Ligger nu i den smala sängen i "mitt" rum i Duved. Vaknade mitt i natten som jag kan göra ibland.

Det var en riktigt tuff resa som tog tid hit upp igår.
Startade 8.00 från Eskilstuna och var framme i Duved på den isiga parkeringen 17.30
65 svinhala tuffa mil som känns i huvudet nu inatt.

Nästan hela vägen var det blankpolerade isiga vägar. Det blåste kraftig sidvind och stundtals drog det fram sådana kastvindar att trafiken rullade väldigt försiktigt.
De flesta bilister höll ordentligt avstånd men vissa Takboxnissar hade ju väldigt bråttom och låg alldeles bakom och tryckte fast det var bilar i rad en lång sträcka framför.

Jag orkade inte med dessa stressade praktaschlen utan jag gick in på parkeringsfickor och släppte om så dessa fick trycka bakom nästa bil istället.
Skyddade mig själv helt enkelt.

Stannade vid två tillfällen för toabesök. Det var allt.
Hade fikakorg med mig med kaffe, mackor, vatten, bananer och en Semla som jag njöt av när det var ca 3 timmar kvar av min färd.

Det var annars en solig och vacker dag och temperaturen höll sig på -2 till -5 som mest.
Kändes så mycket kallare i den kraftiga blåsten.
Snö drev upp på vissa vägar där det lade sig i otäcka drivor.

Jag var jättetrött när jag lastade ur bilen vid huset i Duved. Det hade hunnit bli mörkt och de sista 6 milen tog på krafterna då det hade börjat snöa också.
Halka, kraftig blåst och snö som yrde.
Pjuh!!

Kollegor flyttade ut från huset till andra ställen nu när vi skall bo isär för att minimera smittan under pandemin som skjutit ny fart.
Känns både lite vemodigt men också tryggare.
Huset kommer att bli lugnare och tystare, vilket passar mig bra.
Det kommer ge en bättre nattsömn och en rofylld egentid.

Jag är ju ensamvarg så mig funkar detta så mycket bättre.
Jag är ju här för att jobba och ge järnet i mitt yrkesutövande.
Ett serviceyrke ut i fingerspetsarna är det verkligen att köra Skidbuss här.
Det tar kraft och för att orka med de lång arbetsdagarna med full fart och lite till så krävs också vila och återhämtning däremellan.
Det är ingen dans på rosor att fara upp och ner i de branta hala backarna till och från alla liftar vi åker till.
Det kräver sin busschaffis som mäktar med detta. Med ett leende på läpparna.

Nu kommer detta att funka perfekt för mig för jag har inget intresse av att umgås med andra människor när jag är ledig.
Då vill jag vara ifred. Då laddar jag mina batterier inför nästa dags arbetspass.
Till det behöver jag inte andra människor.

Lastade ur bilen och sorterade in det jag hade med i skåp och lådor.
Nu har jag två hyllor i kylen med min mat. Fick bara en hylla tidigare då det var fullt.
Två lådor att ha mina skafferivaror.
Känns lite lyxigt.

Vi får väl se hur länge lugnet varar.
Om smittan minskar så flyttar väl alla tillbaka hit igen och det blir trångt och stimmigt igen.
Njuter sålänge det varar.
Har nu en helt egen toa brevid mitt rum.
Kollegan kan ha toan i badrummet som sin. Det kom vi överens om när vi möttes i hallen.
Jag städar ju allting ändå.

Har ju med en kylbox som jag hade tänkt förvara min kylmat i på rummet. Nu behövs inte den då det blev plats i kylen i köket.

En sak är säker.
Jag kommer aldrig mera i mitt liv att bo på det här viset igen i jobbet.
Inte såhär lång period.
Det tar för mycket energi. Intressant att prova på helt klart. Nu vet jag inför framtiden.
Nu ska det vara såhär fram till 24:e April.

Jag behöver min space för mig själv.

Nu ska jag försöka sova lite till innan det är dags att gå upp och skotta snö och dra igång arbetsdag 1 efter 5 dagars ledighet.