och gnistrande kallt. De är ovanliga.
Det har jag upplevt här max två dagar under några timmar under de veckor jag nu jobbat här som Skidbussförare.

Igår var det som ca 20 minuter.
Då när den tittar fram är det vackert.

Just nu är det enligt mätaren i köket +2 grader ute. Det innebär att den snö som ligger på vägarna kommer att bara blankis om några timmar när det körs på den
Men man vet ju aldrig. Det kan ju börja snöa eller regna om några minuter.

Jag har mina stora gummistövlar med mig i bilen för säkerhets skull om det blir som förra veckan.
Ösregn med översvämningar överallt.
Bland annat gången till trappen från huset upp till depån.
Där var det ca 2 dm med vatten som låg.
Backen bakom huset som var alternativet att gå till depån var blankis och vägen ovanför likaså.

Det var en balansering som hette duga att ta sig till jobbet den dagen.
Jag var ju tvungen att ta vägen för att kunna jobba hyfsat torr om fötterna den dagen.
Därför är nu storstövlarna med.
Byter om i bussen om det blir lika illa igen.

Det hade varit massor med översvämmade källare och annat elände det dygnet i hela Åredalen och runt ikring.
Spöregn när det ska vara meterdjup snö och kallt.
Det skulle komma uppåt 1 1/2 meter snö sades det och allt kom som regn istället.

Har hört berättas att det varit så i alla år men att just detta var extremt.
Ingen här pratar om någon klimatförändring.
Vissa år är det såhär säger gammelrävarna som är födda här.

Jag såg fram emot att få ha riktig vinter så detta är en besvikelse.
Att få köra på riktigt vinterväglag utan salt och snusk var en dröm jag haft länge.
Hittills är de dagarna lätträknade.
Jag njuter när det sker.

Sedan att få ta långpromenader i gnistrande snö hade varit en härlig bonus.

Nu riskerar man bara att halka och bryta sig sönder och samman istället.

Löpbandet får det bli..

Jag är ju en sån människa som tror på att allt som sker har en mening.
Fast det ibland känns som att den där meningen tar sådan himla tid att landa och visa sig.

När det händer jobbiga saker och jag sitter liksom fast i någonting oerhört energikrävande och livssugande i tillvaron, så visar det sig alltid i slutänden varför detta var nödvändigt att ske.
Vad slutresultatet blev och vilka lärdomar och insikter det inträffade gav.

Märkligt egentligen att det skall behöva vara så.
Att livet liksom ska behöva vara en ständig kamp som leder till ännu hållbarare styrka att bära allt vidare.
Jag kommer till förståelse och lärdom gång på gång.

Tänker just nu på hur det kommer sig att jag valde att flytta hitupp till Duved/Åre och jobba hela vintersäsongen.
Kände först som att det var en flykt från det kaos som rådde under de senaste åren hemma.
Men flykt var det inte. Snarare ett välbehövligt och bestämt steg in i framtiden.

På den privata sidan känner jag att det inte är några större problem
Jag väljer själv att leva utan man i mitt liv för den biten orkar jag inte längre kämpa med eller att jag någonsin mera litar på en mans ord eller kärlek.
Det existerar inte längre i mina framtidsplaner.
Det sista försöket att leva ihop med en man tog allt ifrån mig vad gäller känslomässigt engagemang med en annan människa.
Så jag betackar mig från vidare sk kärleksförklaringar eller löften om ett gemensamt liv med någon.
Jag vill ha min frihet att leva som jag vill.
Utan någon som ljuger och bedrar i mitt liv.

Det som sugit kraft och energi är mitt yrke. Min försörjning och även intresse i livet.
Alla försäljningar av företag jag jobbat för och dessa kast och förändringar som blivit till följd av ägarbyte och omstrukturering av den del jag älskar att vara verksam i. Beställningskörningar.

Hur mycket har jag inte farit mellan hopp och förtvivlan de senaste åren.
Faktiskt ända sedan jag valde att lämna Bus4you bakom mig och söka mig till något bättre, tryggare och stabilare.

Swebus- såldes till Flixbus och Axelssons anställde oss förare.
Jag valde att lämna och gick till Björks Buss.
Björks såldes till Transdev.
Alla blev uppsagda.
Pandemin slog klorna i allt och beställningstrafiken upphörde i stort sett helt från att ha varit blomstrande innan.

Jag jobbade timmar i Enköping, Västerås, Hallstahammar och till sist även hos Tuna Trafik i Eskilstuna.
Där jag blev 75% fast anställd.
Men endast Skolkörningar och busstädning som uppgift.
Trivdes en kort stund men mådde skurk av att måst köra Skolkörningar som jag var så trött på.
Kände också att städa buss halva dagarna inte var det jag strävade efter att jobba med mina sista år innan pensionen.
Beställningar fick jag inte peta på då dessa redan hade sina fasta förare hos Tuna Trafik.

Jag var timanställd ännu hos Transdev och fick där mer och mer Beställningskörningar.
Mitt VSK Fotboll och ESK Hockey samt Kollokörningar på sommaren.

Merresor skapades hos Transdev och de ville anställa tre fasta förare.
Endast Beställningskörningar.
Jag tog steget över dit och fick tillbaka mina Beställningar helt.
Jobbade där i ett fullständigt kaos utan struktur.
Vi kämpade i gamla hjulspår från Björkstiden och i detta pågick flytt från fungerande depå till ett skyffe där vi inte ens hade eget personalutrymme.
Än mindre möjlighet till bussvård.

Vi kämpade på utan vettig styrning uppifrån som resulterade i att min närmaste chef blev långtidssjukskriven av utmattning och jag var nära gå samma väg och en kollega till.
Jag valde återigen att lämna. Kände att jag bränner ut mig fullständigt om jag stannade kvar.
Det var det inte värt även fast jag måste lämna mitt älskade VSK och ESK.
Sedan kom så beslutet från Transdev att Merresor skulle säljas. Transdev medgav att de inte hade viljan att ha Beställningstrafiken kvar.
Krutet lades på linjetrafik.

Mitt i detta ringer så ägaren till det bolag jag nu jobbar säsong hos.
Marcus Molund som jag träffat året innan när jag var upp med ESK hockey till Östersund.
Marcus frågade om jag ville komma och jobba för honom hos Svenssons i Saxvallen. Köra Skidbuss och lite Beställningar.
Jag tvekade då det innebar att bo borta hemifrån i ca 5 månader.

Funderade några dagar och pratade med mina nära och kära
Tackade sedan ja och tog steget till någonting helt annorlunda.

Idag förstår jag varför jag tog det steget.

Här i Duved har jag haft och har möjligheten att verkligen landa i mig själv.
De första veckorna var jättetuffa då jag nyligen hade varit sjuk i Covid19 och kämpade med en fruktansvärd trötthet och energilöshet.

Jag jobbade på och kände till sist att orken började återvända och mina dagar började fungera.

Här jobbar jag massor. I en miljö som är vacker men också väldigt varierad från dag till dag. Väderförhållanden som jag aldrig stött på tidigare i min karriär som bussförare.
Allt från -20 och gnistrande vacker vit snö till stormbyar med ösregn och isblanka vägar som är fullständigt livsfarliga.

Busstvätt utomhus och väldigt noggrann struktur och strikt ordning i företaget.
Gamla slitna stadsbussar som verkstan jobbar med duktigt och tuffa körpass.
Långa arbetsdagar som var kravet från min sida för att komma hit och jobba.

Fullständigt annorlunda mot vad jag är van vid.

Detta behöver jag!!
Komma bort från kaos och stress till något helt annat.
Här jobbar vi tillsammans allihopa. Hjälper varann och har med oss en ledning med ordning och reda.
Alla är vi ett lag som kämpar ihop.

Vi nya säsongare är lite udda figurer i sammanhanget här och ses säkert som nåt katten släpat in av de som varit anställda i företaget i massor med år och växt upp här i den tuffa miljön

Men vi behövs här för att köra skidturisterna under vintern.
Det är ont om bussförare så då får det bli vi blåbär från Södermanland och Värmland.

Jag både trivs väldigt bra och inte.
Lider av ständig hemlängtan när jag är ledig. Jobbar jag så flyter allt på och jag har kul med mina kunder
Folk från alla håll i världen.

Men sen kommer dagar då jag måste vara ledig. Då är det jobbigt.
Det finns liksom inte mycket att göra här.
Mina långpromenader är pausade på grund av att det ständigt är så förbannat halt. Ett enda balanserande så fort jag sätter foten utanför dörren.
Får en del motion av snöskottningen men det räcker inte

Om det ändå kunde bli riktig vinter så snön lade sig och det blev minusgrader så det gick att gå ute så funkar min fritid bättre här.

Det fina i kråksången är ändå detta med att jag har hunnit landa i mig själv.
Min själ är ifatt kroppen och hjärnan och jag har kommit till insikt vad som är värdefullt i mitt liv

Det viktigaste är att få må bra och ha nära och kära som betyder enormt mycket i mitt liv.
Mina barn och barnbarn.
Min bästa vän som jag ventilerar livet med ständigt. Samt min katt som jag saknar så.
Mitt hem som är min trygghet och där rötterna finns förankrade.

Häruppe är det bara ett arbete.
En tillfällig tillvaro som jag behövt för att komma till ett bättre vetande.

Så allt har en mening.

Beställningar har jag inte sett röken av häruppe men det gör inget
Jag har ju en timanställning hos Västanhede som jag skrev på innan jag åkte hitupp.
Kör nån beställning hemma när jag är hem en gång i månaden 5 dagar.
Det räcker sålänge.

Nu är jag vaken mitt i natten igen och känner att det straxt är dags att sova vidare denna natt
12 timmars arbetsdagar väntar och tydligen ska det återigen bli storm i landet.
Här kommer det snö men håller endast 0 gradigt eller nån minusgrad vilket ger halt väglag.
På det stormvindar....
Blir intressanta arbetsdagar framöver

Allt har en mening.
Efter storm kommer lugnet