Pjuh!
Det var en kämpig ledig dag.
Vaknade tidigt Onsdag morgon efter att ha haft svårt att sova på natten.
Kroppen var i nån sorts oro och feberkänsla som gjorde att jag hade svårt att slappna av.

Hade ju på dagen fått Dos 3 Moderna här i Duved på Vårdcentralen.
Dessutom stessat som en tok hela dagen då jag hade såna problem med bussar som inte ville jobba.

Onsdagen var ledig dag som sagt och den ägnade jag åt att göra sånt jag inte hann med under mina långa arbetsdagar.
Som att tvätta 4 maskiner. Blev så många pga att jag måste tvätta i olika temperaturer och ville dessutom sära på mina privata plagg och disktrasor, kökshanddukar och handukar från toa/badrum som jag oxå tvättar här i huset.
Byter sånt ofta.

Städade badrummet nere.
Körde disken och plockade sedan ur maskinen.
Desificerar ständigt kök och badrum för att hålla virus och sånt äckel borta.

Bäddade rent i min säng och skakade sängkläderna ute i kylan.
Hängde tvätt överallt. Luften i huset är så torr att den torkade väldigt snabbt.

Fixade mat och åt en stadig lunch.
Tog en lång varm dusch då jag kände hur kall jag var och smärtan i alla leder och muskler bara ökade under dagen.
Vänster arm var öm och stel.
Lite svullet där jag fått injektionen.

Var ut och sopade av snön från bilen.
Tog in bestick och lite annat i köksredskap som jag efterskänker till huset.
Sånt som vi kan avvara hemma.

Checkade av med verkstan hur det gick med min buss som stod upphissad med magen blottad och kabelhärvor överallt.
Felsökning och lagning pågick.
Grabbarna i verkstan är duktiga.
Kabelbrott hade hittats och åtgärdats.

Den blir nog inte klar än på nån dag.
Vill ju att allt ska vara ok när jag får den i mina händer igen.

Möblerade om på mitt rum igen då det kändes som att jag nu kan ha det mera mysigt än praktiskt vad gäller ljudisolering från övriga hyresgäster.
Vi är ju bara två som bor här i huset nu när vi flyttats isär pga smittorisk och restriktioner under pandemin.

Bara detta att jag möblerar om gång på gång tyder på att jag inte riktigt är tillfreds med boendeformen.
Saknar mitt eget hem.
Avsaknaden av husdjur är stor. Jag vill ju ha katterna omkring mig.
Nu är det enda levande i mitt rum de krukväxter jag har med mig.

Dagen gick och jag grejade med allt möjligt.
Kände hur jag blev sämre och tröttare.
Vilade stundtals och slumrade till korta stunder.
Kroppen ur lag mer och mer.
Var till sist tvungen att varva ner helt och bara vila.
Kände mig febrig och yr. Såg att ögonen var blanka och kinderma blossande röda.Frös och var iskall om händerna.
Har ingen feberthermometer med mig.

Vid 16 tiden åkte morgonrocken på och jag var tvungen att ta Alvedon för att få smärtlindring.
Hade jätteont i nacken på vänster sida och hela armen.
Hjärtat betedde sig märkligt och det gjorde mig lite andfådd och matt.

Låg och läste och somnade innan klockan ens var 18.
Äldsta dottern ringde vid 19.30 och jag orkade inte svara utan sov vidare.
Kändes som jag låg i en djup grop och kroppen var jättetung och trött.

Vaknade sedan vid 22.30 badande i svett. Nattlinnet klibbade fast mot kroppen och jag var jättetörstig.
Matt och darrig gick jag upp och på toa.
Kände att febern gått ner och kroppens smärta avtagit.

Tog på kaffe och gick ner till köket och rostade på ett par mackor.
Det var tyst och stilla överallt.
Bäddade ner mig med kaffe och ostmacka i sängen. Kände mig frusen och liksom lite avtrubbad.
Gott att få i mig lite kvällsfika. Kände hur väl kroppen behövde detta då den kämpade hårt.

Nu är det snart midnatt och jag känner mig trött och loj.
Tog Alvedon igen och hjälper kroppen i sin kamp.

Jag ska upp klockan 6 för att köra extra kommande dag. Har fått en annan skidbusslinje denna dag.
Börjar köra redan vid 7 tiden och slutar vid 17.30
Är sedan ledig fredagen igen.

Tisdagen blev en hektisk dag med flera bussbyten då inte tekniken ville vara med.

På min lunchrast var jag till Vårdcentralen i Duved och fick dos 3 vaccin. Det tog lite tid så vår extrabuss fick ta nästa tur åt mig så jag hann gå tillbaka och få i mig lite lunch också innan fortsatt jobb.

Vi var flera från jobbet som fick våra doser den dagen.
Lika bra få det gjort då restriktionerna ändras ständigt och det står väl inte på förns jag får köra nåt över i Norge och där krävs pass och vaccin.

Kände av biverkningar efter några timmar bara. Fräs som en tok först och sen jättevarm. Iskall om händerna och näsan :)
Ont i halsen och vänster öra.
Snorig och tröttheten satte in tidigt den kvällen.

Skönt få det gjort dagen innan ledighet för då kan jag vara lite hängig.

Vårdcentralen är placerad i Renen som är hotell och restaurang i samma byggnad.
Jättefint rum jag satt och väntade en stund innan jag traskade tillbaka.

Naturen bjöd på ett vackert skådespel i Söndags.

Allt var rosa under en kort stund när solen gick ner.
Jag lyckades fånga den riktigt färgsprakande solnedgången när jag stod och väntade in tiden vid Kabinbanan

Bara att njuta.

Det var som att naturen bad om ursäkt för det hemska regnväder som vi kämpade med här dagen innan.

Nu har det gått några dagar sen mitt inlägg om den djävulska dagen med sådan grym halka att jag var färdig att kasta in handduken och åka hem.

Det har krävts samtal med chefen och kollegorna ordentligt för att jag skulle återfå mitt självförtroende igen för dessa körningar som är här i Duved/Åre.

Min rädsla kom jag över redan under Söndagen och den byttes ut till jävlaranamma istället.
Men jag har bestämt att det inte skall få gå så långt vid nästa vidriga regn/ishalka att jag är på G att ge upp.

Det ska ut sandning/grusning tidigare och jag vägrar köra om det är så halt i backarna att bussen riskerar kana nedför.
Gruset är det enda som behövs för att det ska fungera som det ska.

Jag har kört 3 långa arbetsdagar sen dess och känner mig helt ok igen.
Gårkvällen var jättekul med mycket kunder och dessutom jätteglada finnar som blev alldeles till sig då jag började prata finska.

Så jag jobbar vidare som planerat fram till 24/4

Igår tappade jag fullständigt självförtroendet i mitt yrek när drt var så satans halt överallt!

Ogrusade hemska backar som jag kanade nedför med bussen vid två tillfällen.
Det slutade med att vi vägrade köra i dessa backar innan grusning genomfördes.

Överallt blankis.
Regn på snö som packats och blivit till blankis precis överallt.

Jag har aldrig varit med om något liknande.
+5 grader i luften och minusgrader på marken. Kan ju bara bli tok av det

På kvällen kunde jag knte parkera bussen på sin plats
Försökte i 20 minuter att få till det men bussen var överallt utom där den skulle
Med fara hela tiden för att köra på de andra redan parkerade fordonen

Fick ställa mig där det gick.

Allt bara våt is!!!

Jag vet inte om jag orkar jobba på det här viset!!!
Igår var jag rädd!! Riktigt rädd och det har jag nog inte varit sen jag var nyörjare i branschen på 80 talet.

Jag är inte kompetent nog för det här extrema känner jag.
Vill absolut inte att varken människor eller egendom skall komma till skada när jag jobbar.
Det vill jag inte ha med mig i bagaget nu när det bara är frågan om några år till som fullt aktiv bussförare.

Även jag har begränsningar.

Funderar på att ge upp den här dumma iden att jobba häruppe och åka hemåt.
Jag vet att det varit hemska väderförhållanden på väldigt många ställen med olyckor och elände.

Men jag känner att jag faktiskt inte måste VÄLJA att ha det såhär extremt.
Det tycks finnas kollegor som trivs att jobba på det här viset
Jag överlåter äventyret med varm hand till dessa!

För mig är detta över min förmåga.
Jag behöver ha kontroll över det jag gör.
Inte sitta timme efter timme och kämpa mot extremt väglag.
Finns inte viljan till bättre underhåll av vägarna där vi färdas så tackar jag för mig.
Det finns lösningar som aldrig genomfördes på sina ställen.
Varför vet jag inte. Kanske kostnad, ovilja, ointresse... Jag vet inte!

Ska prata med chefen på Måndag.

Min ork tryter och jag mår skit just nu.

Känner en oro och rädsla inför kommande arbetsdag och så vill jag inte leva.
Livet är värdefullare än så.

Jag åker nog hem. Det blir bäst så.
Jag hör inte hemma här.
Det är mycket mera som hänt som jag behåller för mig själv som får mig att tvivla starkt på om jag ska vara och jobba här.

Jag räcker inte till helt enkelt.

Ligger nu i den smala sängen i "mitt" rum i Duved. Vaknade mitt i natten som jag kan göra ibland.

Det var en riktigt tuff resa som tog tid hit upp igår.
Startade 8.00 från Eskilstuna och var framme i Duved på den isiga parkeringen 17.30
65 svinhala tuffa mil som känns i huvudet nu inatt.

Nästan hela vägen var det blankpolerade isiga vägar. Det blåste kraftig sidvind och stundtals drog det fram sådana kastvindar att trafiken rullade väldigt försiktigt.
De flesta bilister höll ordentligt avstånd men vissa Takboxnissar hade ju väldigt bråttom och låg alldeles bakom och tryckte fast det var bilar i rad en lång sträcka framför.

Jag orkade inte med dessa stressade praktaschlen utan jag gick in på parkeringsfickor och släppte om så dessa fick trycka bakom nästa bil istället.
Skyddade mig själv helt enkelt.

Stannade vid två tillfällen för toabesök. Det var allt.
Hade fikakorg med mig med kaffe, mackor, vatten, bananer och en Semla som jag njöt av när det var ca 3 timmar kvar av min färd.

Det var annars en solig och vacker dag och temperaturen höll sig på -2 till -5 som mest.
Kändes så mycket kallare i den kraftiga blåsten.
Snö drev upp på vissa vägar där det lade sig i otäcka drivor.

Jag var jättetrött när jag lastade ur bilen vid huset i Duved. Det hade hunnit bli mörkt och de sista 6 milen tog på krafterna då det hade börjat snöa också.
Halka, kraftig blåst och snö som yrde.
Pjuh!!

Kollegor flyttade ut från huset till andra ställen nu när vi skall bo isär för att minimera smittan under pandemin som skjutit ny fart.
Känns både lite vemodigt men också tryggare.
Huset kommer att bli lugnare och tystare, vilket passar mig bra.
Det kommer ge en bättre nattsömn och en rofylld egentid.

Jag är ju ensamvarg så mig funkar detta så mycket bättre.
Jag är ju här för att jobba och ge järnet i mitt yrkesutövande.
Ett serviceyrke ut i fingerspetsarna är det verkligen att köra Skidbuss här.
Det tar kraft och för att orka med de lång arbetsdagarna med full fart och lite till så krävs också vila och återhämtning däremellan.
Det är ingen dans på rosor att fara upp och ner i de branta hala backarna till och från alla liftar vi åker till.
Det kräver sin busschaffis som mäktar med detta. Med ett leende på läpparna.

Nu kommer detta att funka perfekt för mig för jag har inget intresse av att umgås med andra människor när jag är ledig.
Då vill jag vara ifred. Då laddar jag mina batterier inför nästa dags arbetspass.
Till det behöver jag inte andra människor.

Lastade ur bilen och sorterade in det jag hade med i skåp och lådor.
Nu har jag två hyllor i kylen med min mat. Fick bara en hylla tidigare då det var fullt.
Två lådor att ha mina skafferivaror.
Känns lite lyxigt.

Vi får väl se hur länge lugnet varar.
Om smittan minskar så flyttar väl alla tillbaka hit igen och det blir trångt och stimmigt igen.
Njuter sålänge det varar.
Har nu en helt egen toa brevid mitt rum.
Kollegan kan ha toan i badrummet som sin. Det kom vi överens om när vi möttes i hallen.
Jag städar ju allting ändå.

Har ju med en kylbox som jag hade tänkt förvara min kylmat i på rummet. Nu behövs inte den då det blev plats i kylen i köket.

En sak är säker.
Jag kommer aldrig mera i mitt liv att bo på det här viset igen i jobbet.
Inte såhär lång period.
Det tar för mycket energi. Intressant att prova på helt klart. Nu vet jag inför framtiden.
Nu ska det vara såhär fram till 24:e April.

Jag behöver min space för mig själv.

Nu ska jag försöka sova lite till innan det är dags att gå upp och skotta snö och dra igång arbetsdag 1 efter 5 dagars ledighet.

Onsdagen rusade verkligen fram tidsmässigt. Min sista lediga dag hemma för den här gången.
Fick en hel del gjort så det jag planerat göra hemma blev utfört.

Det låste kraftigt ute hela dagen och skulle sedan till kväll och natt utvecklad till ett riktigt snöoväder.
Så blev det.
Jag somnade välsigt tidigt på kvällen för att sedan innan midnatt vakna av ett rejält oväsen ute.
Det dånade i dungen i hästhagen och skogen bakom.
Tittade ut och såg att det kom ner snö i vinden.

Tog ett skumt foto på min bil som står parkerad framför verandan då jag på morgonen kommer att stuva in det jag skall ha med mig till Duved.
Tar ju med all mat hemifrån för att kunna därborta bara ägna mig åt att jobba.
Dessutom är det mycket billigare att handla på Willys och Lidl än uppe i Åre på Ica där.

Ligger nu vaken med båda katterna hos mig här i sängen.
Det är som att bägge förstår att jag kommer åka iväg imorgon bitti.
Blir borta en hel månad denna gång.
Anpassar nästa ledighet till min sons 40 årsdag som är den 20/2.

Så det hinner bli en rejäl hemlängtan innan jag kan styra bilen hemåt igen.
Fast denna gång kommer jag att helhjärtat kunna ägna mig åt att bara jobba.
Får också vila och sova ostört i huset då vi bara blir två som bor där.
Så vistelsen kommer att bli helt annorlunda. Det känns bra.

Gårdagen var trevlig.
Hann umgås några timmar med min bästa vän och bollplank.
Vi satt och pratade i flera timmar, fikade och mådde gott i varandras sällskap.
Det blir ju så sällan vi ses nu när jag är borta så långa perioder.
Desto viktigare att få kvalitetstid och hinna ventilera allt som hänt i bådas liv de veckor som gått

Jag hann dessutom panta allt som blivit samlat nere i källaren som jag rensade i tidigare.
Fick ihop en slant som jag köpte semlor och knäckebröd för.
Älskar Sport+ Knäckebbröd som inte finns att köpa överallt tyvärr
Det är ett grövre och nyttigare knäckebröd. Jättegott dessutom. Det vet jag sen innan lukt/smak försvann.

Tankade bilen med sorg i hjärtat.
Gick på över 1000:- att få till full tank.
Dieselpriset är brutalt.
Det är tur att min lilla bil inte drar så mycket.
En resa hem kostar för mig med de 122 milen jag kör hem och åter Duved sina tuffa 1200:- om jag kör lugnt och sparsamt.

Den kommande resan blir en prövning då det kommit ner snö härhemma också.
Jag vet att plogning häråt landet inte är den bästa så det lär bli ett äventyr med resan upp under Torsdagen.
Blåsten härjar ju längs hela vägen upp så jag får se hur framkomligheten är.
Upp måste jag idag då mitt jobb drar igång imorgon igen.

Nu ska jag sova vidare.
Åker efter att barnbarnet farig iväg till skolan. Tar lite morgonkaffe med bästisen innan det bär iväg de 61 milen jag har att köra.

Natti Natti

Hoppas min Skyddsängel är med mig

Min chef i Duved har nu vidtagit åtgärder för att minimera riskerna för smitta och insjuknande hos oss säsongsjobbare som befinner sig i Duved/Åre nu i vinter.

Det verkar ju som smittspridningen i samhället bara ökar och vi som jobbar med turister från alla möjliga håll i världen blir ju väldigt utsatta hela tiden

Hittills har vi nu haft framdörren stängd på Skidbussarna i två veckor.
Det känns väldigt tryggt tycker jag då jag som förare har min egen space att jobba i, utan någon intill.
Utanför bussen i friska luften har jag ju stor möjlighet att hålla kunderna på avstånd.
Jag verkar oftast bakom alla kunder vid skidornas på och avlastning
Ger instruktioner och hjälper till på så vis.

Nu tog chefen beslutet att flytta isär oss som bor i huset vi har varsitt rum i.
Idag är vi 6 förare som delar på allmänytorna som kök, toa och badrum.
Jag har planterat ut handsprit överallt.
Handtvål likaså för att det ska finnas möjligheten till god handhygien.
Vistas så minimalt det bara går på dessa ytor som jag annars också städar och underhåller.
Jag vill ha rent och hygieniskt omkring mig.

Jag har ju egen bryggare och vattenkokare på mitt rum. Tar också dit en kylbox för mat. Allt för att inte behöva vistas och vidröra ytor som andra tar på ständigt.

Nu tog chefen beslutet att bara jag och en kollega till bor kvar i huset.
Resten fördelas två och två till andra boenden nån eller några kilometer bort.

Smart lösning!

För skulle det vara så att en får symptom i huset så måste ju alla i karantän och det vore ju förödande.
Skidbussarna samt viss övrig linjetrafik skulle drabbas omgående.

Jag har ju haft Covid19 men det finns ju inga garantier för att inte få det igen.
Smitta kan jag ju bära på hursom.
Det är ju ingen skillnad fast jag haft viruset och är vaccinerad.

Det är ju där folk inte fattar!!!!

Smittar gör vi fast vi inte insjuknar.
Viruset kan vi bära vart som helst på våra kroppar.
Vi kan även vara sjuka utan att märka av det och då smitta andra än mera.

Sålänge vi inte tar till oss detta med smittspridningen så kommer vi aldrig att bli av med pandemin.
Dessutom är det det muterade som kommer med stormsteg.

Tack chefen för att du låter oss få det skydd vi kan få i vårt yrkesutövande.
Jag har handsprit framme hos mig på förarplatsen och den använder jag.

Skistar håller alla kunder och förare med munskydd.
Sen är det upp till var och en om dom använder eller inte.

När jag återvänder på torsdag till huset kommer jag att desificera alla ytor efter jag städat av noga innan.

Kollegan och jag bor i varsin ände av huset och ses väldigt sällan då vi jobbar olika tider och väldigt mycket.

Jag kommer dessutom att kunna sova ostört hädanefter vilket är toppen.