Igår när jag stod och lastade skidåkare vid Kabinbanan i Åre så gick jag i vanlig ordning bakom bussen för att checka så skidorna var ordentligt lastade.

Döm om min förvåning när det satt en liten uppburrad Duva inne i skidskåpet.

Jag pratade med den lugnt och gick sedan och hämtade mobilen för jag ville ju ha den söta resenären på foto.

Sträckte fram handen och sade åt duvan att den inte skulle klara sig nå bra under resan där i boxen när jag skulle köra mot Tegefjäll och Duved.
Dessutom kunde skidorna skada den.

Den lilla lät sig klappas och sedan testade jag att sätta handen framför fötterna på den och snällt satte den sig på mitt finger.
Gick med duvan på fingret och visade mina kollegor i bussarna bredvid vad jag hittat i skidskåpet.

Mina busspassagerar såg också när jag kom traskande med duvan sittande på fingret.

Sedan flög den iväg och satte sig på en balk under tak vid Kabinbanans byggnad.
Den sökte trygghet och lä från ruskvädret självklart där i skidlådan.

En mysig upplevelse och så tam duva.

Gårdagen går till historien som en av mina värsta arbetsdagar någonsin i min busskarriär vid ratten.

Vackra snöiga Duved/Åre med E14 emellan sig, förvandlades under nattens timmar till en skridskobana med massor av vatten på.

Från att dagen innan varit gnistrande kallt med ner till -21 graders kyla och strålande solsken, bli till en dödsfälla med flera + grader, stormvindar och ösregn med översvämningar som följd.

Vi kämpade på dessa vägar och branta backar utan sand eller något som helst fäste. Sanden/gruset flöt ju bort från isen av regnet och flödena som bildades överallt.

Jag fastnade först på garagegården. Lyckades komma loss
Gled igenom Duved och skulle sedan ut på E14 och det bara kanade
Jag kunde inte göra någonting annat än följa med.
Ringde på hjälp och min chef som är uppväxt här kom till undsättning. Ville inte hamna utanför vägen.

Det blev beställning av sandning och tillfällig avstängning av backen till Duveds Linbana samtidigt.
Där gled jag ner i stort sett hela backen vändan innan.
Gruset som fanns hade blivit en isbana istället när regnet frös till uppepå

På E14 stod långtradarna på rad och kom ingenstans. Likaså lastbilar inne i Duved och på vägen upp till E14.
Bilister i vägräcken och flera bussar på glid.

Några timmar senare var jag väg uppför Tegefjällsbacken. Vändan innan funkade det grus som lagts på morgonen.
Nu var den överisad.
Jag var på väg uppför och tvingades stanna i backe, sväng och sidolutning bara för att provatbilister inte kunde vänta på att jag kört uppför klart innan de trängde sig fram och tvingade mig stanna.

Kände hur hela bussen släppte och började kana baklänges.
Gled hjälplöst neråt ca 15 meter innan bussens vänstra bakhjul kom ut i snödrivan på kanten och där satt jag fast.
Bilisterna som kom uppifrån låg och tryckte på framifrån bara nån meter ifrån bussens nos.
Sån satans stress på folk som är här.
De ska fram till varje pris. Inget får vara i vägen.

Nu fick dom lov att ta sig tillbaka upp igen för jag stod och blockerade vägen.
Fick snabbt kollegor dit som råkade befinna sig bara nån minut bort.
Ringde min chef innan.
På några minuter var Tegefjälls sandtraktor på plats och vi satte igång med att jobba loss bussen.

Privatpersoner som kom nerifrån backen kom till undsättning och vi spred grus, kollegan körde bussen, vräkte på grus vid hjulen och lyckades få loss bussen och åt sidan en bit så stressbilisterna kom förbi.
Lyckades hejda bussen från andra hållet så inte han satt i samma sits.

Grusning av hela backen och sedan var det bara att köra på igen.

Jag var helt slut vid det laget och det var många timmar kvar att köra
Regnet vräkte ner på kvällen.
Det rann floder på de isiga gatorna i Åre.

Olyckor med bilar som kanat överallt. Bärgare ute och blockerade vägar.
Jag har ändå dubbdäck på min buss och gled omkring som på såpa överallt.
Människor halkade omkull på gator och trottoarer. Skulle tro det var mycket benbrott denna dag och kväll.

En annan av våra bussar hade hamnat i samma läge som jag på en backig väg.
Bra rull upp, stopp pga privatbilist och kanade ner massor med meter innan han satt i en snödriva.

När jag skulle parkera för kvällen fick jag kämpa ett bra tag för att inte glida in i bussarna jag hade på sidorna.
Tidigare grusad plan var återigen en isbana. Blåsten gjorde sitt att det drog och slet i bussen.

När jag gick från bussen fick jag kämpa hårt då det blåste storm och regnet hällde ner.
Sjöblöt och dödstrött kom jag till mitt rum efter 11 timmars kamp ute på de vidriga, isiga och hemska vägarna/gatorna/backarna

Vilken jäkla arbetsdag!!!

Chefen skickade ut berömmande meddelande till oss på kvällen.
Inga skador på varken människor, bussar eller någons egendom.
Ingenting!
Vi är proffs helt klart.
Svenssons i Saxvallen