Direktlänk till inlägg 19 november 2021
Kände att det kröp i mig av att bara ligga i sängen och vila.
Jag måste nog vara helt utslagen för att klara av det.
Är ju ingen tittare utav filmer eller tv över huvud taget. Det har jag varken tid eller intresse utav när livet är friskt och full fart.
Ska ta och rota i de böcker jag haft ligga i massor med år men det vete sjutton om jag ens har ro till att läsa en bok.
Körde en maskin tvätt som blev av att jag bäddade rent igår.
Samt alla handdukar som vi byter ut hela tiden för att hålla virushelvetet borta.
Dottern testade negativt idag iallafall så det känns ju bra.
Hon har ju ständiga symptom hursom då hon har ME och mår aldrig bra eller ens tillfredställande.
Hon är ständigt frusen och iskall om händer och fötter
Ont i kroppen och konstant genomtrött.
Nu hinner hon inte vila som hon måste göra för att orka med vardagen, då jag och barnbarnet är hemma.
För att inte sprida smitta så måste jag undvika massor med saker i hushållet som hon måste göra istället.
Barnbarnet har sina hemmastudier som hon behöver stöd och hjälp med.
Så dotra har en rejäl extrabelastning i sin egen tunga börda nu när jag drog hem det här Coronahelvetet.
Jag fattar inte varför våran tillvaro måste vara en satans kamp ständigt.
Händer någonting positivt i livet så slår något till ännu hårdare så vi är sänkta både i ork och ekonomi.
Vart fan är balansen i livet??!!!
Jag börjar bli så förbannat trött på att vi inte kan få ha ett liv i lugn och trygghet någon gång.
För min del kostar det på så förbannat mycket energi och kraft att återigen behöva lämna det jobb jag trodde var tryggheten och stabiliteten.
Hatar detta med storföretag som leker med personalen som om vi vore spelbrickor på ett bräde.
Vi är människor, med liv och familjer!
Inga leksaker.
Det är rena turen att min magkänsla redan varnade mig i tid innan företaget briserade bomben om försäljning av den del jag jobbar i.
Visst...säkert blir allt bättre när det kommer in aktörer som har intresse och vilja till att driva beställningstrafiken vidare. Som vill satsa pengar och energi.
Men jag vill inte vara en bricka i spelet, inte igen!!!
Det är ju inte länge sedan vi sades upp hela gänget.
Hur ska jag veta att det ens kommer någon köpare?? Kanske läggs allt bara ner om några månader. Alla blir återigen arbetslösa.
Att jobba och verka i en ständig oro det orkar jag inte med längre.
Jag har inte tid med det.
Fyller 63 nästa år och får jag bestämma så kommer jag att köra det jag vill och så mycket jag själv orkar och mäktar med
Tänk om livet kunde lugna sig åtminstone nån månad så det går att hitta en struktur.
Nu verkar gamla mamma ha kommit till acceptans med att vara fullt beroende av Hemtjänsten.
Det tog sin modiga tid och en hel del energi av både mig och brorsan.
Kändes ett tag som att det var en upprepning av de många år som jag kämpade med lillsyrrans psykiska ohälsa och att få henne under riktig vård
Min barn pratar ännu om det hur de minns den tiden då jag måste släppa allt, flera gånger i veckan ibland och bara dra in till Västerås för att ta hand om syrrans elände.
Fattar inte att min familj orkade med detta.
På den tiden orkade jag. Jag var ung.
Även fast det kostade på och jag knappt vågade svara i telefon för jag visste att det bara var elände på gång.
Sen har jag hu fått det kastat i nyllet att jag ändå inte var tillräcklig igenom dessa år, men det är ju nåt jag vackert får leva med.
Jag är ju ändå bara en vanlig människa och inget mer än så.
Nu blev det mycket ord och tankar som ploppade fram.
Men jag är ju sån.
Är nåt åt pipsvängen så försöker jag på något sätt få ordning på allt och finna lösningar.
Måste först bara komma över detta virushelvete.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|